Bittertanten och sura bebisen

Nova har varit ovanligt surmulen idag. Absolut ingenting har varit till dotterns behag. Inte roligt att ligga på rygg, inte roligt att ligga på mage, inte roligt att sitta i mitt knä. Någon enstaka gång har hon skinit upp men för det mesta har hon bara velat ligga i sängen med nappen och Margot. Jag misstänker att hon är lite hängig helt enkelt och låter henne ligga och sova och gnussa med sin gosegiraff bäst hon vill och erbjuder henne att komma upp i famnen med jämna mellanrum. A har inte känt sig helt hundra heller nu senaste dagarna, så det är kanske något som går.

Novas missnöjesljud blandas med dunka-dunka och visselpipor från studentkorteger som kör på Fleminggatan. Ibland låter det så högt att man kan tro att det är en lastbil med fulla studenter inuti själva lägenheten. Hemska tanke.
Så här har det varit hela veckan, men speciellt mycket idag kring lunch. Det måste vara den stora avslutningsdagen på Kungholmen idag. Jag försöker komma ihåg hur det var när jag själv tog studenten, men det var så länge sen att det har trillat ur minnet. Men jag misstänker att jag var jag lika packad och sorglös som de tappra kids som har trotsat regn och rusk den gångna veckan.

Från balkongen.

Traditionen är lite märklig faktiskt, en gång i tiden kanske det var en stor grej att gå ut gymnasiet, men knappast idag. Med risk att låta som en bitter tant (vilket jag antagligen också är)... valet för de glada kidsen står väl mellan arbetslöshet och finanskris eller ytterligare ett par år i plugget. Knappast något att fira.
Dessutom lär de lida av tinnitus hela bunten med tanke på ljudvolymen nerifrån gatan. *mutter, mutter*

Lunchdejt i Sjöstaden

Igår åkte jag och Nova ut till Hammarby Sjöstad för att träffa Malin, en fd kollega till mig som hunnit med att få både ett och två barn sedan sist (nej, hon är inte übersnabb på att ploppa ut barn utan det var faktiskt 3 år sedan vi sågs senast).
Hennes yngste son Linus är några veckor äldre än Nova.

Jag och Malin satt och åt en god lunch i solen och då, som grädde på moset, kom min kompis Johan helt oförhappandes förbi med ett gäng kollegor. Johan bor i Polen sen några år tillbaka och är inte Sverige alltför ofta, det var minst ett år sedan jag träffade honom också. Tanken var att vi skulle ha gått och ut och käkat med honom och ett gäng andra i lördags, men utan barnvakt till Nova blev det stugan istället. Två flugor i en smäll med andra ord att få luncha med både Malin och Johan på en och samma gång.

Hammarby Sjöstad är trevligt, men kommunikationerna är sisådär trots att man kan åka kommunalt dit med både tvärbanan, färja och buss. Med tanke på nybyggnationen och att området är Sveriges barntätaste är det märkligt att det bara finns två busslinjer som stannar vid Sickla Udde. Och bussarna går inte direkt ofta heller. När jag skulle hemåt på eftermiddagen fick jag vänta i 30 minuter och under tiden radade barnvagnarna upp sig på busshållsplatsen. Det ryms max 2-3 vagnar i en normal buss och enkel matematik sa att alla ekipagen inte skulle gå in. Jag såg framför mig en hänsynslös mamma-catfight om platserna och när bussen äntligen kom gjorde jag mig beredd att försvara min förstaplats i kön genom att köra fram vagnen lite, blänga ilsket och vässa armbågarna. Som tur är finns någon sorts oskriven barnvagnsköetikett hos mammorna/papporna här i Stockholm, så inget blod behövde utgjutas. Skönt.

Nationaldagen

Man vänjer sig vid mycket när man har fått barn.
Jag, som vid ett tillfälle faktiskt kräktes när jag såg en man snyta sig (i och för sig var detta på ett badhus och det var i vattnet han snöt sig, inte speciellt fräscht), har blivit en aning mer härdad vid kontakten med allehanda kroppsutsöndringar.

Konversation med A under dagen (jag håller dottern framåtriktad i famnen och känner något varmt rinna på armen och ner på benet, men utan att se vad det är):
- Hmm, jag tror hon kräktes på mig.
- Nä, det var bara slem.
- Jaha.
Och så var det inget mer med det.

Nationaldagen har familjen Mysbyxa firat med att vara på landet och pyssla i stugan.
Nova har fått en riktig sängplats, A har monterat en ny lådstomme där det gamla kylskåpet tidigare stod och fyra jalusier har kommit på plats för att hålla stugan något svalare under varma sommardagar.

En sänghimmel måste ju en liten prinsessa ha.
Tanken är att den också ska fungera som myggnät.

A bygger lådstomme.

Jalusier.

Vädret har varit fint idag, men illkallt. 9 grader i början av juni är inte så mycket att hurra för. Vi hoppas på lite värme imorgon eftersom gräset är i desperat behov av klippning.
Annars måste vi ta med oss macheten för att överhuvudtaget ta oss fram till stugan nästa gång.

