... vitlökspressen är återfunnen! Min slutledningsförmåga säger att det nog snarare är tankspridd mamma än klåfingrig dotter som är den skyldiga i det här fallet...
torsdag 11 februari 2010
Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet?
Igår stod jag och lagade mat medan Nova lekte på golvet bredvid mig. När jag tittar ner ser jag henne precis föra något upp mot munnen och ser då att hon håller en av magneterna som brukar sitta på "anslagstavlan" bredvid kylskåpet. Innan jag ens hinner reagera tittar dottern förvirrat på sina händer, ungefär som att magneten bara försvann. Och jag såg inte heller var den tog vägen. Men hur jag än letar på golvet och vänder upp och ner på henne och ut och in på hennes kläder så kan jag bara inte hitta den jäkla magneten. Den var helt klart i sväljbar storlek, iallafall teoretiskt, men jag kunde bara inte tro att hon gjort det. Nova brukar nästan aldrig stoppa saker i munnen och för det andra var den ändå relativt stor (formad som en puck med en diameter på 1,7 cm och en tjocklek på typ 0,6 cm). Och det gick så himla snabbt också, ungefär som att man skulle svälja en treo hel, bara sådär. Det hela var mycket märkligt.
Efter en halvtimmes letande kvarstod ändå det faktum att magneten var puts väck. Så jag ringde Vårdguiden, sa "Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet? Vad göra?" och fick prata med en manlig sjuksköterska som lät lite som att "Vaddå, ringer du hit för att ditt barn har svalt nånting så litet? Det är väl ingenting att oroa sig för, ut kommer den ju alltid!".
Inte vet väl jag, så himla liten var den ju inte och det kanske inte är jättebra att ha metall i magen...? Jag fick iallafall rådet att ge henne ananas, för ananas har långtrådiga fibrer som kan lägga sig som ett skyddande hölje runt magneten. Så det fick hon.
När Nova sedan busade med A tjugo minuter senare trillade magnetjäkeln ut från hennes byxlinning (tro mig, jag hade tagit av henne byxorna både en och två gånger...). Phew.
Nu undrar jag mest var vitlökspressen som varit försvunnen sedan i lördags huserar...? För den har hon iallafall inte svalt.
Efter en halvtimmes letande kvarstod ändå det faktum att magneten var puts väck. Så jag ringde Vårdguiden, sa "Umm... jag tror att mitt barn har ätit en magnet? Vad göra?" och fick prata med en manlig sjuksköterska som lät lite som att "Vaddå, ringer du hit för att ditt barn har svalt nånting så litet? Det är väl ingenting att oroa sig för, ut kommer den ju alltid!".
Inte vet väl jag, så himla liten var den ju inte och det kanske inte är jättebra att ha metall i magen...? Jag fick iallafall rådet att ge henne ananas, för ananas har långtrådiga fibrer som kan lägga sig som ett skyddande hölje runt magneten. Så det fick hon.
När Nova sedan busade med A tjugo minuter senare trillade magnetjäkeln ut från hennes byxlinning (tro mig, jag hade tagit av henne byxorna både en och två gånger...). Phew.
Nu undrar jag mest var vitlökspressen som varit försvunnen sedan i lördags huserar...? För den har hon iallafall inte svalt.
tisdag 9 februari 2010
T-8 dagar: Visumtrubbel
Idag var andra dagen jag fick åka från Thailändska ambassaden i ogjort ärende. Eftersom vi ska vara i Thailand närmare 40 dagar behöver vi nämligen skaffa ett förlängt turistvisum (det visum man som västerlänning får automatiskt när man reser dit gäller bara 30 dagar och vid tillbakaresan får man punga ut med rätt mycket stålars för varje dag man har överskridit), men det går inte så bra med det.
Första gången packade jag bara ner passen och insåg först på plats att man även behöver foton och bokningsbekräftelse. Korkat av mig förstås att inte kolla upp det på förhand. Den här gången var jag väl förberedd med både papper och foton, men då konstaterade handläggaren att As pass var i för dåligt skick (= det har börjat lossa lite i själva bindningen) och att han nog skulle få problem på Arlanda, så hon rådde oss att ordna ett nytt pass till honom först. I och med att han då får ett nytt passnummer kan vi fixa visumet först när han har fått sitt nya pass.
