Rutiner

En genomsnittlig dag med Nova ser för tillfället ut ungefär så här:

Bara för klargörandets skull så är det alltså Nova, och inte jag, som tar alla de där tupplurarna på en dag... men visst händer det att jag råkar trilla ner i sängen efter henne också. Undantagsvis.

Mellan de här klockslagen är det matlagning, tvättning, diskning, städning, blöjbyte, barn- och barnstolssanering, promenader och lek som gäller. Och så ska ju jag själv hinna få på mig kläder och äta något mellan varven också. Men titt som tätt så glömmer jag bort det. Det sistnämnda alltså...

Idag var jag och Karolina ute och gick vid 13. Sixten skrek för full hals, jättetrött och förbannad över att sitta i vagnen, och Nova sympatiskrek också emellanåt. Det är intressant, hon reagerar ofta med ett speciellt typ av skrik när andra barn skriker, jag vet inte om hon blir ledsen eller arg på dem eller något annat.

Efter promenixen gick vi hem till mig och fikade, småttingarna åt mellis och sedan lekte vi på golvet. Sixten verkar för övrigt vara kär i mig, det är jätteroligt. Han kan sitta och titta på mig och smajla hur länge som helst, den lille charmören. Karolina och Sixten gick strax efter 16 och A kom hem en halvtimme senare eftersom jag hade ett möte på kontoret. Vid den tidpunkten hade Nova alltså missat sin eftermiddagstupplur eftersom hon var så uppe i varv och vi hade haft besök, samtidigt var det dags för henne att äta. A fick alltså ta över en mycket trött och dessutom hungrig liten dam medan jag stressade iväg till jobbet. Det var som att hon var en stafettpinne när vi möttes i hallen, jag hade redan jacka och skor på och hastade ut genom dörren:

"Varsågod - trött bebis!
Hon behöver äta NU, middag i micron."

Enligt A åt hon bara ett par skedar av maten och sedan var det skriksymfoni, så han gjorde välling istället - varpå hon somnade medan hon åt den. Efteråt bajsade hon på skötbordet och när A sedan la ner henne i sängen ville hon inte alls sova utan bökade runt ända tills A våldsvaggade (=bestämd vaggning för att hindra henne från att ställa sig upp på händer och fötter) henne och hon somnade av ren utmattning efter 17 någon gång.

Det blir liksom så himla stökigt när det stökar till sig med sov- och mattider någon gång ibland. Det är dock bra att påminnas om att det inte är självklart att allt flyter bra på dagarna och att det blir lättare när man iakttar rutinerna. Både för hennes och för vår skull.

Vi är bortskämda som har fått en sån nöjd och glad dotter och för det mesta går det bra med sovande och ätande på dagarna, utan skriksymfonier (men det var ändå skönt att det var A som fick ta smällen idag, hehe).

Shopping spree

Förutom att promenera och luncha med Åsa F har Nova och jag varit ute på shopping spree (jag hittade liksom inget bra svenskt ord) idag. Jag tänkte vara på tårna och köpa upp lite kläder i storlek 74 som jag tror att Nova kommer att kunna ha snart, om inte redan nu. Iallafall bodysarna (jisses vilken svengelska det blev i det här inlägget, men vad heter det annars...?).

Lindex hade 3 för 2-erbjudande på både över- och underdelar, så vi slog till på nedanstående samling. Body och mysbyxor är Novas dagliga uniform inomhus och det behövs verkligen ett gäng av båda eftersom ett ombyte håller max en dag. Och i så fall är de rätt snaskiga mot slutet av dagen.
Men jag saknar verkligen fina kläder med grönt i. De allra flesta gröna plagg är så tråkiga, tycker jag. Antagligen för att de ofta hänger på "killhyllorna" och matchas med bruna eller blå detaljer.

Sedan har jag funderat på det här med mössa och valet står mellan en Topline från Geggamoja eller en Beanie från Katvig. Nova Star har också fina mössor med bra passform. Som synes är randigt grejen, frågan är bara vilken färg det ska vara. Eftersom vi ännu inte har köpt Novas vinteroverall avvaktar jag med köpet av den varma mössan och har istället inhandlat den grå höstmössan (från eBBe) med en liten ficka i fotot ovan som ska hålla Novas huvud varmt i höstkylan... ovanligt neutralt för att vara mig.

