Slutjulat

Nu är julen äntligen utstädad. Eller städad och städad... men julsakerna är iallafall bortplockade, pralinasken uppäten och granen avklädd. Om Nova fick bestämma skulle grejerna vara kvar till midsommar. Dottern gjorde nämligen sitt allra bästa för att, i samma takt som jag lade ner saker i kartongen, plocka upp dem igen. Hon börjar bli duktig på det där med att riva ur saker. Inte alls lika bra på att plocka tillbaka dem.

Men min födelsedagsamaryllis verkar vara lite smått förvirrad och inte helt med på noterna att julen är över... den har precis kommit med en ny blomma.

Utan tvekan var den tråkigaste uppgiften hittills i år att plocka av och linda upp ljusslingan som satt på julgranen. Jag som tyckte jag var väldigt noggrann och duktig på att sätta tillbaka ljusen i förpackningen... och lik förbannat blev det såhär! En tredjedel av slingan fick ju inte plats på hållaren, vad i hela... ??!!!

Då blev jag ilsken och knölade helt sonika ner resten av ljusen i förpackningen. Lådan gick inte att få igen och det är väl tveksamt om slingan är helt oskadd till nästa år, men det struntade jag högaktningsfullt i.

"I övrigt har helgen varit lugn och skön", tänkte jag precis skriva. Men så tänkte jag på vad vi gjort sedan A kom hem från Spanien i lördags eftermiddag. Och ett besök till IKEA kan aldrig klassificeras som "lugnt och skönt". Speciellt inte om man hamnar i bilkön efter en trafikolycka på vägen dit. För det var precis det vi gjorde igår. Det tog säkert 40 minuter extra att ta sig ut till Barkaby. Sen hade A plockat på sig en taklampa istället för golvlampan vi skulle ha, vilket vi upptäckte först när vi skulle montera den här hemma. Och dessutom kunde jag inte sova igår kväll utan var vaken till efter två innan jag äntligen slocknade. Så "smått frustrerande" är nog ett bättre ordval, när jag tänker på saken.

Men nu är det ny vecka och nya äventyr att se fram emot! Ikväll ska jag på middag och bio med Elin, imorgon blir det besök på öppna förskolan och på onsdag har jag och Nova lunchdejt med Emma. Härligt!

Osams om luren

Jag och Nova har varit rejält osams angående hennes eftermiddagstupplur idag. Hon sover ju fortfarande två gånger per dag, men det känns som att hon kan vara vaken längre mellan lurarna nu och det gör att andra sovningen har skjutits framåt någon timme senaste månaden. Speciellt när hon vaknar vid 8-snåret på morgonen som idag, då somnar hon normalt sett inte förrän vid 10:30-11 den första gången. Det är också svårare att få henne att somna på eftermiddagen.

Iallafall så var vi ute en sväng efter lunch idag, bland annat var vi på biblioteket, banken (Novas julklappspengar är i tryggt förvar nu efter att ha skramlat runt i diverse kuvert ett tag) och lampaffären (rena himmelriket för lillan). Framåt klockan 15 började Nova se lite dåsig ut i vagnen och det var absolut dags för henne att sova, men hon lyckades ändå hålla sig vaken till vi kom hem en halvtimme senare. Efter ett snabbt mellis slängde jag henne i sängen, men se då ville hon inte alls sova utan började tjuta i högan sky och kämpa sig upp till stående. Sedan bråkade vi på ett bra tag; jag försökte lägga henne ett par gånger tills jag till sist bestämde mig för att nu fick hon minsann skrika på så kanske hon skulle somna ändå.
Resultatet blev att hon tjöt så att hon blev blå (inte bokstavligen dock) och bara låg och hulkade i sin säng. Och det klarade inte mammahjärtat, så då fick hon komma upp igen lik förbannat. Inte förrän klockan 17 somnade hon, totalt övertrött. Jag väckte henne efter 30 minuter sen eftersom jag inte ville att hon skulle vara uppe och härja halva kvällen.

Det kanske börjar bli dags att styra mot att hon sover bara en gång per dag istället? Och istället sover längre då. Om hon vaknar efter 8 ska jag nog försöka hålla henne vaken tills hon har ätit lunch och lägga henne efter det istället. Vi får se hur det blir imorgon.

Bye bye Herradura

Vanligtvis får inte laptopen följa med in i sovrummet, men jag är "singel" nu från torsdag till lördag och då är det en annan femma. Något sällskap måste man ju ha. Så just nu ligger jag på spikmattan och knattrar på tangentbordet. Öst möter väst, kan man säga.

A tog ett tidigt flyg till Malaga imorse för att sälja lägenheten i Herradura som han har haft som investeringsobjekt tillsammans med sin spanska exflickvän (Alltså, hon har varit delägare, men aldrig ens varit i lägenheten ifråga, om jag inte missminner mig. De köpte lägenheten på ritning och den stod färdig först när jag och A hade varit ett par ett tag).
Vi har varit där vid tre tillfällen, inklusive den gången då vi möblerade hela lägenheten. Det konststycket krävde för övrigt sju packvagnar på IKEA i Madrid, en bilresa genom halva Spanien och en veckas skruvande. Så speciellt mycket semester blev det inte den gången iallafall.

