Vecka 31

... och imorgon går jag in i vecka 32.
Kontroll hos barnmorskan tidigare i veckan: magen växer som den ska och ligger fortfarande strax över normalkurvan med ett sf-mått på 30.5, liksom bebis fortfarande sitter högt upp i säte. Samma position som för tre veckor sedan. Tyvärr hade mitt blodvärde sjunkit rätt kraftigt, nu nere på 98, och jag blev ordinerad att börja äta järntillskott pronto och dessutom komma in och ta ett "riktigt" blodprov (och inte bara ett stick i fingret) för ytterligare kontroller nu imorse.

Blä, jag och blodprovstagning är ingen bra kombo. Man kunde ju tro att jag vant mig vid sådant såhär i slutet av andra graviditeten, men jag tycker fortsatt att det är riktigt obehaglig att bli stucken i. Vet inte om det är själva stickandet eller det faktum att jag tappas på blod som jag har svårt för. Jag tycker att det är rätt läskigt med blod överlag och den som t ex skär sig i min närhet kan inte räkna med mycket assistans, jag är verkligen inte något sjuksköterskeämne...
Trots allt har det blivit bättre och jag har inte samma sprutfobi som jag en gång hade.

Och visst har jag känt mig tröttare än vanligt den senaste tiden, men tänkte snarare att det beror på att det börjar närma sig än att jag skulle ha lågt blodvärde. I övrigt börjar känna av domningar i fötterna trots att jag inte är speciellt svullen än (peppar, peppar). Men mest lider jag nog av sötsuget som sätter in på kvällarna... och för As del är det nog att ha drabbats av en snarkande sängkamrat. Jag väcker faktiskt till och med mig själv ibland med en riktigt grotesk våldssnarkning.

Ca 15 kg upp hittills. Och mer lär det bli i sommar....