Den heliga pottan

Tillbaka i stugan igen för "sista etappen" på semestern, om 1,5 vecka är det slut på lökeriet och allvaret börjar igen för hela familjen. Innan vi åkte från Stockholm lämnade jag in mobil och dator och sa hej då till gamla jobbet. Tyvärr har jag inte hunnit få min nya telefon än, så just nu är jag både mobil- och datorlös för första gången på många, många år. Märklig känsla. Tur att A har både det ena och det andra så att jag slipper vara totalt offline.

På vägen ut till Vätö tog vi en a:vstickare till Vallentuna och beundrade min kompis Ms nya familjetillskott (8 veckor gammal kille - jag slås alltid av förundran över att bebisar kan vara så pyttiga), så klockan hade hunnit bli framåt 20 innan vi kom ut. Våra favoritgrannar på Rönnbärstigen hade lämnat bästa välkommen tillbaka-presenten någonsin: ett hembakat bröd på bron som fortfarande var varmt när vi kom.

Igår regnade det mer eller mindre hela dagen. Som tur var kom E & T och gjorde oss sällskap, småtjejerna leker riktigt bra med varandra nu, springer omkring och busar och gladskriker så öronen håller på att trilla av på oss andra. Och kramas en massa gör de också, sötnosarna. Däremot verkar det finnas en "nu har de skitit i det blå skåpet"-gräns och det är när T använder dotterns potta, det gillas INTE. Nova blir smått hysterisk faktiskt, rabblar "deemiin", pekar och skäller på pottlånarna under tiden stackars T försöker uträtta sina behov. Det räcker med att E frågar T om hon behöver kissa, utan att vi ens har tagit fram pottan, så sätter Nova igång och tjurar. Det är intressant, för hon har inte visat några sådana tendenser vad gäller andra saker, det är bara den här röda pottan som hon fick av mormor och morfar i julklapp som verkar vara helig. Men förutom det går det riktigt bra nu för tiden, det är bara att hoppas på att inte Nova går in i någon allvarligare "MIN!"-period nu när T äntligen växt ifrån sina griller.

Lermask

Kuddkrig!