Duracellkaninen på äventyr i förorten

Även onsdagen spenderade vi i Lillis och Heddas sällskap. Först blev det lunch på "ett litet kök" (eller vad nu restaurangen som låg i anslutning till R.O.O.M, som nu är nedlagt, heter...?) med en höggravid Maria. Hon fick gissningsvis sår i öronen och kalla fötter angående det här med barn när hon utsattes för mitt och Ls barnpratande i två timmars tid... Jag & L som på fullt allvar trodde att vi inte skulle gå in i mammapsykosen. Helt fel.

Framåt eftermiddagen tog vi barnvagnarna och promenerade upp till Vasastan och hängde med Elin och Thea fram tills killarna kom från jobbet vid 18:30.  A var dock på julbord med sitt jobb.
Sedan blev det glögg, pepparkakor, god middag och något glas vin. Mycket trevligt sådär mitt i veckan. Nova ville dock icke sova i Theas säng när mamman tyckte att det var dags för det. Det fanns alldeles för mycket spännande att titta på. Istället härjade hon omkring som en dopad Duracellkanin ända till det var dags för oss att gå vid 21:30. Som förväntat blev även natten stökig, det händer ibland när hon är övertrött, och jag fick tillbringa halva natten på disktrasan inne på hennes rum. Men jag fick åtminstone sova till 9, alltid nåt.

Elin och Hedda

Tripp Trapp Trull - Hedda 4 månader, Nova 10 månader och Thea snart 2 år

På torsdag eftermiddag var vi på äventyr i förorten! Eller nåja, Kistagallerian kanske inte räknas dit? Det var iallafall premiärturen med tunnelbanan för Nova när vi åkte ut för att julshoppa med A efter att han slutat jobba för dagen. Och några julklappar lyckades vi faktiskt införskaffa innan vi tyckte att det var hög tid för dottern att få komma hem och sova i sin egen säng.

Middag i foodcourten. Nova använder majskroken som telefon.

Majskrokar är det bästa som finns!

Idag hade vi en playdate inbokad med Karolina och Sigge, men tyvärr vaknade K med en förkylning imorse så vi ställde in. Nog bäst att undvika färska baciller, jag har mindre lust än vanligt att jag och/eller Nova blir sjuka just nu.

Ikväll ska jag få gå julfest med jobbet! I full cowboymundering dessutom... Yeeeehaaaa!

Spontanmassage

Idag hade jag och Nova lunchdejt med Emma, Lillis och Hedda. L och H kom med 12-tåget från Västerås. Vi käkade på Åhléns City, där lunchen är dyr och inte särskilt bra, men där det finns nästan oändligt med utrymme för barnvagnar och barnstolar. Efteråt återgick E till sitt förvärsarbetande medan jag och L drönade omkring på stan ett tag och inhandlade några plagg till våra små prinsessor.

På hemvägen gick vi förbi ett thaimassageställe och L övertygade mig om att vi var värda en liten försmak av Asien såhär i höstmörkret (eftersom det varit så betungande att äta lunch och shoppa lite...), så vi satte oss och tog en spontan fotmassage helt enkelt. Ljuvligt. Och det doftade precis som på massageställena i Thailand. Det gick förvånansvärt bra att ha småtjejerna i knät under tiden då det fanns gott om utrymme i de stora, bekväma fåtöljerna. Efter att ha pysslat med samma prasselbok större delen av tiden blev Nova dock lätt uttråkad sista minutrarna och försökte krypa ner på golvet, över till Ls fåtölj eller ner till massösen om vartannat. Men inget fel på humöret, hon kan verkligen vara en liten solstråle ibland.

Eftersom både jag och L varit gräsänkor nu ikväll har vi gjort gemensam sak och ätit pasta pesto och serranoskinka här hemma. L handlade på vägen hit. En liten munk slank visst också med.
Den varianten som har socker ovanpå och jordgubbssylt inuti.

Nu har L & H gått hem till sig och A kommit hem från tennisen. Det är Champions League på TV så nu blir det mer massage. Tänk vad finurligt ordnat det är med den här tajta kopplingen med fotboll på TV = fotmassage på Annica, eller hur? Måste vara evolutionen eller nåt som ordnat det så himla bra.

Suspekt älgryta, julknytis och på egna ben

Det blev visst bloggtorka över helgen och i allmänhet beror det på att absolut inget värt att notera har hänt eller så har jag haft fullt upp. I helgen har det varit det sistnämnda.

