1. Höra den unga, snygga asiatiska tjejen i teamet utbrista:
- "What?!! I didn't know you were 38, I thought you were my age. Around 30."
2. Sitta fast i 2 kvadratmeter hiss tillsammans med 8 storvuxna män i 25 minuter.
(Gissa vilken som är vilken.)
tisdag 25 februari 2014
måndag 24 februari 2014
Femåringen
Jag var i Härnösand två dagar med jobbet i mitten av förra veckan och efter det kom Novas kalas väldigt snabbt inpå oss. Vår dåliga framförhållning var orsak till många svordomar när jag svettades på Panduro strax innan stängningsdags på fredagkvällen i ett försök att hitta något lämpligt pyssel till kalaset.
Men på något sätt lyckades vi planera och fixa allt och när kalasgästerna anlände på lördag eftermiddag klockan 14 (10 barn till antalet, jag hade räknat med att några kanske inte kunde komma men det var full uppslutning från inbjudningslistan) hade vi som första aktivitet dukat upp ett pysselbord i köket med vita fjärilsmasker i papier maché, glitterlimtuber, pennor och klistermärken. En halvtimme senare tog Ante med sig tjejerna in i lekrummet för att leka nån sorts ballonglek där man blåste upp ballonger, släppte dem så att de pruttande flög iväg och sedan fick poäng för var de hamnade, typ.
Under tiden röjde jag av pysselbordet och dukade fram fika. Det blev ingen regelrätt tårta utan i år körde vi gör det själv-style där barnen fick bygga sin egen minitårta från rulltårteskivor, sprutgrädde, maränger, smarties, marshmallows, konserverade mandarinklyftor, strössel, glass och kolasås. Det var roligare att bygga tårta än att äta den, om man dömer av hur mycket som lämnades på tallrikarna.
Sedan blev det paketöppning, disco och skattjakt där barnen fick pussla ihop foton av olika platser i lägenheten innan kalaset och föräldrarnas energi plötsligt var slut.
Fyllde fem gjorde Nova redan i början av veckan. Då blev det såklart paket på sängen och efter dagishämtningen gick vi på thairestaurang eftersom Nova älskar thaimat. På Koh Pangan finns det ju även en del att se i form av akvarium, små vattenfall och allmän utsmyckning. Bra idé tyckte vi. Men när minstingen skrikande vägrade äta nudlarna och storingen bröt ihop för att den friterade kycklingen inte såg ut som den brukade funderade jag och Ante på vad vi gett oss in på egentligen. Som tur var lugnade sig båda illbattingarna och vi kunde avnjuta en familjemiddag ute för en gångs skull.
Läskiga firrar
Banana Split till efterrätt
Vår nyblivna femåring är annars inne i en period när hon får utbrott som en odräglig tonåring, lyssnar noll på vad vi säger och fräser saker som "jag bryr mig inte". Det frestar rätt hårt på föräldrarnas tålamod. Däremellan är hon glad och påhittig och kärleksfull som vanligt. Hon verkar iallafall aldrig ha den attityden mot vare sig Freja eller förskolekompisarna, tack och lov.
Men på något sätt lyckades vi planera och fixa allt och när kalasgästerna anlände på lördag eftermiddag klockan 14 (10 barn till antalet, jag hade räknat med att några kanske inte kunde komma men det var full uppslutning från inbjudningslistan) hade vi som första aktivitet dukat upp ett pysselbord i köket med vita fjärilsmasker i papier maché, glitterlimtuber, pennor och klistermärken. En halvtimme senare tog Ante med sig tjejerna in i lekrummet för att leka nån sorts ballonglek där man blåste upp ballonger, släppte dem så att de pruttande flög iväg och sedan fick poäng för var de hamnade, typ.
Under tiden röjde jag av pysselbordet och dukade fram fika. Det blev ingen regelrätt tårta utan i år körde vi gör det själv-style där barnen fick bygga sin egen minitårta från rulltårteskivor, sprutgrädde, maränger, smarties, marshmallows, konserverade mandarinklyftor, strössel, glass och kolasås. Det var roligare att bygga tårta än att äta den, om man dömer av hur mycket som lämnades på tallrikarna.