Fixa nytt pass: upp till 5 arbetsdagar i normala fall
Fixa visum: 3 arbetsdagar i normala fall
Ähumm. Nu brinner det i buskarna. Handläggaren lovade att hon kunde ordna visumet till på tisdag om jag lämnade ansökningarna senast på måndag, men det känns ändå tajt. I värsta fall får A åka ut till Arlanda och ordna ett akut-pass imorgon.
Det här är bara sååå typiskt oss. Varför göra saker i god tid om man kan vänta till sista sekunden?
Första gången packade jag bara ner passen och insåg först på plats att man även behöver foton och bokningsbekräftelse. Korkat av mig förstås att inte kolla upp det på förhand. Den här gången var jag väl förberedd med både papper och foton, men då konstaterade handläggaren att As pass var i för dåligt skick (= det har börjat lossa lite i själva bindningen) och att han nog skulle få problem på Arlanda, så hon rådde oss att ordna ett nytt pass till honom först. I och med att han då får ett nytt passnummer kan vi fixa visumet först när han har fått sitt nya pass.
Fixa nytt pass: upp till 5 arbetsdagar i normala fall
Fixa visum: 3 arbetsdagar i normala fall
Ähumm. Nu brinner det i buskarna. Handläggaren lovade att hon kunde ordna visumet till på tisdag om jag lämnade ansökningarna senast på måndag, men det känns ändå tajt. I värsta fall får A åka ut till Arlanda och ordna ett akut-pass imorgon.
Det här är bara sååå typiskt oss. Varför göra saker i god tid om man kan vänta till sista sekunden?
Vinkande klätterapa
Efter nästan ett år av "vinka hej då till pappa för nu går han till jobbet"-morgnar har polletten äntligen trillat ner för dottern och hon vinkar numera glatt till A när han går hemifrån. Både hela-handen-vinkar och varianten där hon bara öppnar och stänger fingrarna.
Något annat nytt är att Nova börjat klättra lite smått. Häromdagen var hon inne i sovrummet med mig när jag klädde på mig framför garderoben. Jag hade blicken bortvänd från henne ett par sekunder och nästa gång jag kollade låg hon i nedersta garderobshyllan! Sedan började hon försöka klättra upp i garderoben. Det går fort ibland.
Något annat nytt är att Nova börjat klättra lite smått. Häromdagen var hon inne i sovrummet med mig när jag klädde på mig framför garderoben. Jag hade blicken bortvänd från henne ett par sekunder och nästa gång jag kollade låg hon i nedersta garderobshyllan! Sedan började hon försöka klättra upp i garderoben. Det går fort ibland.
söndag 7 februari 2010
Söndagsmysigt
... ser vi ut att ha det på det här fotot.
15 sekunder senare är dottern på väg huvudstupa ner för soffkanten. Hon kan fortfarande ha lite svårt att fokusera på det här med högläsning ibland och begår tydligen hellre harakiri än att lyssna på "Max Nalle" och "Viffsi voffsi valpen" verkar det som. Och det kan man ju förstå. Hallå... "Viffsi voffsi valpen"....?!! Barnboksförfattare är ett eget släkte.
Vännen Tiina fyllde år i veckan och firade det med en liten afterwork på AG i fredags, så jag blev utsläppt på fredagkvällen medan A stannade hemma med ett avsnitt av sin nya svenska favvoserie "Johan Falk". Det blev två glas rött på stället innan jag och Elin blev så hungriga att vi smet hem och åt pizza istället. Det kan mycket väl har varit en av de godaste jag nånsin har ätit, trots att det bara var en vanlig pizza från italienaren runt hörnet! Iallafall har jag nog sällan njutit så mycket av en pizza och både jag och Elin satt här och mmmmade högljutt.