Fredagkvällen spenderade vi i sällskap av Emma. Hennes Henke skulle också ha varit med men hade tyvärr blivit sjuk och stannade hemma i Uppsala. Eller så hade han hört om den suspekta mat som skulle serveras. Jag hade nämligen förvarnat E om att jag hade hittat ett intressant recept på älggryta med ädelost och färsk ingefära. Det kändes som en minst sagt udda smakkombo så det var jag ju bara tvungen att laga. Och det blev inte alls så tokigt efter att jag hade ökat mängden ädelost och ingefära. Annars hade grytan blivit lite väl fjäsig. Serverades till potatismos med trattkantareller och bladpersilja, rårörda lingon och haricot verts. E hade köpt med sig ett väldigt gott spanskt vin som passar utmärkt till vilt: Vedré (art. nr 2126). Rekommenderas! Två flaskor av det och ytterligare en flaska annat vin slank visst ner under kvällen. Både E och vi är duktiga vindrickare...

På lördag var jag och A bjudna till Micke W på det årliga julknytiset, en anrik tradition som för första året hölls i Ms nya lägenhet. Vi hade blivit tilldelade att ta med prinskorv, rödbetssallad, potatisgratäng och brysselkål (lite skumma grejer, men han är ju smålänning så...). Hela kalaset höll dock på att gå upp i rök. Bokstavligen.
När vi kom dit vid 19 hade M precis tänt upp i den öppna spisen och det rök mer in än ut, om jag säger så. Det var knappt att man kunde se från ena änden av lägenheten till den andra och då handlar det om en lya på max 40 kvadratmeter. Needless to say var det första gången han eldade i den - enligt mäklaren -"fungerande" öppna spisen. För att inte bli helt rökskadade tog jag och Jessica (Pelles tjej) första glöggen ute i trapphuset istället. När röken lagt sig hade vi dock en trevlig middag på sex personer, även om Micke säkert hade klarat sig utmärkt utan mina och Js påstridiga och ingående frågor kring hur det stod till med kärleken i singellivet, hehe. Jag höll mig ifrån snapsen men drack alldeles för mycket vin istället och det blev senare än beräknat. Framåt två landade vi hemma i vårt eget gästrum eftersom vi lät barnvakterna - As föräldrar - få sova i vår egen säng. Igår var vi följaktligen lätt trötta på ögat och hängde mest här hemma, åt pizza till middag och avslutade helgen och veckan som vi brukar göra; med ett varmt bad, soft musik och tidigt sänggående. Eller nja, klockan blev nog efter 23 innan vi slog igen våra blå/gröna, men vi försökte iallafall.

Söndag förmiddag. Det är tydligen tröttsamt att sitta barnvakt...

Farmor hade stickat en tjusig tröja och mössa till Nova

Något annat som hände i helgen var att Nova stod upp på sina egna små knubbiga ben för första gången. Utan att hålla i sig i något, alltså! Hon var antagligen inte ens medveten om att hon gjorde det. Det hände i söndags när vi fikade i soffan och Nova stod och småhoppade lite som hon brukar göra vid det låga soffbordet. Helt plötsligt hade hon släppt bordet (med någon nalle eller dylikt i handen) och stod upp i säkert 4-5 sekunder innan hon tog tag i bordet igen. Så roligt att se! Men hon har inte velat upprepa tricket, trots idoga försök från enerverande mammans sida.

Sedan har jag levererat familjens önskelista anno 2009 inför julen. Jag är förmodligen den enda 34-åringen i vårt avlånga land som fortfarande skriver önskelista och skickar till sin mor.

Bäst före datum

... har passerat och nu är det faktiskt inte mig själv jag tänker på så här apropå födelsedagen, utan snarare det faktum att havregrynen jag brukar röra ner i dotterns yoghurt var bäst före mars 2008.  Det såg jag alldeles nyss. Dålig, dålig mamma!

34

Min trettiofjärde födelsedag inleddes på allra bästa sätt igår när jag hörde skrammel i köket och fick sova räv tills A och Nova kom in med frukost på sängen, strax efter 7. Levande ljus, te, juice och favoritsmörgåsen på frukostbrickan; rostat bondbröd med serranoskinka, olivolja, tomat och vitlök. Istället för tårta hade A köpt en prinsessbakelse som vi knappt fick i oss trots att vi var två som delade på den. Nova tyckte inte att grädde var något vidare.
 Ledtrådar i köket i form av en burk vaniljsocker och en tesil ledde mig senare till slutsatsen att A hade strösslat på extra vaniljsocker istället för florsocker på bakelsen. Då förstod jag varför den kändes extra söt och mäktig... det är inte lätt med de olika sockervarianterna alltid.