Sedan blev det paketöppning, disco och skattjakt där barnen fick pussla ihop foton av olika platser i lägenheten innan kalaset och föräldrarnas energi plötsligt var slut.
Thea och Nova i likadana klänningar
Fyllde fem gjorde Nova redan i början av veckan. Då blev det såklart paket på sängen och efter dagishämtningen gick vi på thairestaurang eftersom Nova älskar thaimat. På Koh Pangan finns det ju även en del att se i form av akvarium, små vattenfall och allmän utsmyckning. Bra idé tyckte vi. Men när minstingen skrikande vägrade äta nudlarna och storingen bröt ihop för att den friterade kycklingen inte såg ut som den brukade funderade jag och Ante på vad vi gett oss in på egentligen. Som tur var lugnade sig båda illbattingarna och vi kunde avnjuta en familjemiddag ute för en gångs skull.
lördag 15 februari 2014
Drömjobb för sportnördar
EPG. HDCP. QAM. HDMI. TSN. NOC. SOC. EVO. PPV. TVUI. VOD.
Jag har gjort två veckor på nya uppdraget och huvudet surrar av förkortningar. Jag är ovan vid så drift- och nätverksnära uppdrag, samtidigt som jag blir peppad av att lära mig ett helt nytt område. Rollen är projektledaraktig, dock i linjen, och TV-produktion ska tydligen bli min nästa expertis. Ett drömjobb om man skulle vara sportintresserad såhär i OS-tider, enbart på mitt skrivbord finns det två TV-apparater och tre digitalboxar. Andra fördelar är att jag kommer att ha gångavstånd till kontoret när avdelningen väl flyttar från Nacka in till Fleminggatan och att det är ett låångt uppdrag. Kul att vara ute hos kund igen och än så länge känns det för det mesta bra. Alla jag mött hittills har varit väldigt välkomnande och förstående över att det här området är inget man kan på förhand. Däremellan känner jag för att hoppa ut genom fönstret ibland när diskussionerna blir alltför tekniska.
Idag har vi haft födelsedagsfika med släkten inför Novas annalkande födelsedag och efter det pep jag och Ante iväg för thaifotmassage och trerätters på El Diablo. Favorit i repris. Sen sammanstrålade vi på Griffins Steakhouse för en drink med E&E som hade ett liknande upplägg på kvällen. Hemma igen framåt halv tio för att slänga barn i säng och avlösa svärföräldrarna. De sista timmarna av lördagen ägnar vi åt halvsovande framför första säsongen av Homeland.
Mumsiga margaritas tidigare ikväll
Jag har gjort två veckor på nya uppdraget och huvudet surrar av förkortningar. Jag är ovan vid så drift- och nätverksnära uppdrag, samtidigt som jag blir peppad av att lära mig ett helt nytt område. Rollen är projektledaraktig, dock i linjen, och TV-produktion ska tydligen bli min nästa expertis. Ett drömjobb om man skulle vara sportintresserad såhär i OS-tider, enbart på mitt skrivbord finns det två TV-apparater och tre digitalboxar. Andra fördelar är att jag kommer att ha gångavstånd till kontoret när avdelningen väl flyttar från Nacka in till Fleminggatan och att det är ett låångt uppdrag. Kul att vara ute hos kund igen och än så länge känns det för det mesta bra. Alla jag mött hittills har varit väldigt välkomnande och förstående över att det här området är inget man kan på förhand. Däremellan känner jag för att hoppa ut genom fönstret ibland när diskussionerna blir alltför tekniska.
Idag har vi haft födelsedagsfika med släkten inför Novas annalkande födelsedag och efter det pep jag och Ante iväg för thaifotmassage och trerätters på El Diablo. Favorit i repris. Sen sammanstrålade vi på Griffins Steakhouse för en drink med E&E som hade ett liknande upplägg på kvällen. Hemma igen framåt halv tio för att slänga barn i säng och avlösa svärföräldrarna. De sista timmarna av lördagen ägnar vi åt halvsovande framför första säsongen av Homeland.
söndag 9 februari 2014
Slödag
När dagens planerade släktmiddag hos faster S blev inställd på grund av sjukdom kände vi inte någon press att styra upp några andra aktiviteter. Eftersom vädret har varit rätt trist och vi varit iväg på grejer både fredag och lördag så prioriterade vi en riktigt skön slödag hemma idag. Jag och Ante har turats om att sova och vara med barnen på eftermiddagen.
