Blixtar och dunder

I helgen har vi haft sällskap av As tenniskompis M som anlände i fredags kväll lastad med en massa goda ostar och vin. Det hade varit en rätt varm dag så vi kunde faktiskt äta middag ute med lite hjälp av infravärmare, grill och värmeljus. Jag använde risoni för första gången och lagade Leilas fläskfilé med citrussallad. Rent allmänt är jag aningens skeptisk till mat med frukt i, och speciellt när det gäller apelsin, men i den här rätten gör den sig faktiskt väldigt bra i kombination med halloumi och rostade mandelspån.

Igår var vädret sämre, men A och M lyckades tajma en sväng med båten vid lunchtid innan regnet började. Jag och Nova stannade hemma och mamman hade siktet inställt på två timmars egentid under dotterns lunchsovning, men av det blev det intet. Nova vaknade 30 minuter efter att killarna hade gett sig av och var ovanligt grinig. Hon hade antagligen ont i munnen och efter att frenetiskt ha letat Alvedon och Bonjela kunde jag konstatera att vi hade glömt både och hos Novas mormor och morfar. Så det var bara att härda ut, inte så roligt för någon av oss kan jag lova. Jag var alldeles slut av att ha försökt underhålla dotter på dåligt humör under två timmar när pojkarna äntligen kom tillbaka på eftermiddagen.

Sedan åt vi alla tidig middag för att kunna avnjuta alla goda ostar senare på kvällen. Till och med Nova, som numera är lite tjurigare när det gäller matintaget, mumsade och åt av den grillade laxen och potatisen.

Vid 23-tiden igår ackompanjerades kortspelet och ostbrickan av ett sällsynt åskoväder. Inte så mycket dunder, men desto mer blixtar. Som tur var märktes det att ovädret var en bit bort, annars hade jag nog blivit lite orolig. Nu släckte vi alla lampor och satt i stearinljusens sken och bara njöt av skådespelet istället. Jag har aldrig någonsin varit med om så mycket blixtar under så lång tid, med bara några sekunders mellanrum blev det lika ljust som om det var dag ute. Det var som om en jättelik stroboskoplampa stod på i 45 minuters tid. Fantastiskt.