Fem månader

Vår lilla prinsessa blev fem månader idag, helt galet vad fort tiden har gått. Jag tittade igenom lite foton och filmer härom dagen och då blev det rätt tydligt hur mycket det är som händer de här första månaderna. Se här bara vilket litet knyte hon var i början, endast tre dagar gammal.

Det är fantastiskt coolt att barn utvecklas så snabbt. Nova förvånar oss så gott som dagligen med att helt plötsligt göra nya saker som vi aldrig sett henne göra tidigare. Bara senaste veckan har hon lärt sig att rulla från rygg till mage, sätta sig upp när hon halvligger i babysittern, sträcka sig efter saker hon vill ha (t ex skeden när man matar henne) och ta tag i mitt huvud för att ge mig en "puss" (= en öppen mun som trycks mot min mun eller kind. Har jag tur är den hyfsat torr eller bara dregglig. Har jag otur är den kräkig eller matig.). Dessutom har hon börjat skrynkla ihop sitt lilla ansikte och fnysa när hon är glad. A hävdar bestämt att det där skrynklandet kommer från mig. Humm...? Det kan jag varken bekräfta eller dementera.

Igår kom As syster Sara ut för att stanna över helgen, småtjejerna är med sin pappa i Spanien. Själva åker vi upp till de norrländska skogarna imorgon, men Sara stannar kvar och vaktar stugan och njuter av tystnaden. Idag blev det båttur till KnappKarlsson för lunch i det vackra vädret. A hade en utläggning om att det var så svårt att lägga till med icke-båtkunnigt folk (= Sara och jag), men det blev visst inga problem med det trots allt...
Väl tillbaka på eftermiddagen fick Nova bada utomhus, vilket hon verkade tycka var mysigt.

Imorgon blir det bilresa halva dagen upp till Novas mormor och morfar. Det ska bli spännande att se hur det gillas av dottern.

Besök, vändning, möhippa & förlovning

Dottern är för rolig. Jag har avvaktat med fruktpuréer för att få henne att äta potatis, morot och andra rotfrukter innan hon får smaka på söta saker och hon har gladeligen ätit allt jag har gett henne. Ibland är det rena rama attacken på skeden. Så igår var det dags för Nova att smaka banan för första gången. Jag har fått för mig att alla barn fullkomligt älskar banan. Inte lillan dock. För första gången sedan hon började äta smakportioner gav hon oss uuuäääk-vad-tusan-är-det-ni-stoppar-i-min-mun?!-minen. Det var lite oväntat. I förmiddags gick det något bättre, men hon är inte helt övertygad om att banan är ätbart än.

Förra veckan var jag ovanligt busybusy och det blev inte mycket bloggande då. Här kommer därför en liten foto- och filmsummering av veckan som gått.

Tisdag: Pelle, Jessica och Olivia hälsade på oss och sov över till onsdag.

Nova sover gott i vagnen under båtturen...

... medan Olivia tar en tupplur på förarplats.

Torsdag: Dottern vände sig från rygg till mage för första gången.

Lördag: Min kompis Emmas möhippa gick av stapeln. A och Nova var nere hos Novas farmor och farfar i Kolmården fredag till söndag så jag var "singel" hela helgen. Tyvärr kunde jag inte njuta av ostörd sömn någon av nätterna... jag var uppe tidigt på lördagen och vaknade lätt bakis 7:30 på söndag morgon. Jag var hur som helst tacksam över att inte behöva underhålla bebis då. Emma var mer än bara lätt bakis och klockan blev framåt två innan blivande fru Lagercrantz lyckades masa sig ur vår bäddsoffa.

Möhippekickoff med bubbel och jordgubbar i Kungsträdgården

Trekamp med Segway

Pannkakslunch i Kronobergsparken

Cheerleading

Sist men inte minst så firade jag och A femårsdag i veckan. Helt ur det blå (iallafall för mig) fick min luriga pojkvän för sig att fria. Det första ordet som kom ur min mun var inte ett "ja" utan snarare "knäppskalle" om jag inte missminner mig, men efter att ha kommit över den första chocken lyckades jag haspla ur mig något mer passande. Förlovningsringar ska vi titta på efter semestern. Tills vidare har A placerat en "fyra för 19:-"-ring från H&M på min vänstra hand...