En liten joggingtur för att inhämta frisk luft (och för att inte hamna under skämsgränsen vad gäller antal träningspass per vecka) har jag också hunnit med. Det var efter sovningen, annars hade jag nog inte orkat släpa mig ut. Freja har förvisso börjat kunna somna i sin säng på kvällarna och kör inte några längre vakenrace om natten just nu, men det innebär inte att hon sover speciellt stabilt och föräldrarna får därmed inte den kvalitetssömn som de skulle önska alla gånger. Nätterna varierar mellan att vara smårisiga och skitkassa, kan man väl säga. Och så någon enstaka lyckoträff när det knappt är några uppvak alls.
I fredags tog vi pendeln ut till familjen P&P och åt middag och igår kväll hade vi kompisar hemma på tapas. Däremellan var jag och Nova ute en sväng på stan igår för att köpa present till T, som hade kalas på lördag eftermiddag. Vi passade på att äta thaibuffélunch på tu man hand också, mysigt att hänga bara vi två innan det var dags att bege sig till kalaset.
Nova gillar inte räkor, men älskar räkchips.
"De smakar iallafall inte räkor".
En liten joggingtur för att inhämta frisk luft (och för att inte hamna under skämsgränsen vad gäller antal träningspass per vecka) har jag också hunnit med. Det var efter sovningen, annars hade jag nog inte orkat släpa mig ut. Freja har förvisso börjat kunna somna i sin säng på kvällarna och kör inte några längre vakenrace om natten just nu, men det innebär inte att hon sover speciellt stabilt och föräldrarna får därmed inte den kvalitetssömn som de skulle önska alla gånger. Nätterna varierar mellan att vara smårisiga och skitkassa, kan man väl säga. Och så någon enstaka lyckoträff när det knappt är några uppvak alls.
I fredags tog vi pendeln ut till familjen P&P och åt middag och igår kväll hade vi kompisar hemma på tapas. Däremellan var jag och Nova ute en sväng på stan igår för att köpa present till T, som hade kalas på lördag eftermiddag. Vi passade på att äta thaibuffélunch på tu man hand också, mysigt att hänga bara vi två innan det var dags att bege sig till kalaset.
onsdag 5 februari 2014
Sånt vi pysslat med
... när det varit inläggspaus här på bloggen:
Gått på hundraelfte kalaset hos förskolekompisar
Ätit mycket sås med lite ris. Freja har en hangup på sås just nu och blir superarg när hon inte får äta enbart det.
Provat på att beställa mat online. Skönt.
Ofrivilligt tillverkat rökmaskin av kolsyreisen som matvarorna kom med
Däremellan lever vi vardagsliv och kämpar med pusslet kring förskolelämning, jobb, förskolehämtning, middagsfixande och träning. Jag har börjat jobba på "riktigt" ute hos kund nu och det gör ju att det blir något stressigare än tidigare. Speciellt som vi har en bit till förskolan och kunden sitter i Nacka. Iallafall en vecka till, sen flyttar de in till Fleminggatan. Då blir det mycket bättre för min del.
Positivt är iallafall att det går bra med Freja på förskolan, hon äter och sover bra och är glad och nyfiken mest hela tiden. Pedagogerna har till och med fått henne att kunna somna utan bråk numera. Bara lite övergående tröttgnäll till skillnad från 40 minuters ilsket skrikande vid sovdags. Även här hemma har vi fått henne att somna i sin egen säng utan alltför mycket bråk de senaste två kvällarna. Igår hörde vi faktiskt inte av henne en endaste gång sedan vi gått och lagt oss. Det var två förvånade föräldrar som vaknade imorse och insåg att vi fått sova hela natten utan störningsmoment. Det lär knappast bli samma sak ikväll, men det finns iallafall hopp!
Ätit trerätters färdigmat till fredagsmiddag.
Och hämtmat till lördagmiddag. Så kan det bli ibland.
Och hämtmat till lördagmiddag. Så kan det bli ibland.
