Steg för steg i huset

Nu har vi bott i huset i mer än en vecka och vardagen börjar så smått flyta på. Det har varit en hel del att pyssla med i veckan, men nu har flyttkartongerna packats upp eller får finna sig i att stå och vänta på bättre tider i källarvåningen. För precis en vecka sedan hade vi varken diskbänk eller diskmaskin, men det har varit byggare här mer eller mindre varje dag medan vi varit på jobbet och varje dag har något kommit på plats. Jag gjorde vågen när vi äntligen hade rinnande vatten och diskmaskin i köket på onsdagkvällen, rätt nyttigt att få uppskatta basala bekvämligheter som man normalt sett tar för givet. Nu är det i stort sett bara fönstren och fönsterbrädorna som saknas och de planeras att komma i nu i veckan. Efter det kommer bottenvåningen att stå färdig. Det där med tavlor, hyllor på väggarna och annat lull-lull får komma i sinom tid.

Så i skrivande stund bor vi i en väldigt stor tvåa, kan man väl säga. Med källarvåning. Jag och Ante har inrättat en sov- och garderobshörna i vardagsrummet och tjejerna delar på det lilla arbetsrummet.

Rejält vardagsrum, tur det. Här låg kök + ett sovrum tidigare.

Elda lite i köket, fd vardagsrummet, på lördagkvällen

... blev elda MYCKET. Pyroman-Ante eldade på så att vi var tvungna att öppna fönstren och våra middagsgäster, grannarna E&E, argumenterade om vem som skulle tvingas sitta närmast öppna spisen. Han har uppenbarligen saknat att få elda under denna varma sommar.

Vitt badrum, som allting annat. Varannat boende kör vi färg på väggarna och varannat vitt. Nu är vi i en vit fas. Åtminstone tills vi hunnit kontemplera över tapeter och färgkoder.

Vår vildvuxna trädgård. Det syns inte, men det går faktiskt en villaväg där längs högersidan.

Det där med att pendla har också kommit hyfsat på plats. Kring 8 är vi ofta på väg ut genom dörren, vilket verkligen inte var fallet när vi bodde i stan. Då satt barnen fortfarande och åt frukost. De flesta dagarna har vi åkt bil tillsammans in till stan hela familjen, men när jag lämnar eller hämtar tar jag och barnen pendeln. I bästa fall har jag kring 35 minuter från dörr till dörr med tåget. Men då går jag i och för sig ca 10 minuter till pendeln och ca 10 minuter från T-centralen till förskolan/jobbet, så där finns ju effektiviseringsmöjligheter. Väskan är alltid packad med mellanmål och Ipad för att kunna fördriva kvarten mellan T-centralen och Sollentuna, om barnen inte skulle vara nöjda med att bara sitta och titta sig omkring, vill säga. Nova sparkcyklar och Freja åker vagn. Men självklart blir det bättre när barnen nästa vecka börjar på förskola här i krokarna. Just nu går det väl an att frakta dem in till stan, men jag fruktar gråa dagar med snöblandat regn, och slask och inställda tåg inte alltför långt från nu. Brrr. Nä usch, det blir skönt för både oss och dem att slippa pendla in till stan, även om det känns tråkigt att lämna den lilla förskolan på Kungsholmen som vi levt med de senaste fyra åren och som vi varit väldigt nöjda med, trots stundom hög personalomsättning. Dessutom blir det bra för Freja och Nova att lära känna andra barn från närområdet. 

Det är bara att hålla tummarna att inskolningen nästa vecka och tiden därefter går bra (bara att ställa in sig på ett par stökiga nätter vid omställningen), sedan kan livet härute falla på plats på riktigt. Då spelar det mindre roll att det kommer att ta många långa veckor innan övervåningen står färdig. Vi har inte ens fått bygglov än och det kan dröja ett par veckor till. Men en höst i vår hus-tvåa fixar vi.