Otrevlig specialare

Den här veckan har bjudit på en otrevlig specialare för min del; njurbäckeninflammation. Under veckan har jag haft en tämligen normal(?) urinvägsinfektion, men den läkte inte av sig själv som alla normala urinvägsinfektioner med självrespekt bör utan vandrade upp i njurarna istället. Det självdiagnostiserade jag med Vårdguiden när jag fick feberfrossa i torsdags eftermiddag.

Första tecknet kom redan vid lunch när jag var noll sugen på thaibuffén och istället bara ville ha glass och konserverade mandariner. Då hajade jag att det var något i görningen, för vårrullar och friterad kyckling brukar gå ner utan övertalning annars.

Sedan stannade jag snällt hemma från jobbet och promenerade till vårdcentralen på fredagen. Olikt mig som inte gärna springer till läkaren i onödan, men just urinvägsinfektioner som går bärsärk har jag förstått att man ska ha respekt för. Tre timmars väntan medan jag sakta kände mig sämre och sämre i takt med att värktabletternas verkan gradvis avtog och när jag väl kom därifrån kände jag mig riktigt dålig. Och vad deppigt det är med väntrum alltså. Man kan riktigt känna hur alla baciller och virus luftdansar runt i glädjeyra och smittar alla därinne i en stor jäkla sjukdomsorgie. Influensa, magsjuka och gud vet allt.

Men jag fick iallafall med mig nån sorts dunderantibiotika, kickstartade med två piller på läkarens inrådan och kraschade sedan i säng när jag väl kom hem. Efter lite mer än ett dygn på tyngre medicinering känner jag mig piggare. Jag får fortfarande feber om jag glömmer att knapra Ipren eller Alvedon på några timmar, men jag hoppas och tror att jag är på bättringsvägen.

Vi har en lugn helg på hemmaplan med andra ord. Nova har iallafall varit på kalas hos en förskolekompis på eftermiddagen. Hon har sett fram emot det ett bra tag, men för säkerhets skull gjort en kom-ihåg-lapp som suttit på hennes garderob i typ en vecka. Ifall hon ändå skulle glömma liksom.





En omgång barn-Alfapet på G. Inte helt enkelt att spela när Freja prompt skulle lägga beslag på  bokstavsbrickorna hela tiden. 

Freja har iallafall varit en god dotter och sovit helt okej de två senaste nätterna. Helt okej när det gäller den där lilla härjaren innebär 1-2 uppvak med nappipluggning. Och det är ju verkligen ingenting när man betänker de där 2-3 timmarna av skrikande och vagnande vi var tvungna att genomlida varje natt när hennes nattstökande var som värst.

Andra förskoledagen

Jag kände knappt igen Freja när jag hämtade tjejerna på förskolan strax före 15 i eftermiddags. Det tog faktiskt åtskilliga sekunder innan jag hade zoomat in henne. Kanske för att det var en så ovan situation. Där satt vår minsting, vår bebis, tillsammans med andra små människor på små stolar och åt mellis. Som den naturligaste sak i världen. Inte ens några större glädjeyttringar när hon såg mig, men när jag väl kom fram och satte mig på huk fick jag en massa kramar och en tillgiven näsgnuggning. Pedagogerna rapporterade att hon varit på bra humör hela dagen och att de med stor envishet hade fått henne att sova efter lunchen efter att ha burit runt på henne ett tag. Bra jobbat.

Sedan lyckades jag med konststycket att få Nova att gå hem från förskolan utan något som helst gnäll och sen fick jag båda barnen att sova innan 20 (Ante var på bio med sin mor). Flyt.
Ok, ännu bättre hade varit om Freja hade somnat i sin säng istället för i vagnen, men man kan inte få allt och jag orkade bara inte ta fajten. Det känns inte bra när hon blir så himla uppriven. Men vi fortsätter prova och i sällsynta fall somnar hon i sängen utan bråk. Jag hoppas på att pedagogernas ansträngningar på förskolan också kan ge resultat här hemma och att vi inom en snar framtid kan slippa lägga henne i vagnen när hon ska sova på kvällen.

Efter läggningen har det varit tyst i tjejernas sovrum och jag håller tummarna för att en lugn kväll kan tyda på en lugn natt. Iallafall för Antes skull. Inatt är det han som har first line support och jag som pluggar in öronpropparna.

Efter förskolan: pysslar vid skrivbordet
... och leker bebis i baljan och babysittern vi ska låna ut till höggravid kompis

Slutet på en era

Liten har blivit stor. Efter tre dagars inskolning gjorde Freja sin första dag utan Pappa i fredags. Det hade gått bra och nästan inga ledsna miner alls, men det där med att sova på madrass på golvet är inget vår dotter befattar sig med än. Hon hade blivit riktigt upprörd när de hade försökt få henne att somna som de andra barnen och till slut fick hon gå upp till stora avdelningen och leka med Storasyster istället till Ante kom och hämtade henne.
Förhoppningsvis kan pedagogerna göra magi även med vår lilla tjurskalle, för hur ska det annars gå...? Hon kan ju inte gärna sluta sova på dagarna än. Och vi kan inte gärna komma och hämta redan vid 14-tiden.