Däremellan lever vi vardagsliv och kämpar med pusslet kring förskolelämning, jobb, förskolehämtning, middagsfixande och träning. Jag har börjat jobba på "riktigt" ute hos kund nu och det gör ju att det blir något stressigare än tidigare. Speciellt som vi har en bit till förskolan och kunden sitter i Nacka. Iallafall en vecka till, sen flyttar de in till Fleminggatan. Då blir det mycket bättre för min del.
Positivt är iallafall att det går bra med Freja på förskolan, hon äter och sover bra och är glad och nyfiken mest hela tiden. Pedagogerna har till och med fått henne att kunna somna utan bråk numera. Bara lite övergående tröttgnäll till skillnad från 40 minuters ilsket skrikande vid sovdags. Även här hemma har vi fått henne att somna i sin egen säng utan alltför mycket bråk de senaste två kvällarna. Igår hörde vi faktiskt inte av henne en endaste gång sedan vi gått och lagt oss. Det var två förvånade föräldrar som vaknade imorse och insåg att vi fått sova hela natten utan störningsmoment. Det lär knappast bli samma sak ikväll, men det finns iallafall hopp!
fredag 24 januari 2014
Skitvecka
Vilken skitvecka. I dubbel bemärkelse.
Eländet började kl 04 natten till tisdag med att Freja sov oroligt. Inget konstigt med det, men den här gången började hon hulka och kräkas preciiis när jag tagit över rodret från Ante framåt småtimmarna. Kräkningar var 20e minut ungefär och första VAB-dagen 2014 var ett faktum. En kräka till på onsdag förmiddag men sedan har det bara varit löst i magen och allmän matvägran lite nu och då (ibland äter hon som vanligt för att sedan totalvägra nästa måltid). Jag var hemma med Freja både tisdag och onsdag men sen var tanken att farföräldrarna skulle rycka in så att både jag och Ante skulle kunna jobba på torsdagen. Eftersom hon fortfarande hade diarré var det inte aktuellt att hon skulle vara på förskolan.
Men nu blev det inget jobb för mig utan kräksjukan hela natten mot torsdag istället. Upp och hulka var och varannan timme. Jag är fortfarande mörbultad i hela magtrakten.
Sedan var det Novas tur på torsdag kväll. Fontänkräka över hela köksgolvet. Men efter det sov hon konstigt nog gott hela natten och har inte visat några andra symptom efter det. Freja är fortfarande dålig i magen och Ante har inte heller blivit förskonad, även om han är den enda i familjen som inte har kräkts.
Hela familjen har lurkat omkring hemma idag, men imorgon hoppas och tror jag att vi alla kommer vara friska och redo för äventyr utanför de här fyra väggarna. Och så hoppas jag att vi härmed har klarat av sjukdomskvoten för våren nu.
Ante och Nova bygger rymdlego
Supersnabb rymdraket-flygplan-nånting
Eländet började kl 04 natten till tisdag med att Freja sov oroligt. Inget konstigt med det, men den här gången började hon hulka och kräkas preciiis när jag tagit över rodret från Ante framåt småtimmarna. Kräkningar var 20e minut ungefär och första VAB-dagen 2014 var ett faktum. En kräka till på onsdag förmiddag men sedan har det bara varit löst i magen och allmän matvägran lite nu och då (ibland äter hon som vanligt för att sedan totalvägra nästa måltid). Jag var hemma med Freja både tisdag och onsdag men sen var tanken att farföräldrarna skulle rycka in så att både jag och Ante skulle kunna jobba på torsdagen. Eftersom hon fortfarande hade diarré var det inte aktuellt att hon skulle vara på förskolan.
Men nu blev det inget jobb för mig utan kräksjukan hela natten mot torsdag istället. Upp och hulka var och varannan timme. Jag är fortfarande mörbultad i hela magtrakten.
Sedan var det Novas tur på torsdag kväll. Fontänkräka över hela köksgolvet. Men efter det sov hon konstigt nog gott hela natten och har inte visat några andra symptom efter det. Freja är fortfarande dålig i magen och Ante har inte heller blivit förskonad, även om han är den enda i familjen som inte har kräkts.
Hela familjen har lurkat omkring hemma idag, men imorgon hoppas och tror jag att vi alla kommer vara friska och redo för äventyr utanför de här fyra väggarna. Och så hoppas jag att vi härmed har klarat av sjukdomskvoten för våren nu.
