Vi trotsade regnet

... efter dagis idag och begav oss hem till E & E för lite lek för de små och kaffe för de stora. Jag skulle också ha behövt galonisar som Nova, det regnade verkligen rejält och min kjol och leggings var dyngsura när vi kom fram, trots att jag hade både regnjacka och paraply. Lillis var på besök i huvudstaden och kom förbi och sällskapade med oss. N och T försvann in på Ts rum och lekte järnet ända till det var dags att gå, inte ens mellis ville de komma ut och äta.

Framåt middagsdags tog vi oss hemåt, då hade regnet för länge sedan upphört och himlen spruckit upp. A spelade tennis så jag och tjejerna svängde förbi thaistället närmast oss och hämtade upp kvällens middag. Vi alternerar mellan blodpudding och thaimat på våra "tjejkvällar"...

N älskar sina ätpinnar i plast från Rice , väl investerade 15 kronor

Lill-härjarn

Läkarkontroll med Freja igår vid 6,5 veckas ålder. Allt såg bra ut, hon utvecklas "normalt" (håller ögonkontakt, har börjat le, stabilare nacke, öppnar händerna mm) och vikten är det ju som sagt inga problem med eftersom hon tar både flaska och mjölkersättning. Mätning och vägning visade på 58 cm och 5,4 kg igår, så hon börjar bli en tung tjej.

Däremot har jag och A några synpunkter på Lillasysters uppförande igår kväll. Fredagkvällen började med att A var hemma tidigt från jobbet och vi i familjen som äter annat än mjölk åt snacks och lite annat småplock innan middagen. Kladdig pasta och test av Ekströms Créme Brûlee-halvfabrikat (helt ok) till middag och efter det chillade vi ner i soffan med en barnfilm innan det var dags för Nova att hoppa i säng vid 20. Freja somnade en stund senare, hon hade bara sovit kortare stunder under dagen. Så långt såg helgstarten harmonisk ut.

Men sen. 

Freja vaknade till efter en halvtimme och efter det var det stört omöjligt för henne att komma till ro och somna på riktigt igen. Jag arbetar med att hon ska få möjligheter att lära sig att somna själv, men det var bara att bortse från igår; vi vagnade, vaggade, ammade, gav mjölkersättning, provade med napp, hade henne på bröstet, på axeln och i diverse andra ställningar, provade med babysittern, soffan, vår säng och hennes säng men hon bara spände sig och vrålade av ilska och trötthet utan att kunna komma till ro. Någon gång nickade hon till men vaknade strax igen och så började karusellen om. Sådär höll det på i varierande härjningsgrad hela kvällen. Någon gång framåt 02 lyckades A till sist få henne att somna i knät. Då var vi rejält trötta och frustrerade över att inget funkade. Sen vaknade hon vid 04 för att äta, men då hade jag tack och lov inga problem att få henne att somna om igen. Bara att skyffla ner henne i spjälsängen i halvsovande tillstånd efter matningen.

Hu. Jag skulle bli galen om det var så här hela tiden. Så jag försöker tänka positivt och intala mig att det var en engångsföreteelse för att hon sovit så dåligt på dagen och att hon är lite täppt i näsan. Nya tag ikväll, då ska vi till Uppsala på middag till familjen P & J.

Lill-härjarn smilar sedan ett par dagar tillbaka. Andra miner är det när hon är trött och inte kan komma till ro.

Ge mig styrka

Eller åtminstone en något mer resonabel tre-och-ett-halvtåring, N kan vara så otroligt viljestark och tjurigt envis just nu att jag blir alldeles matt. Hon har ju alltid haft den personligheten, men i kombination med trotsålder blir det extra tydligt. Och jobbigt för föräldrarna.

Morgonen började bra med att N kom in och väckte mig med kramar och annonserade att frukosten var färdig. Den normala morgonrutinen är att A går upp, väcker N och fixar frukost på bordet så att jag får sova några minuter extra. Sedan äter vi frukost tillsammans innan han drar iväg till jobbet. Förutom de dagar då A spelar tennis på kvällen, då sköter han dagislämningen och passar på att jobba lite längre istället. Övriga dagar försöker han vara hemma till mellan 17 och 17:30.