Igår skulle vi egentligen ha varit på Theas tvåårskalas, men jag och Elin kom överens om att det kanske var dumt att riskera att Thea skulle få ett psykbryt av Novas närvaro på sitt eget kalas, så vi höll oss hemma. Thea har blivit jättestressad de senaste gångerna vi har träffats bara av att Nova varit i närheten och mest hojtat "Nova inte nåna (=låna)...", "Nova få inte göra det.." osv osv och fått värsta hysteriattacken, trots att Nova inte gjort någonting. Det känns såklart trist att tjejerna inte drar jämnt, men vi får hoppas att det växer bort snart.
Hur som helst hade vi fullt upp med att handla mat och förbereda kvällens middag, så en sak mindre på gårdagens agenda var bara skönt. Igår var nämligen Piotr, Petra och Micke på middag hos oss. Mickes civilstatus är väl i nuläget något oklar, men jag tror att vi enades om att han åtminstone inte är singel längre. Vi fick till och med träffa damen i fråga, hon kom hit och tog ett glas vin med oss senare på kvällen när hon anlänt Stockholm från Uppsala. Trevlig kväll och trevligt att få träffa henne, även om det såklart kommer att dröja lite innan det känns helt naturligt att se honom med en ny tjej.
Idag har vi bara såsat omkring i mysbyxor. A har varit och lämnat tillbaka de senaste felköpen på IKEA och gett bilen en välbehövlig tvätt. Den har inte fått någon kärlek sedan kräkincidenten på nyårsdagen, så det var hög tid...
15 sekunder senare är dottern på väg huvudstupa ner för soffkanten. Hon kan fortfarande ha lite svårt att fokusera på det här med högläsning ibland och begår tydligen hellre harakiri än att lyssna på "Max Nalle" och "Viffsi voffsi valpen" verkar det som. Och det kan man ju förstå. Hallå... "Viffsi voffsi valpen"....?!! Barnboksförfattare är ett eget släkte.
Vännen Tiina fyllde år i veckan och firade det med en liten afterwork på AG i fredags, så jag blev utsläppt på fredagkvällen medan A stannade hemma med ett avsnitt av sin nya svenska favvoserie "Johan Falk". Det blev två glas rött på stället innan jag och Elin blev så hungriga att vi smet hem och åt pizza istället. Det kan mycket väl har varit en av de godaste jag nånsin har ätit, trots att det bara var en vanlig pizza från italienaren runt hörnet! Iallafall har jag nog sällan njutit så mycket av en pizza och både jag och Elin satt här och mmmmade högljutt.
Igår skulle vi egentligen ha varit på Theas tvåårskalas, men jag och Elin kom överens om att det kanske var dumt att riskera att Thea skulle få ett psykbryt av Novas närvaro på sitt eget kalas, så vi höll oss hemma. Thea har blivit jättestressad de senaste gångerna vi har träffats bara av att Nova varit i närheten och mest hojtat "Nova inte nåna (=låna)...", "Nova få inte göra det.." osv osv och fått värsta hysteriattacken, trots att Nova inte gjort någonting. Det känns såklart trist att tjejerna inte drar jämnt, men vi får hoppas att det växer bort snart.
Hur som helst hade vi fullt upp med att handla mat och förbereda kvällens middag, så en sak mindre på gårdagens agenda var bara skönt. Igår var nämligen Piotr, Petra och Micke på middag hos oss. Mickes civilstatus är väl i nuläget något oklar, men jag tror att vi enades om att han åtminstone inte är singel längre. Vi fick till och med träffa damen i fråga, hon kom hit och tog ett glas vin med oss senare på kvällen när hon anlänt Stockholm från Uppsala. Trevlig kväll och trevligt att få träffa henne, även om det såklart kommer att dröja lite innan det känns helt naturligt att se honom med en ny tjej.
Idag har vi bara såsat omkring i mysbyxor. A har varit och lämnat tillbaka de senaste felköpen på IKEA och gett bilen en välbehövlig tvätt. Den har inte fått någon kärlek sedan kräkincidenten på nyårsdagen, så det var hög tid...
torsdag 4 februari 2010
FÖRST gröt och SEN pastej... eller tvärtom?
Det är svårt att kommunicera med någon som inte kan prata och som inte helt och hållet förstår vad man säger (eller åtminstone låtsas som att hon inte förstår vad jag säger). Dottern har nämligen brukat få några bitar leverpastej på morgnarna att plocka med och på senare tid har det blivit mer poppis än gröten. Nu har jag börjat med att inte ta fram pastejen överhuvudtaget, men det går väl sådär...