Mysa med film och täcke i soffan är poppis så fort det är det minsta krassligt här hemma
måndag 20 januari 2014
Somna utan bisittare
En gång i tiden hade vår äldsta dotter inga som helst problem med att somna själv. Det var hur bekymmerslöst som helst att hoppa i säng, lyssna på saga, bli omstoppad och nattad och sen somna på egen hand när jag eller Ante gått därifrån.
Av någon anledning började vi sitta hos henne om kvällarna när det var sovdags. Så här i efterhand kommer jag inte ihåg om det var för att hon var sjuk, för att det hade varit stökigt med resor, flytt, lillasysters ankomst eller något annat. Det blev iallafall en permanent (o)vana som vi inte orkade ta tag i då Nova oftast somnar rätt snabbt och eftersom lillasyster sover i samma rum och lätt väcks om det blir tjafsigt. Vi har försökt sluta med varierande resultat ett par gånger, inte speciellt konsekvent dock. Ofta har hon blivit ledsen och sagt att hon är rädd för att vara ensam och det har varit svårt att strunta i det argumentet. Men nu känns det som att det är rätt läge att ta tag i det här och återerövra den vuxentid som går förlorad på en hård stol bredvid dotterns säng varje kväll.
Först har vi naturligtvis pratat med Nova om att jag och Ante varken vill eller kan sitta hos henne halva kvällen (som det ibland kan bli när hon har svårt att sova) för att vi har saker som vi vill och måste göra om kvällarna. Sen det vanliga snacket om att hon är stor nog att somna själv, att hon ju har sällskap av lillasyrran i rummet och att Thea minsann inte har någon som sitter hos henne när hon ska sova och att det ju går bra ändå. Blandad kompott av motiveringar och pepp. Sen har vi alla kommit överens om att den här veckan sitter vi hos henne i prick tio minuter för att sen gå ut. Samtidigt försöker jag och Ante att röra oss lite extra i hallen så att hon ska känna att vi är i närheten.
Om hon lyckas somna själv utan tjafs och bråk den här veckan har vi utlovat en överraskning till helgen. Än så länge går det bra, två timeboxade läggningar hittills. Nästa vecka fortsätter vi antingen med att sitta 5 minuter eller sluta helt. Vi får avvakta och känna av läget först.
Av någon anledning började vi sitta hos henne om kvällarna när det var sovdags. Så här i efterhand kommer jag inte ihåg om det var för att hon var sjuk, för att det hade varit stökigt med resor, flytt, lillasysters ankomst eller något annat. Det blev iallafall en permanent (o)vana som vi inte orkade ta tag i då Nova oftast somnar rätt snabbt och eftersom lillasyster sover i samma rum och lätt väcks om det blir tjafsigt. Vi har försökt sluta med varierande resultat ett par gånger, inte speciellt konsekvent dock. Ofta har hon blivit ledsen och sagt att hon är rädd för att vara ensam och det har varit svårt att strunta i det argumentet. Men nu känns det som att det är rätt läge att ta tag i det här och återerövra den vuxentid som går förlorad på en hård stol bredvid dotterns säng varje kväll.
Först har vi naturligtvis pratat med Nova om att jag och Ante varken vill eller kan sitta hos henne halva kvällen (som det ibland kan bli när hon har svårt att sova) för att vi har saker som vi vill och måste göra om kvällarna. Sen det vanliga snacket om att hon är stor nog att somna själv, att hon ju har sällskap av lillasyrran i rummet och att Thea minsann inte har någon som sitter hos henne när hon ska sova och att det ju går bra ändå. Blandad kompott av motiveringar och pepp. Sen har vi alla kommit överens om att den här veckan sitter vi hos henne i prick tio minuter för att sen gå ut. Samtidigt försöker jag och Ante att röra oss lite extra i hallen så att hon ska känna att vi är i närheten.
Om hon lyckas somna själv utan tjafs och bråk den här veckan har vi utlovat en överraskning till helgen. Än så länge går det bra, två timeboxade läggningar hittills. Nästa vecka fortsätter vi antingen med att sitta 5 minuter eller sluta helt. Vi får avvakta och känna av läget först.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