Nova tyckte att snörena var det bästa med mammans födelsedag

Dagen gick snabbt, efter Novas morgontuppis och lunch tog jag och dottern en sväng på stan, det vill säga vår del av stan här på Kungsholmen, för att inhandla julpynt. Nova somnade i vagnen redan efter 13 vilket inte alls var enligt plan, jag skulle ju duscha medan hon sov sin eftermiddagslur! Tack och lov sov hon bara en timme där vid lunch så det blev en sen sovstund vid 16 också. Då var jag snabb som en iller in i duschen.

Vid halvsju lämnade vi Nova hos faster och kusinerna och sedan ledde A mig till "Döden i grytan" på Norrtullsgatan, den härliga italienska restaurangen med det förtroendeingivande namnet där vi för ett par år sedan åt den godaste chokladglassen. Här pratar vi inget vanligt pastahak utan ett ställe där de har kanin, kycklinghjärtan och kalvlever på menyn. Förvisso saker som inte är mina favoritingredienser, men ändå...
Istället för kycklinghjärtan valde vi att dela på en stor tallrik blandade charkuterier och marinerad vitlök och tomat som antipasti, till huvudrätt blev det oxrullader och en pasta med salsiccia. Den mandelsmakande chokladsemifreddon med syltade bigarråer fanns kvar på menyn och var ett självklart val för efterrätten. Men jag var nog lite för mätt för att avnjuta den till fullo, är jag rädd. Jag tyckte faktiskt att restaurangen var bättre den här gången. Trevlig personal, varm och gemytlig atmosfär, god mat som känns genuin med smaker som jag kan tänka mig att det tar tid att få fram och inte minst; generösa portioner både på tallriken och i glaset.

Presenter har jag också fått! Ingenting av Nova, otacksamma barn, däremot fick jag en fin klänning av A och imorse när jag kom upp väntade ett presenkort på en ansiktsbehandling på mig. Härligt. Tanken var tydligen att jag skulle ha fått det på restaurangen igår, men mitt i allt packningskaos som uppstod glömde A det hemma... Det är med viss bävan jag ser fram emot när han ska vara pappaledig med tanke på hans packnings-skills, men som han själv glatt uttrycker det:
"Jag är inte orolig. Det viktigaste är ju att man packar med Nova var man än ska..."
Och det är ju sant.

Mamma, pappa och lillebror hade skickat blommor och hela dagen fick jag telefonsamtal, mail, SMS, kort och Facebook-hälsningar. Det är trevligt att fylla år!

Tillägg

Tillägg till föregående bloggpost:
21:30 - Nova skriker till och korkade mamman sticker in huvudet genom dörren, varpå dottern vaknar till. Ordentligt. Sedan var det skriksymfoni i en timme när mamman tyckte att dottern skulle somna om. Varken nappen, välling eller några vaggvisor dög, det var bara komma upp ur sängen som gällde. Vilket hon inte fick (förutom några tröstningar i famnen), därav tjutandet. Så det är inte alltid frid och fröjd här hemma, även om rutinerna för dagar och nätter för det allra mesta fungerar som det ska.

Det var faktiskt samma sak i måndags kväll, men då vaknade Nova av att A spikade fast en lampsladd i väggen mot barnkammaren. Japp, s-p-i-k-a-d-e (dock försiktigt, ska jag säga till hans försvar... men ändå). Och sen var han mäkta förvånad över att lillan vaknade. Ibland är inte alla hästar hemma i stallet hos den mannen.

Helt vanlig tisdag

Helt vanlig tisdag.
Nova åt frukost 8, tupplur 9:30-10:30, iväg till öppna förskolan, lunch där 11:30, hem igen lagom till eftermiddagstuppluren 13:30-15:00, mellis efter det, ut en sväng, middag framåt 17:30.
Bad 18:30, välling 19. Dottern sover 19:30.

Vardagarna rullar på i stort sett samma hjulspår och om det inte hade ringt ett blomsterbud för att stämma av min address så hade jag nog (nästan) glömt bort att jag faktiskt fyller år imorgon.
A har ordnat någon form av överraskning för vi ska tydligen lämna Nova hos faster och kusinerna. Spännande!