Dagislämning i skarpt läge

Natten var lugn och dottern vaknade feberfri imorse. Det var jag som hade den tveksamma äran att testa dagislämning i "skarpt läge" eftersom A dragit tidigt med bilen för en kundpresentation out-of-town (som man säger på konsultspråk när kunden sitter någon annanstans än i ens hemmastad). Nova uppvisade något gnälliga tendenser redan innan vi kommit iväg och väl inne på dagis var hon inte alls sugen på att jag skulle gå därifrån. Jag stannade kvar i 10 minuter för att ge henne tid att välja att släppa mig och ge sig iväg på äventyr som hon brukar göra, men till slut fick jag lämna henne med tårarna rinnande i Gustafs famn. Usch, det kändes riktigt hemskt och jag fick verkligen anstränga mig för att låta positiv när jag sa hejdå. Jag vet ju att hon antagligen slutade gråta minuten efter jag försvunnit ut och att hon har haft kul under dagen, men det skar ändå rejält i mammahjärtat. Jag hoppas på gråtfria lämningar framöver.

För övrigt är det fantastiskt att ha så nära till jobbet som jag har just nu. Jag lämnade Nova strax innan nio, var på jobbet två minuter senare och jobbade till tjugo över fem. Utmaningen blir att få ihop arbetstiden de dagar då jag ska hämta, då måste jag försöka vara på jobbet übertidigt för att ens ha en chans på åtta timmar. Och är det ens möjligt att få till vårt morgonschema så att jag fortfarande hinner med gemensam frukost och dessutom kort joggingtur ett par dagar i veckan?! Vi får testa och se framöver helt enkelt.