Konversation från morgonen (dottern har ätit ett par skedar gröt, vägrar sedan plötsligt äta mer och börjar peka mot leverpastejen som jag försökt gömma bakom juicepaketet istället):
Mamman: Du kan få leverpastej sen, när du har ätit upp din gröt.
Dottern: Dadadadada (pekande mot pastejförpackningen)
Mamman: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
Dottern: Dadadada (pekar igen)
Mamman, upprepar tålmodigt: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
(håller fram grötskeden igen, dottern duckar och viftar med handen)
Dottern: Dadadadadada (irriterat, fortfarande pekande)
Och så vidare tills jag slutligen ger henne några bitar leverpastej. Samtidigt håller jag fram grötskeden och då tar hon nådigt emot den och några till.
Det känns snarare som att det är hon som uppfostrar mig ibland:
"Mamma, om du kan få in i din lilla skalle att du ska ta fram pastejen FÖRST, då äter jag en sked gröt SEN."
Konversation från morgonen (dottern har ätit ett par skedar gröt, vägrar sedan plötsligt äta mer och börjar peka mot leverpastejen som jag försökt gömma bakom juicepaketet istället):
Mamman: Du kan få leverpastej sen, när du har ätit upp din gröt.
Dottern: Dadadadada (pekande mot pastejförpackningen)
Mamman: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
Dottern: Dadadada (pekar igen)
Mamman, upprepar tålmodigt: FÖRST äta gröt, SEN får du pastej
(håller fram grötskeden igen, dottern duckar och viftar med handen)
Dottern: Dadadadadada (irriterat, fortfarande pekande)
Och så vidare tills jag slutligen ger henne några bitar leverpastej. Samtidigt håller jag fram grötskeden och då tar hon nådigt emot den och några till.
Det känns snarare som att det är hon som uppfostrar mig ibland:
"Mamma, om du kan få in i din lilla skalle att du ska ta fram pastejen FÖRST, då äter jag en sked gröt SEN."
tisdag 2 februari 2010
Västeråspartaj
I helgen har det varit full rulle. Emma & Henke var här och käkade middag efter jobbet i fredags och jag passade på att tömma frysen och bjöd på norrländskt - älgfärsbiffar, murkelstuvning (egenplockade minsann), pressad potatis, ärtor och rårörda lingon. Till efterrätt en köpe-Schwarzwaldtårta som ockuperat en stor del av översta frysfacket någon månad nu.
Vid lunch i lördags anlände svärföräldrarna för att sitta barnvakt medan jag och A hoppade på tåget till Västerås för att gå på en fest som Jonas och Lillis anordnade. J & L spontangifte sig tidigare i höst, fick barn några dagar efter det och ska snart iväg på långresa så det var en fest för att fira allt möjligt. Jonas arbetade dessutom sin sista dag innan pappaledigheten i fredags och nu hägrar 11 månaders ledighet, varav de 5 första med hela familjen i bland annat Asien. Bara det, liksom!
J & L hade hyrt en mysig lokal i centrala Västerås som var inredd som en båt och där det fanns både bubbelpool och bastu. Vi hängde mest i det orientaliska rummet med låga bord och mjuka mattor på golvet. De mjuka mattorna lockade mig och Kicki att köra några yogaövningar framåt kvällen. Det var nämligen ett bra tag sedan jag yogade senast och Kicki har nyligen blivit yogafrälst så vi var bara tvungna att utbyta lite erfarenheter.
Note to self: nä, yogaposer efter X antal glas vin är ingen bra idé. Speciellt inte huvudstående varianter du inte har gjort på två år. Det var enbart tur att det inte blev något ryggbrott och det kan vi tacka den mjuka mattan för...
Vi fick vara kvar i lokalen till 01, men partajet var såklart inte slut då. Det gamla Uppsalagänget bangar ju sällan en efterfest (trots att vi nu är närmare 35 än 20 och de flesta har barn - vi har blivit äldre men knappast visare) och eftersom vi var nästan 10 stycken som bodde på samma hotell, inklusive J & L, blev det såklart musik och spontandans på Freds rum efteråt. Inte förrän framåt 03:30 var det godnatt. Det var således ett ganska trött gäng som samlades för att äta hotellfrukost följande dag. Men humöret var ändå på topp efter en kul gårdagkväll!