Fyra anledningar till att inte köpa blåbärspuré

1. Det blir blå fläckar överallt när bebben äter
2. Det blir blå fläckar överallt när bebben kräks

3. Bajsfrekvensen ökar med faktor 3

4. Det blir läskigt svart i blöjan

Nova ser dessutom ut som en liten vampyr när hon äter blåbärspuré

Shoppingfobi

Jag, Lillis och Elin passade igår på att ha några barnfria timmar och åkte in till Norrtälje för lite shopping och lunch.

Jag är verkligen en sällsynt usel shoppare. Jag drabbas oftast av ryggont och tunnelseende så fort jag går in i en klädbutik. Att stå i provrummet är bara så tråååkigt och jag kommer på allehanda ursäkter för att inte ens gå in där.
- "Oj, jag blev visst lite hungrig... ska vi gå och äta lunch nu?"
eller
- "Vilken lång kö det var till kassan..."
eller
- "Hmm... det där får jag nog fundera på."
Helt obegåvad i konsten att shoppa, med andra ord.

För det mesta kommer jag hem efter en shoppingrunda med ett par strumpor eller trosor och inget annat i påsen.
Därför är det jättebra för mig att gå på stan med Elin, som borde ha "professionell shoppare" tryckt på visitkortet. Mest grejer köper jag när hon går före och helt enkelt plockar ut braiga saker.
- En sån här fleecetröja använde Thea jättemycket, den blir perfekt för Nova till hösten.
- Titta här, den där söta bodyn vi tittade på förut är på halva priset nu!
Om det inte vore för Elin skulle vår dotter antagligen få gå halvnaken.

Inte särskilt förvånande blev skörden igår alltså mest grejer till Nova och det enda som hittade ner i shoppingbagen till mig själv var just... trosor. Det behövs dock. Sedan graviditeten har min garderob formligen invaderats av gargantiska mammatrosor och det är hög tid att uppdatera trosparken med några plagg som inte täcker typ en tredjedel av kroppen.

Och det kanske går åt rätt håll med min shoppingfobi för när jag kom hem hade jag inte bara ett par utan, håll i er nu, hela tre par underbyxor med mig! Wow. Det finns hopp.

Middag på KnappKarlsson

Igår kväll tog la familia - som den är veckan är komplett i och med att Jonas och Lillis är här - båten över till KnappKarlsson för att äta tidig middag. Stället är supermysigt med bra priser och jag ville så gärna tycka att maten också var god för att upplevelsen skulle bli fullkomlig, men jag måste erkänna att jag blev lite besviken på rätterna. Kycklingburgaren hade för distinkt smak av kryddnejlika och detsamma sa L & J om linsfalafeln, i det fallet var det för mycket ingefära. Min fisksoppa var istället för gräddig och med en bismak av något jag inte helt och hållet gillar, det kan ha varit kummin eller fänkål.

Men sammantaget (tänk lugn båttur, sjökrog alldeles vid havet, varm och skön kvällssol, ett glas kallt rosé och trevligt sällskap) var det en toppenkväll ändå och vi kommer absolut att åka tillbaka dit, det finns fler rätter på menyn att prova på...

Nattjour

Jag och A har "nattjänst" varannan natt nu under semestern. Även om dottern för det mesta sover bra kan hon ibland vakna och hojta efter nappen, speciellt på morgonkvisten. I jouren ingår - förutom eventuellt isättande av napp under natten - att gå upp med henne när hon har sovit färdigt, ge henne frukost och sysselsätta henne fram till morgontuppluren. Den andra är då fri att göra vad man vill den morgonen, till exempel sova, läsa eller jogga. Det sistnämnda har vi faktiskt varit ganska duktiga med senaste veckan. Det blir ju en del extra vin och efterrätter så här i sommartider så lite regelbunden löpning dämpar förhoppningsvis fettcellernas expansionslusta något (även om jag misstänker att det är en hopplös kamp, mina verkar ledas av en fettcellernas Napoleon).