Iallafall, N hade redan tagit på sig de kläder som vi tagit fram kvällen innan, vilket oftast fungerar bra och minskar risken för eventuella psykbryt framför garderoben när det inte finns några leggings i rätt färg eller den kjol hon hade tänkt ha inte är ren. Som vanligt var det lite tjorvigt vid frukostbordet (det tar minst en kvart och X antal påminnelser om att smörgåsen bara ligger där och väntar på att bli uppäten), men frukosten gick i så småningom. Inga problem vid tandborstningen och när hon var helt klar för dagis fick hon kika på barn-TV medan jag fixade i ordning F och mig själv (vilket för egen del innebär att jag klär på mig något mer gå-ut-vänligt än morgonrock. Inte ens ett vattenblask i ansiktet eller tandborstning har jag lyckats hinna med hittills).

Åskmolnen seglade upp först när det var dags att gå och jag tog ner de sprillans nya höstkängorna vi köpte i helgen och som N fick välja helt själv. Av ett antal lämpliga alternativ, vill säga; ett par lila eller ett par svarta från Viking eller ett par röda från Kavat. N valde de röda och var väldigt bestämd på den punkten. Iallafall i söndags. Imorse ville hon absolut inte ha de röda utan förklarade upprört att det var ju de lila hon ville ha. Mamman andades djupt och försökte resonera med dottern om att hon faktiskt valde de röda och att det var dags att ta på lite mer rejäla skor nu när sommaren är slut. Den diskussionen urartade med hot (båda parter), gormande (båda parter), smällande i dörrar (dotter) och dödläget var totalt.

Det där gör mig så arg. Inte att hon inte ville ha på sig ett par varmare skor utan för att hon väljer saker ena dagen som hon sedan inte vill att ha andra dagen. Och när N vägrar, då VÄGRAR hon. Man kan försöka resonera, ignorera, muta, hota, skälla och försöka att ta på plagget med våld bäst man vill, utan resultat. Det värsta är att hon dessutom kan hävda att det var jag som gjorde si eller så och inte hon själv. Imorse var hennes efterkonstruktion att det var jag som hade valt de röda skorna och häromdagen hävdade hon att jag bara hade gett henne en halv smörgås och att det var därför hon var så hungrig efter mini-SATS (min version av händelsen är att dotter vägrade att äta mer en halv smörgås, trots att jag mer än en gång frågade om hon inte ville ha en hel). Även om jag har en stark misstanke att hon helt enkelt använder det som ett medvetet sätt att provocera oss på kan jag bara inte låta bli att bli förbannad när hon gör så.
Eller förväntar jag mig för mycket av en 3,5-åring när jag tror att hon ska kunna göra ett val, ta ansvar för det och förstå att man inte alltid kan ändra sig i efterhand?

Till slut kompromissade vi iallafall med att N tog på sig sina gummistövlar istället och att vi skulle fortsätta skodiskussionen senare, men det goda humöret var såklart bortblåst på både mor och dotter. Vi var dessutom försenade efter bråkandet och båda två tjurade under promenaden till dagis. Följaktligen blev den vanligtvis jobbiga lämningen ännu jobbigare. En av pedagogerna fick helt enkelt hjälpa mig med att komma och hämta N i trapphuset och bära ut henne eftersom hon vägrade att gå ut på gården. Efter en snabb kram och ett "ha så kul idag, vi ses om en stund" till skrikande och gråtande dotter i pedagogens famn flydde jag fältet. Pust. De säger ju att det går över snabbt när jag eller A väl har gått, bara att hoppas att det fungerade så även idag.

Själv har jag druckit espresso och ätit upp alla kex i skafferiet medan jag skrivit av mig och nu börjar det kännas bättre. Om man bortser från det där med kexen då, förstås.

