Nya fiender

Vår Astrid Lindgren-ros vid gäststugan kolavippade ju under vintern och idag planterade jag en likadan ros på samma ställe. Den fick sällskap av två aklejor och två stjärnklockor. Ungefär en halvtimme efter att jag planterat i rabatten bredvid gäststugan tyckte jag att rosen såg lite tilltufsad ut. Attans. Jag måste ha varit värsta dunderklumpen som inte noterade att jag brutit av en av stjälkarna, tänkte jag.

Lite senare kom Thea och Elin ner och fikade och då ser jag genom fönstret hur något litet brunt nystan springer fram och tillbaka i min nysatta rabatt. En mus! En tjock, glupsk, jäkla mus! Fram och tillbaka springer den och varje gång tar den med sig ett par saker från det smörgåsbord jag uppenbarligen dukat fram åt illbattingen. Det räcker alltså inte med rådjur, sniglar och harar. Nu ska vi slåss mot möss också. Utan vare sig råttgift, råttfälla eller möjlighet att passa mina nyplanterade växter under veckan grävde jag snabbt upp det som återstod av dem och satte ner dem i en kruka istället. Krukan ställde jag på bron, så det visar sig om det är en ambitiös musrackare vi har att göra med eller om växterna får vara ifred där.

Om man bortser från det lilla missödet med rosen har vi lyckats få ner några andra buskar i jorden under dagen. En vresros nere vid skogsbrynet och två spireor vid den nya delen som pappa hjälpte oss att gräva. Förhoppningsvis står de kvar nästa helg.