A sover alltid med öronproppar när det är hans lediga natt så natten till igår tänkte jag att jag också skulle testa den strategin. Tydligen får jag rethosta av att ha öronproppar för länge, för när jag slog upp ögonen strax efter 3 står A böjd över Novas säng och väser argt till mig "Jamen, tack så mycket för att du vrålhostar!"
Jag hade väckt hela familjen, inklusive mig själv, så det där med öronproppar är nog inget för mig.

Den här veckan har vi mest njutit av det vackra vädret genom att hänga på badstranden och sedan grilla hemma hos oss eller hos Pedro och Elena. I torsdags kväll var vi dock inne och såg oss om i Norrtälje. Det var någon form av evenemang i stan så alla affärer var öppna till 22. De flesta restauranger var fullbokade men vi hittade en indier där vi slog oss ner och även det stället blev efter ett tag fullsatt. Problemet var bara att restaurangägarna nog inte hade räknat med att de skulle komma så mycket folk. Vi spekulerade i om det bara var en enda kock med en enda kokplatta inne i köket. Eller om kycklingen kanske hade tagit slut och någon hade sprungit iväg för att nacka några fler. Av ca 20 bord var det nämligen bara 2 som hade mat på bordet åt gången, resten satt och väntade. Inte så effektivt och några personer gick faktiskt innan de hade fått in maten. Vi hade dock tur och fick "bara" vänta typ 45 minuter på vår mat.

Nu har vi precis vinkat av Pedro, Elena och Martín, de återvände till Spanien och Tarragona nu på morgonen. Det var stugbytesdag redan igår så de sov sin sista natt här i vår gäststuga. Den här veckan är det istället våra och E & Es gemensamma kompisar Jonas och Lillis som hyr samma stuga som Pedro och Elena har hyrt den gångna veckan. De hyrde stugan även förra året och lyckades då tajma in sommarens enda regn-och-rusk-vecka. De verkar vara riktiga stormkråkor, för också i år kommer de med det ostadiga vädret. Efter två veckor av 25 grader och sol är det idag 15 grader och molnigt och prognosen ser inte bättre ut för de kommande dagarna.

Igår kväll trotsade vi det kyliga vädret och dukade upp till avskeds/välkommen-middag på vår terass med knytis och grillning (stort tack till infravärmarna och filtarna för ert ovärderliga stöd). Till köttet fixade vi småplock. Pedro gjorde spansk potatistortilla och katalansk sallad, Elin bidrog med örtgrillad färskpotatis, rödbetssnittar, melonsallad och myntabröd och jag svängde ihop en klassisk tomatsallad och sedan en äppelrabarberpaj till efterrätt framåt kvällen. Mycket trevligt och fantastiskt gott. Vi var faktiskt så mätta efter middagen att det bara gick åt en halvlitersförpackning vaniljsås till äppelpajen. Det är högst ovanligt bland oss vaniljsåsmonster.

Järngrepp om foten

Nova har börjat med två nya saker nyligen. För det första så låter hon mycket mer än tidigare, ibland är det värsta Malena Ernman (dottern låter dock mer som någon sorts blandning av skräcködla och målbrottsdrabbad tonårspojke om man ska vara ärlig) som ligger här på golvet. Det verkar som att hon har upptäckt sin röst och gillar att experimentera med den. För det andra har hon börjat hålla i sin fot. De här sakerna gör hon inte sällan samtidigt - ylar glatt med ett järngrepp om foten.

Nu i veckan hyr As spanska kompisar Pedro och Elena en stuga 5 minuters gångväg från vår. De har en son som heter Martín, 3 månader äldre än Nova. Pedro och Elena kom i söndags, precis efter att Pontus och Linda begett sig. Även Elenas bror, hans fru och deras sjövilda treåring var här ett par dagar men åkte tillbaka till Madrid igår.

Bäst att hålla i sig i foten.
De här sydländska charmörerna kan man kanske inte lita på.

Efter en något svalare dag igår ligger temperaturen idag redan på 20 grader, trots att klockan inte ens är 8. Men det ser lite molnigare ut faktiskt. Planen för dagen är enkel; packa pocketböckerna och kylväskan och möta upp Pedro och Elena nere vid badplatsen. Antagligen kommer även Micke och Marion och deras Lukas och hälsar på. E & E har varit bortresta en vecka men kommer också ut idag så det kan nog bli ett litet kollektiv kring lunch, det är ju trevligt.