Jojo

Jag är en jojo. En mänsklig nappisättar-jojo.
Det är ingen överdrift när jag säger att jag halvsovande sprang över till dotterns rum och satte tillbaka nappen minst 20 gånger under natten. Nova var vaken vid klockan 3, 5 och 6 och spottade ut nappen sisådär 7-8 gånger med några minuters mellanrum vid de tillfällena. Varpå hon ylade tills nappen var inne i hennes lilla mun igen. Jippi. Då var det helt plötsligt inte lika praktiskt att dottern flyttat till eget rum längre.

Förvisso lärde jag mig att jag inte behöver ha BabyWatchen påslagen på nätterna - tro mig, jag hör Nova genom väggarna ändå - men jag hoppas innerligt att denna natt var ett sällsynt undantag. Hon har ju sovit så bra hittills? Om detta är en trend så får hon nog flytta tillbaka till vårt sovrum igen. Eller så kanske vi kan köpa en robotarm för hemmabruk? En sån där mackapär läkare har för att utföra operationer på distans. En sån vore bra.
Då kan jag sätta tillbaka hennes napp medan jag ligger kvar i sängen.

Miffy, Spiffy och annat fluffepuff

Det är inte helt lätt att hitta kläder till dottern, tycker jag. Jo, visst finns det en hel uppsjö av kläder på marknaden, men vad gäller tjejkläder så är det mesta rosarosarosa med små figurer som Kitty, Miffy, Spiffy och allt vad de nu heter.
Alltså, jag har inget emot rosa kläder, men allvarligt, måste allt vara så ljusrosa och gulligt till småtjejer? När man äntrar flickavdelningen i vissa butiker så tror man att man hamnat i värsta fluffepuffvärlden liksom. Tvångströjevarning.

Men lite variation finns det som tur är. Dagens shoppingskörd blev en body och en tröja från KappAhl, även om det inte fanns något vidare utbud där heller.

Vi gillar glada färger, Nova och jag.

Nya leksaker

Tråkväder har det varit idag. Grå himmel, 10 grader och regnskvättar. För att muntra upp oss gick jag och Nova ut och köpte en liten leksak till henne. Det blev någon sorts gungande hundliknande grej som visade sig låta förfärligt. Men Nova verkar tycka att den är rolig.

En annan ny favorit är en liten turkos elefant med orangea plastöron, vilken för övrigt har förvärvats på ett oärligt sätt. Jag råkade nämligen "snatta" den när vi besökte IKEA igår. Hrrmm.
Vi åkte dit efter A kommit hem från jobbet för att köpa en del saker till stugan; lådstomme, spjälsäng, jalusier med mera. Eftersom Nova satt i bilstolen i kundvagnen gav jag henne elefanten att leka med och sen glömde jag så klart bort den när vi stod i kassan. Jag har inte tjuvat något sedan jag var typ fem och snodde en dumleklubba som jag gömde hemma i tvättkorgen (vilket ju var lite pinsamt eftersom det var mammas affär).
Å andra sidan har herr Kamprad tjänat tillräckligt med pengar på mig för att kunna bjussa på en liten mjukiselefant, tycker jag.

A är borta på jobb och sover på hotell inatt, så vi är ensamma hemma i kväll. Dottern fick ett bad och slocknade sedan prick åtta med nappflaskan i munnen.

Pruttan gör annars inte skäl för sitt smeknamn idag. Ingenting har kommit ut där bak. Normalt sett kan man nästan ställa klockan efter hennes morgonleverans, men så icke idag.
Hon kanske sparar sig så att pappa får en rejäl blöja att byta när han väl kommer hem?

Småkrämpor

Mina fötter vägrar fortfarande att återgå till före-graviditeten-tillstånd. Det är idag 15 veckor sedan Nova plockades ut och jag har fortfarande nästan ingen känsel under fotsulorna. Men de blir låååångsamt bättre, tack och lov. Lagom till pensionen är de förhoppningsvis normala igen.

Min högra handled spökar också. Någon gång i början, när Nova fortfarande ammade, började jag få ont i handleden under amningen och efter ett tag kunde den liksom vara "ur led" när jag vaknade på morgnarna. Det händer fortfarande ibland. Brrr.
A tycker inte heller att det är så värst mysigt eftersom det är han som får dra den till rätta om jag inte lyckas skaka den på plats själv.

Sedan igår har jag dessutom ont i vänsterkäken. Som nackspärr, fast i käken. Käkspärr?

Håhåjaja, det är väl helt enkelt kroppens förfall som eskalerar så här 30+, nu när jag gjort mitt bidrag till mänsklighetens fortlevnad.

Nova har istället precis börjat upptäcka sin kropp. Hon ligger i babysittern och stirrar stint på sin högerhand samtidigt som hon rör den upp och ner. Livet börjar om på något sätt.

Apropå det här med mors dag så hade Nova skrivit en lapp och lagt i min pocketbok på söndag kväll där det utlovades en valfri behandling på Aysel's (en skönhetssalong här i närheten där de erbjuder massage, pedikyr, ansiktsbehandlingar och annat trevligt) och pappa skulle betala. För att jag är en så bra mamma. Hon är inte så tokig min dotter. Både klok och skrivkunnig vid 3,5 månaders ålder.