På eftermiddagen ringde pedagog E och sa att "Ja... Vi har ju planeringsdag idag och nu är klockan 10 över fyra" (på planeringsdagarna ska barnen hämtas senast 15:45 för att pedagogerna ska hinna chitt-chatta och fika ordentligt... och planera, antar jag).
Mamman: "Eh... har Nova inte blivit hämtad?"
Eftersom ansvarsfulla Pappan hade drabbats av plötslig minnesförlust och var minst en halvtimme bort var det Mamman som illa kvickt fick avsluta sina jobbsysslor och springa till dagis och skämmas istället. Nova och ett annat stackars barn som också satts till världen av virriga föräldrar var ensamma kvar.
Sen fick Pappan sina fiskar varma.
tisdag 1 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där är min skräck, att Emil ska glömma att hämta T! Jag kan inte förstå hur man kan glömma nåt sånt..? Fast det är kanske annorlunda när man turas om varje dag, det är ju mer självklart för mig när jag ska hämta och inte.
SvaraRaderaha ha ha... underbart beskrivet. skrattade gott!!! ja, ingen vill glömma sitt barn.. men dt händer ;) kram på er!!!!! från bästerås
SvaraRadera