Topline, Geggamoja
Bild www.geggamoja.com

Beanie, Katvig
Bild: www.katvigbarnklader.se/

Men det är fantastiskt ändå att dagens huvudbry är vilken mössa jag ska köpa till dottern och inte pajade testmiljöer, försenade leverabler, bångstyriga styrgrupper och liknande problem som ingår i en IT-konsults jobbvardag. Fantastiskt men också litelite... händelselöst. Bäst dock att njuta så länge det varar.

Städdag och trendbrott i svampskogen

I helgen har jag äntligen fått användning för Manducan jag faktiskt köpte innan Nova kom. En Manduca är en bärsele där bebin kan sitta antingen på magen, ryggen eller på höften. De två sistnämnda bärställningarna funkar bäst när bebin är stabil nog att sitta. Fördelen med en Manduca jämfört med en Babybjörn är att den är mer flexibel och ergonomisk, man bär mycket närmare kroppen och man kan bära barnet ända tills det väger uppåt 20 kg (jag har dock svårt att tänka mig att jag kommer att bära Nova när hon väger så mycket... hon är väl typ 4 eller nåt då?).

Det som var en nackdel med Manducan, för vår del, är att barnet sitter vänt mot bröstet när man bär det på magen och det tyckte Nova var hur trist som helst när vi testade bärselen i början. Så den har fått samla damm ett tag.

Premiär för att bära dottern på ryggen

Men i lördags var det höststädning i hamnen och badviken för hela stugområdet och då kändes det som ett ypperligt tillfälle att ta lillan på ryggen och bonda med pensionärerna.
Som starka, och i sammanhanget unga, män fick killarna såklart flexa musklerna och ta sig an några tyngre uppgifter, till exempel att ta upp bryggan. Jag och Elin hjälpte till att dra ris där det röjdes. Vi plockade mycket pluspoäng för att vi faktiskt gjorde nytta trots att vi hade varsitt barn på ryggen. I och för sig var väl inte konkurrensen stenhård med tanke på att de flesta var 60+ och våldsamt långsamma. Vi försökte att inte störa oss på snigelfarten alltför mycket och istället tänka som så att eftersom de är ganska många så blir det väl resultat av det också på några timmar. Lite som myror som bär ett barr i taget till myrstacken.

Nova verkar iallafall vara en riktig bärseletjej nu när hon får åka på ryggen, hon knorrade nöjt och hade små röstövningar för sig (när hon inte tupplurade förstås).

Lön för städdagsmödan: varmkorv och läsk

Elin hade precis fått en konstig allergisk reaktion
och ena ögat var nästan helt igenmurat. Därav den något hemliga looken.

Efter städningen fortsatte killarna av bara farten med att ta upp båten, så nu är det slutbåtat för i år och ögonstenen är i trygg vinterförvaring hos någon bonde som extraknäcker genom att hyra ut plats i sina lador till just detta.

På lördagkvällen kom E & E & T över och åt middag. Det blev kantarelltoast till förrätt och till varmrätt gjorde jag Wallenbergare the old fashioned way med skirat smör (normalt sett brukar jag göra den med en något magrare gräddsås). E & E bidrog med en marängswiss och Emil slickade mer eller mindre skålen på slutet. Ingen tokig trerätters i stugan!

Igår var A uppe med Nova vid 7-tiden och det var min tur att sova ut. Efter frukost kom E & E & T över och vi stövlade iväg för att prova vår lycka i svampskogen. Småtjejerna fick återigen mysa i bärselarna.

Vi har hört att det ska finnas gott om svamp på Vätö, men antingen är det rent ljug eller så är vi sällsynt usla svampletare. Jag är tämligen säker på att det är det sistnämnda.

Varje gång går vi ut med förhoppningen om att hitta den där gyllengula kantarellmattan och varje gång undrar vi var svampen har tagit vägen. Alltså, det är inte bara kantarellerna som saknas utan svampen lyser nästan totalt med sin närvaro där vi går?! Någon enstaka sopp bara som står och slemmar sig.