Glass med senap

Dagen inleddes med snabbt tandläkarbesök. På 25 minuter hade jag fått två lagningar fixade samt den årliga airflowen (nån sorts högtryckstvätt som tar bort beläggningar). Inte blev det billigt för det.

Barnen var hos farmor och farfar under tiden och på vägen hem plockade vi upp thaimat till lunch enligt önskemål från Storasyster.

Nu hänger vi i Rålis och F ligger och kikar i vagnen medan N kockar loss i uteköket till både mig och förbipasserande. Det bjuds spännande kombinationer som smultronglass med senap och hallongratäng med sås.

Tack för det, måndagmorgon

Den här veckan kunde minst sagt ha börjat bättre.
Jag hade vinkat av A och Nova, krupit tillbaka ner i sängen med mysbyxorna på och precis lyssnat på hur Freja kom till ro i spjälsängen medan jag själv sakta seglade bort i en skön sovstämning. Sådär vansinnigt skön som bara en dagstupplur när man har sovit alldeles för få timmar alldeles för många nätter kan vara. Då ringer plötsligt telefonen - jag trodde förvirrat att det var alarmet för en kort sekund - och A deklarerar irriterat att förskolan är stängd och att vår dotter ligger och vansinnesgormar på trottoaren och vägrar att åka bil tillbaka med honom.
Aaargh, jag hade helt missat att förskolan är stängd för planeringsdagar nu måndag och tisdag.

Min planerade tupplur och såsiga hemmadag försvann med ett hånfullt poff och en kvart senare dumpade A en snorig och skrikande Storasyster på vår hallmatta.
Jamen tack för det, måndagmorgon. Verkligen.

Arizona

Trots att det inte var värsta finrestaurangen vi besökte ikväll - utan amerikansk-mexikanska pizza- och drinkbaren Arizona på Karlbergsvägen - så känns det ändå bra att Freja skötte sitt första restaurangbesök på kvällstid på ett godkänt sätt. Hon slumrade en stund på mitt bröst, men låg vaken på bänken vid min sida eller i min eller As famn övrig tid. Bara något enstaka gruff.

Nova och T har ju restaurangvanan inne och satt mest och ritade när de inte rabblade färgramsor. Nova överraskade oss med att själv beställa från servitören med ett "Och jag vill ha äppeljuice, tack". Tidigare har hon inte alls velat prata med främmande människor och jag måste påminna mig om att inte ta det för givet att jag ska "prata för henne" längre i sådana här situationer utan ge henne utrymme och uppmuntran att svara för sig själv, nu när det verkar lossna lite på den fronten.

' Blurrigt var det här. Stora pizzor också.

Solokvist

Om det inte vore för att Storasyster spontant bestämde sig för att det var morgon redan kl 07 imorse har natten varit över förväntan. Lillasyster knoppade faktiskt in någon gång mellan 21 och 22 igår - halleluja - och hade natt ända till efter 09 imorse, med två matningsavbrott under de 12 timmarna. Med spädisar vet man ju aldrig hur nästa dag och natt kommer att se ut, men nu vet vi iallafall att det inte är en omöjlighet att få Freja att somna innan tolvslaget.

A har tagit med tjejerna på en promenad över till Vasastan för att säga hej till sin syster och föräldrar och jag är alldeles, alldeles ensam för första gången på väldigt länge. Känns lite konstigt nästan. Nu blir det ihopplockning här hemma och sedan får vi fikabesök av P, L och lille L i eftermiddag. Efter det tänkte vi våga oss på ett restaurangbesök med E & E och alla barn framåt kvällen.

Förutom plock hoppas jag även hinna med en åthutning av min garderob innan resten av familjen kommer hem. I skrivande stund ser det som att den har kräkts över hela sovrummet efter att jag (förgäves) letat efter ett par mysbyxor i röran. Det är hög tid att rensa ut gravidkläderna och se över om jag har några pre-preggo-plagg som är bärbara under tiden kroppen återhämtar sig.  För jag hoppas verkligen inte att den nu har för avsikt att räkna de 7 återstående extrakilona till sin "normala" form framöver.