Lagom till att jag ska börja trafikera förskolan har naturligtvis vintern hittat till Stockholm också. November, december och nästan halva januari har passerat utan vare sig minusgrader eller en skymt av snö, men när det börjar dra ihop sig för mig att börja lämna och hämta igen så kan man ju ge sig fan på att det ska bli kallt och moddigt.

I fredags unnade vi oss en barnfri kväll med thaifotmassage och restaurangbesök efter jobbet. Riktigt prisvärd och mycket god mat på El Diablo. Mitt tredje besök på den här familjära (och just i fredags något stimmiga) restaurangen och hittills har jag alltid blivit imponerad av ställets kokkonster.

Kalvcarpaccio med pepparrotskräm och annat smått och gott

På lördag morgon tog Ante med sig Freja och Nova till SATS för att träna med E, som också hade med sig båda tjejerna. Inga problem alls för de där fyra att leka på mini-SATS medan papporna tränade. Någon timme senare mötte jag upp på Odenplan för att käka lunch och hämta Freja. Papporna och stora tjejerna (samt E som sov i vagnen) gick sedan vidare för att åka skridskor i Vasaparken.

F dissar pastan och mumsar hårdbröd istället.

Medan Freja sov sin lunchlur i vagnen gick jag och handlade mat och dryck för kvällens middag, eftersom finfolket från Vässan hade annonserat ett Stockholmsbesök kvällen innan. Redan på morgonen hade jag skjutsat in en barbequesåsindränkt fläskkarré och biffstek i ugnen som lagom till kvällningen hade fallit sönder till tacomaterial. Pulled pork och pulled beef alltså. Perfekt med mat som lagar sig själv medan man gör annat.

Trevlig middag med La Familia på kvällen sedan. Det blev alldeles för sent sänggående för våra små dock. Freja lyckades vi väl få att sova vid 22-tiden på tredje eller fjärde försöket och Nova åt sin kvällsmacka först efter 23. Det är ett under att det inte blev några större trötthetssammanbrott på kvällen. Mestadels lekte de på väldigt bra.

Fem av sex tjejer i filmtittartagen. Vintertid bor stug-TVn i lekrummet. Den utnyttjas sällan, men sådana här gånger passar det perfekt när man kan mysa i den utfällda bäddsoffan och titta på film utan att de vuxnas prat och musik stör.

Idag sov vi till nio, med undantag för X antal uppvak för Freja. Det var bara att vänta en något stökigare natt med tanke på att det blev alldeles för sent kvällen innan. Inga längre vakenperioder dock utan mest nappisättningar och en vällingflaska framåt morgonkvisten. Sedan var det bara att skynda järnet till jobbets julgransplundring på Tekniska Muséet, där det bjöds på dataspelsutställningen Game On 2.0, hamburgerlunch, ansiktsmålning, ballongfigurer, fiskdamm, pysselbord och annat. Den där dataspelsutställningen hade jag velat kolla in utan barn, nu skyndade vi mest igenom eftersom det var få saker där som kändes relevanta för femåringar.

Så var veckan och helgen slut. Imorgon blir första dagen då vi är två vuxna som ska till jobbet och två barn som ska till förskolan. Slutet på en era och början på en annan.

Nyår

Årets sista dag firade vi här hemma i lägenheten tillsammans med E&E och M&M. Tre familjer och alldeles lagom kaosigt.

M&M stod för fördrink och efterrätt, här en spännande sak med rosépeppar och passionsfrukt.

Småtjejerna åt efterrätt vid eget bord.

Nyårsdukat bord med vackra arveporslinet, kristallglasen och linneservetterna. Åtminstone en gång om året kan man ju kosta på sig att handdiska efter en middag. Extra pimpat med små paljetter i form av silverstjärnor och lila cirklar på både vuxen- och barnbordet. Paljettpåsarna var mäkta poppis hos barnen och det fanns paljetter öööverallt på nyårsdagen sen. Efter att Freja stoppat in en näve i munnen och kräkts på kuppen fick jag bråttom att dammsuga upp dem. Men det tog säkert 40 minuter innan jag hade lyckats jaga rätt på allt förbannat glitter.

E&E lagade en fantastiskt god avokadosoppa med kräftstjärtar och sting av chili till förrätt och jag och Ante bjöd på helstekt älgfilé, potatiskaka och rödvinssås till varmrätt (ungefär detta recept). Älgen hade marinerat i ett dygns tid i den mysko blandningen av mjölk, öl och vin och jag var allt annat än övertygad om hur resultatet skulle bli, men köttet blev iallafall väldigt mört. Den fick gå till 58 grader i ugnen och kom ut fint rosaröd. Sedan skämde M&M bort oss med inte mindre än tre goda efterrätter innan det blev dags att korka upp champagnen och skåla in det nya året.

