Anti-klimax

Som vanligt efter en stor festkväll vaknar vi upp och känner oss mörbultade och uttorkade. Både jag och A har sovit oroligt och mina ögon svider av smink som visst inte tog bort sig själv igår.

Men alldeles som vanligt är det nu inte. Gårdagkvällen går till historien - och inte som jag skulle önska för att det var en fantastiskt trevlig tillställning på Grand Hotel med alla våra kollegor - utan för det faktum att jag och A var tvungna att fly vårt bord mitt i varmrätten och ta en taxi hem. A fick nämligen plötslig feberfrossa och jag kände mig inte särskilt pigg heller. Pilgrimsmusslan i förrätten fick stå orörd (den lilla bit jag lyckades tvinga ner höll på att komma upp igen - jo, det hade just varit lagom snyggt på finmiddag!) och varmrätten bara växte i munnen. Och det är extremt sällan jag inte kan äta, så det talade för att det var något som verkligen inte var ok trots att jag inte blev lika akut sjuk som A.

Resten av kvällen roade sig våra kroppar åt att dränera oss på varje uns av näring och vätska, så här ligger vi nu och känner oss minst lika bakis som om vi varit uppe och festat hela natten. Fast utan det roliga då.