Efter gårdagens skogstur är jag i och för sig inte helsäker på att vi skulle känna igen en kantarell om den så hoppade upp och bet oss i näsan. Elin fick nämligen syn på typ 10 små trattkantareller. Eller vad vi trodde var trattisar iallafall. För då visade sig verkligen vår totala brist på svampplockningsrutin när vi helt plötsligt insåg vi att vi inte alls var säkra på hur andra kantareller än de med det där karaktäristiska utseendet ser ut. (Nu kan jag riktigt höra alla svampkännare hånskratta. Högt och rått.). Vi beslöt oss iallafall för att det var trattisar och lovade oss själva att kolla upp lite mer teori till nästa tur, både om var kantarellerna gillar att hänga och hur de ser ut egentligen, heh.

Men efter det lilla trendbrottet finns det hopp! Och om det fortsätter i den takten kanske vi om 15 år eller så kan skrapa ihop till fyra kantarelltoasts utan att behöva plocka svampen i grönsaksdisken på ICA.

En liten videosnutt

Jag rensade foton härom dagen och då hittade jag den här lilla videosnutten, filmad för typ två veckor sedan. Nova är nyvaken och verkar inte alls vara sugen på att kliva upp egentligen...

Jag ber om ursäkt för den jobbiga mamma-rösten, jag vet inte varifrån den kommer men den dyker upp ibland på videofilmer har jag märkt. Jag ska ta ett snack med dubbarna.

Fredagsmyyys

... med räkor, aioli, vitt vin och en sprakande brasa i bakgrunden. Härligt med stughelg, det var några veckor sedan sist.

Husarrest

Jag och Nova sitter i "husarrest" idag eftersom det ska komma en firma och sota skorstenarna i hela fastigheten. Sotarna måste komma in i de lägenheter som har en öppen spis "någon gång mellan 10 och 15". Alltså, ska det vara så jäkla svårt att planera lite mer i detalj?! Själv är jag ju mammaledig men folk i allmänhet har oftast inte möjlighet att gå omkring och mögla hemma fem timmar en vanlig arbetsdag för att någon ska komma och plasta in spisen 10 minuter.

Jag passar iallafall på att packa inför helgen, vi åker ut till stugan så snart A kommer hem från jobbet.

Igår kväll ringde mamma och det var en lättnad att få prata med henne själv istället för att få information via pappa. Hon lät medtagen såklart, men blödningarna var under kontroll och hon hade fått lämna intensiven. Det visade sig vara en halvliter blod i ena lungan och en blodpropp i den andra - inte undra på att hon hade svåra andningsproblem efter operationen. "Som att andas genom ett sugrör", enligt min mor. Så nu känner jag mig hyfsat lugn igen. Jag har liksom inte tänkt bli moderslös än på 30 år, minst.

Utan plastmojängen

BVC-tanterna skulle antagligen ge oss onda ögat för det här... men nu när Nova sitter stabilt, kryper obehindrat och nästan aldrig åker på näsan beslöt vi oss ikväll för att hon skulle få testa att bada utan plastmojängen till badställning hon hittills legat i. Istället har vi lagt in två halkskydd i badkaret. Nova ålade omkring som en liten fisk, om nu fiskar ålar, och överlag avlöpte äventyret väl även om lillan på sluttampen fick sig en kallsup (efter att ha försökt suga på sin badanka under vattnet... måste ha varit hjärncellerna hon fått från A som var aktiva då).

Mina utvecklingssamtal som jag skrivit om i föregående inlägg har gått bra och det är absolut inga konstigheter eller något jag funderat så mycket på egentligen, bara min hjärna som fått för sig att göra nattliga saltomortaler av någon outgrundlig anledning (A muttrar att sömnlösheten snarare beror på mitt dataspelande än något jobbrelaterat). Natten som varit har jag iallafall sovit bra, så förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. Det har hänt förut.

Men i natt finns det nog ändå risk för hjärnloopar eftersom min kära lilla mor imorse drabbades av en del komplikationer efter en operation. Det har fått mig att gå med hjärtat i halsgropen idag och tänka en massa läskiga saker, obotlig pessimist som jag är. Nu verkar det tack och lov som att hon är något bättre och vi håller tummar och tår här hemma för att allt blir bra och att det inte uppstår några mer knasigheter. Puss på dig, mamma.