Lite trist ändå, det är ju alltid trevligt att ha tillgång till en lägenhet på spanska sydkusten och Herradura är en mysig och inte särskilt turistig liten stad med vackra, nästan helt öde, små bergsstränder med turkosklart vatten. Ja, det finns en stor strand i "stan" också såklart. Men nu var det tre år sedan vi var i lägenheten och eftersom det inte varit helt lätt att hyra ut den är det lika bra att göra sig av med den nu innan vitvaror måste börja bytas ut och sådär. Jag och A har pratat de senaste åren om att vi ska ta med oss ett kompisgäng ner till lägenheten, men sen blev vi ju med både stuga och bebis. Det har inte blivit prioriterat, helt enkelt.

Så jag och Nova är solo fram till lördag eftermiddag. Vete tusan vad vi ska hitta på. Jag toklängtar till öppna förskolan öppnar igen på tisdag efter juluppehållet. Då kommer jag och dottern att hänga på låset. Vilket antagligen resten av västra Kungsholmens smått desperata föräldrar också kommer att göra...

Små steg

Idag har vi för första gången sett Nova ta några små, små steg på egen hand. 10 månader och 3 veckor gammal. Jag satt nära henne på golvet med utsträckta armar och då gick hon helt plötsligt mot mig. Sakta men säkert, såklart. Vår försiktiga lilla tjej.

(Däremot är hon betydligt mer våghalsig vad gäller att försöka ta sig ner från höjder, nu har hon utvecklat någon sorts slänga-sig-ner-med-fötterna-före-variant istället för med huvudet rakt ner som hon har kört tidigare. Dottern känner dock tyvärr inte sina begränsningar, att försöka ta sig ner från soffan är en sak, där kan vi hålla en skyddande hand när hon testar, men det blir ett annat läge när hon försöker dyka ner från köksbänken... där får man hålla i ordentligt.)

Veckans hjärnsläpp

A kom hem från jobbet igår och undrade varför jag ställt en kopp tvättmedel på badrumshyllan. Mammahjärna. Det var ju skönt att det inte var nåt bajsigt jag hade "tvättat" tidigare på dagen... tvättmedel gör oftast mer nytta i maskinen än på badrumshyllan.

Vinterhelg på Vätö med kräkincident

Vi har haft en mysig och vintrig, dock kall, helg i stugan. Igår var det 10 minusgrader ute och idag hade temperaturen krupit ner till närmare -14 grader. Men desto mer får man elda i kaminen, och det gillar vi ju.

Vi har mest tagit det lugnt och myst framför brasan hela helgen. Tanken var att det skulle bli en bastu på lördag eftermiddag men eftersom lilla fröken inte behagade sova ordentligt förrän vid 16, så brann bastuchansen inne för min del. A fick iallafall gå upp och basta med Emil. Men egentligen var det ju jag som behövde en dusch eftersom jag råkade ut för en liten kräkincident på vägen ut till Vätö i fredags:

Som de flesta känner till har jag en viss benägenhet för att må illa i samband med bilåkning och i synnerhet om jag har druckit mer än ett glas vin kvällen före. Jag hade säkrat upp med ett åksjukepiller innan vi satte oss i bilen, men när vi började närma oss Norrtälje kände jag helt plötsligt en bekant ilning i magen och av erfarenhet vet jag att då är det bråttom att hitta ett lämpligt kräkställe. "Kör in till kanten, jag måste kräkas!!!" hojtade jag till A. Men vi befann ju oss på E18, så det var tyvärr inte bara att svänga in till kanten, konstaterade sambon. Jag började med stigande panik att leta bland väskorna efter något som kunde tjäna som kräkpåse, men hittade ingenting. Jag satt i mitten och hade dottern på ena sidan och matkassar på andra sidan, så det var inte läge att luta sig åt något håll liksom. Panik!!! "Men öppna fönstret då", sa A stressat. Jag började febrilt trycka på knappen för att få ner fönstret och efter en del strul åkte det äntligen ner. I samma sekund jag sticker ut huvudet genom rutan drar jag av mig mössan, eftersom jag inte vill att den ska blåsa av (jag hade viss sinnesnärvaro mitt i paniken ändå, måste jag säga). Och ut kommer pastan och pizzan jag åt till lunch. Som tur är var det ingen bil direkt bakom oss. Men oturligt nog åker hårsnodden av samtidigt som mössan så jag kräks alltså med håret virvlande runt huvudet, i full fart på E18. När jag sätter mig ner igen känner jag att mina hårtoppar är blöta. Ääääk. För att inte tala om hur bilen såg ut. Frusen, vindspilld kräka över hela bakre bakrutan. Mysigt värre. I Norrtälje stannade vi till på COOP för att handla och efter ytterligare en liten kräka på parkeringen (jag är speciellt känslig vid start och stopp av bilen) hittade jag ett handfat för att fräscha upp mig och hårtopparna lite. Men sen gick resten av resan bra. Det "lustiga" är att jag kan må hur bra som helst och sedan kommer illamåendet och kräkkänslorna som en blixt från klar himmel.
Note to self: ha alltid en kräkpåse i bilen!