Vid lunch var vi tillbaka i Stockholm igen till en glad och nöjd dotter. Allting hade gått bra medan farmor och farfar barnvaktade, inga ledsna miner överhuvudtaget och Nova hade sovit hela natten. Det är verkligen jätteskönt att hon blivit mer stabil i sin sovning nu. Även om jag oftast inte har några problem med att somna om efter att hon vaknat till och skrikit efter nappen så blir ju sömnkvaliteten så mycket bättre om jag slipper springa över till hennes rum ett par gånger per natt. Det handlar nog både om att hon sover djupare och att hon blivit bättre på att hitta och stoppa in nappen på egen hand.
Sedan har jag faktiskt dragit mig iväg och tränat två gånger sedan i torsdags, kors i taket! Min handled känns äntligen okej nog för att palla styrkeövningarna, även om den värker lite ibland. Men hjälp vad jobbigt det är att göra armhävningar om man inte gjort några på typ 1,5 år... det blev inga på tårna direkt, om jag säger så...
Vid lunch i lördags anlände svärföräldrarna för att sitta barnvakt medan jag och A hoppade på tåget till Västerås för att gå på en fest som Jonas och Lillis anordnade. J & L spontangifte sig tidigare i höst, fick barn några dagar efter det och ska snart iväg på långresa så det var en fest för att fira allt möjligt. Jonas arbetade dessutom sin sista dag innan pappaledigheten i fredags och nu hägrar 11 månaders ledighet, varav de 5 första med hela familjen i bland annat Asien. Bara det, liksom!
J & L hade hyrt en mysig lokal i centrala Västerås som var inredd som en båt och där det fanns både bubbelpool och bastu. Vi hängde mest i det orientaliska rummet med låga bord och mjuka mattor på golvet. De mjuka mattorna lockade mig och Kicki att köra några yogaövningar framåt kvällen. Det var nämligen ett bra tag sedan jag yogade senast och Kicki har nyligen blivit yogafrälst så vi var bara tvungna att utbyta lite erfarenheter.
Note to self: nä, yogaposer efter X antal glas vin är ingen bra idé. Speciellt inte huvudstående varianter du inte har gjort på två år. Det var enbart tur att det inte blev något ryggbrott och det kan vi tacka den mjuka mattan för...
Vi fick vara kvar i lokalen till 01, men partajet var såklart inte slut då. Det gamla Uppsalagänget bangar ju sällan en efterfest (trots att vi nu är närmare 35 än 20 och de flesta har barn - vi har blivit äldre men knappast visare) och eftersom vi var nästan 10 stycken som bodde på samma hotell, inklusive J & L, blev det såklart musik och spontandans på Freds rum efteråt. Inte förrän framåt 03:30 var det godnatt. Det var således ett ganska trött gäng som samlades för att äta hotellfrukost följande dag. Men humöret var ändå på topp efter en kul gårdagkväll!
Vid lunch var vi tillbaka i Stockholm igen till en glad och nöjd dotter. Allting hade gått bra medan farmor och farfar barnvaktade, inga ledsna miner överhuvudtaget och Nova hade sovit hela natten. Det är verkligen jätteskönt att hon blivit mer stabil i sin sovning nu. Även om jag oftast inte har några problem med att somna om efter att hon vaknat till och skrikit efter nappen så blir ju sömnkvaliteten så mycket bättre om jag slipper springa över till hennes rum ett par gånger per natt. Det handlar nog både om att hon sover djupare och att hon blivit bättre på att hitta och stoppa in nappen på egen hand.
Sedan har jag faktiskt dragit mig iväg och tränat två gånger sedan i torsdags, kors i taket! Min handled känns äntligen okej nog för att palla styrkeövningarna, även om den värker lite ibland. Men hjälp vad jobbigt det är att göra armhävningar om man inte gjort några på typ 1,5 år... det blev inga på tårna direkt, om jag säger så...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