 

Vid tvåtiden begav sig våra gäster och jag och Ante kojsade på studs. Jag tror inte ens att jag fick av mig alla kläder innan jag sov. Barnen hade varit uppe sent och till och med Freja sov (nästan) utan ett knyst till 10 dagen därpå. Så många ostörda timmar på en natt har jag och Ante inte fått på typ hela hösten, bara att tacka och ta emot. Verkligen rätt natt att tajma in sällsynta 7-8 timmars sömn!

 

Men det var tröttigt ändå på nyårsdagen...

På tåg

I år är det dags för norrländskt julfirande och vi sitter på tåget upp till barnens mormor och morfar. Vi hoppas på snö som omväxling till Stockholms regniga plusgrader, men det verkar inte som att det är några större snömängder norröver heller.

I vanlig ordning har alla julklappsinköp gjorts den här veckan, varför handla i god tid när man kan vänta till sista stund och få sällskap av halva Stockholm...? Men det har ändå varit ok, vi har varit rätt effektiva när vi varit ute och inte köpt några mängder av klappar heller för den delen.

Hur som helst är den där stunden när tåget rullar iväg från stationen alltid så befriande. Då är det inte så mycket mer att fundera på liksom. Inga fler julklappar som kan köpas och den packning som är med är med. Har vi glömt något så är det inget att göra åt.





Nu har vi en timmes tågresa kvar och hittills har det gått helt ok. Freja börjar dock bli aningen trött och gnällig och Nova rastlös, trots IPad och annat.

- "Men hur långt är det kvar?"
- "En timme ungefär."
- "Jamen hur långt är en timme?
- "Som en hel Spöket Laban-film."
- "Men åå, jag tycker mormor och morfar ska flytta lite närmare!"

FredagsAW och Luciatåg

Vi har turen att vara bortbjudna på middag både fredag och lördag den här helgen. Ikväll AW hemma hos M&M med småplock, god pepprig köttgryta och en smäktande kladdkake-maräng-paj-nånting. Vi hade även sällskap av familjen E&E.

Övriga barn somnade snällt så småningom, men inte våra härjare såklart. Att det ska vara så svårt att komma till ro på bortaplan?! Framåt halv elva gav vi upp och drog oss hemåt. Å andra sidan får vi väl hoppas på en lugn natt och sovmorgon imorgon då.
Mmm, just troligt. Men hoppet är det sista som överger människan, eller hur var det nu?







Innan fredagshäng var vi och kollade in förskolans luciatåg på eftermiddagen. Nova var duktig på att komma ihåg texterna till alla sånger och sjöng hela tiden.



En hel tomtearme

Helgen i bilder

Julmiddag på Nalen med jobbet i torsdags. Trerätters julinspirerad middag, vårt egna band, barhäng fram till 01 och sedan en snabb runda ner till Riche innan jag damp ner strax innan 03. Ante gick hem och avlöste svärföräldrarna något tidigare.

Dagen därpå var vi grymt trötta och orkade inte med annat än räkfrossa och Idoltittande på fredagkvällen. Och så snöade det, till Novas stora förtjusning.

Igår var vi hemma och pysslade och åkte sedan till Sumpan på eftermiddagen för att äta middag med kompisar. Fyra par var vi och med tanke på att det var sju barn i en inte alltför stor lägenhet så gick ljudnivån faktiskt att leva med. Till och med prata i. Vid såna här tillfällen, när vi kan ta Freja i vagnen och Nova i handen och gå 200 meter till tunnelbanan, åka tuba i 10 minuter och gå ytterligare 200 meter från tunnelbanestationen till våra kompisars lägenhet, då är jag extra nöjd över att bo i stan.

Söta bordsgranen som vi tar fram varannat år, då vi firar jul hos mina föräldrar.

Idag har vi också tagit det rätt lugnt och dagen har känts märkligt lång. Vi har bland annat hunnit med att rensa bland de tre kubikmeter barnkläder vi har haft på vinden, eftermiddagsfika hos Novas utflyttade dagiskompis i Nacka och baka lussebullar. Samt tvätta, handla, laga mat och köra 3-4 diskmaskiner under dagen förstås.

Freja och fyra månader äldre N i sällsynt samförstånd. Mesta tiden ägnade de åt att gnabbas om vem som skulle köra vilken av de tre vagnarna.

Idag har varit en riktig nappdag för Freja...

Supergoda lussebullarna som Ante och tjejerna bakade. Själv glömde jag äggen i köttfärslimpan, så pluspoäng till alla utom Mamman.