Hur som helst, det hanns inte med någon bastu för min del och A fick stå ut med att mitt hår inte doftade rosor och vanilj direkt under helgen. Framåt 18 kom A & Emil & Elin & Thea ner, vi åt tacos och spelade ett nytt spel, "Utan tvekan", som de hade med sig. Det gick ut på att man skulle svara på 10 kluriga frågor i snabb följd, utan att säga ja, nej, tveka eller upprepa ett tidigare svar. Svårt men kul!

Trots kylan har vi faktiskt varit ute på en kort promenix både igår och idag. Igår tog vi Nova i bärselen och idag fick hon sova förmiddagslur i vagnen när vi tog en sväng tillsammans med  E & E & T. Efter det blev det fika på Rönnbärsstigen innan det var dags för oss att packa oss tillbaka till Stockholm.

Vi åker antagligen inte ut till Vätö något mer innan vår Asientripp och passade därför på att ta med oss Novas flytväst och andra sommargrejer till stan. Snart byter vi snöslask och vinterkläder mot strandliv och saronger! Sweeeet!

Årets första dag

Det nya årets första dag och jag och A är i färd med att återhämta oss från ett mycket trevligt nyårskalas hemma hos Piotr & Petra igår. Vi var 13 vuxna och 5 småttingar i åldrarna 10 månader till 3 år. Alla hade fått en varsin uppgift och det föll på vår lott att laga varmrätten. Partajet började med fördrink och snittar vid 17-tiden men ingenting går ju smidigt för mig och A när vi har en tid att passa, så sena blev vi så klart.
Bland annat...
... tog svartpepparen slut när jag gjorde rödvinssås, det var bara att springa till affären och akuthandla.
... skulle jag tumla på dotterns tänkta nyårsoutfit i sista stund eftersom den var litelite fuktig när det var dags för påklädning av dottern. Jag råkade sätta på ett vanligt tvättprogram istället. Den blev inte särskilt torr, med andra ord.
... svarade inte ens taxibolagen i telefon när vi försökte få taxi vid 17, så efter ett tag gav vi upp och bestämde oss för att ta egen bil istället. Så tidigt på kvällen trodde jag inte att det skulle vara något problem med att få taxi, men fel av oss.
... glömde vi först nappen när vi väl kommit ner till bilen. A fick springa upp och hämta.
.... var min kuvertväska inte med ner till bilen efter att nappen bärgats. A: "Vaddå, skulle den med? Det får du ju säga i så fall." När jag sprang upp för att hämta väskan låg den stackaren ensam kvar på golvet. A måste mer eller mindre ha plockat av den från högen av alla andra saker vi skulle ha med oss. Kunde väl inte vara särskilt svårt att räkna ut att den skulle med om den låg bland de andra grejer? Det är ju inte så att jag går omkring med en svart kuvertväska till mysbyxorna vardagligdags heller liksom. Duh.

Vid 17:30 var vi iallafall på plats och kom faktiskt bara några minuter efter ett annat av paren. Fördrink och snittar dukades fram och sedan var det "barnsittning" vid 18.

Klockan 20 bjöd E & E på kantarellsoppa och smördegspiroger med ädelost och bacon och vid det laget hade de flesta knyttena kojsat, inklusive Nova. Dottern och Thea sov i ett gästrum i källaren. Varmrätten kom nog inte på bordet förrän framåt 21:30 , jag och A fixade helstekt oxfilé, potatisterrin med chèvre, rödvinssås och stekta sockerärtor och bönor. Maten var anpassad för ett stort sällskap, det mesta var förberett redan. Tyvärr tar det ju sin lilla tid att lägga upp mat till 13 personer om man inte vill köra skolbespisningsuppläggning och bara splosha upp maten. De som fick mat fick börja äta helt enkelt, annars skulle den ha hunnit kallna innan alla hade fått sin tallrik.
En av killarna var italienare och till min stora lycka hade han och hans tjej gjort Tiramisu till efterrätt. Det kan nog vara min favoritdessert faktiskt.

På tolvslaget gick vi ut på terrassen och drack en massa champagne, tittade på fyrverkerierna i grannskapet och tände rislampor som P & P och E & E hade med sig. Det var mysigare än att ha fyrverkerier, tycker jag.

Sedan var det spontandans i vardagsrummet och klackarna i taket fram till 3, när vår förbokade taxi kom. Det kändes bra att åka då, man ska ju som bekant lägga av när man är på topp.

Tyvärr vaknade Nova redan kl 8 imorse, utan att bekymra sig det minsta om att hennes föräldrar behövde ytterligare ett par timmars sömn för att kvickna till någorlunda.Vi fick turas om att sova efter det helt enkelt och jag tog morgonpasset eftersom A såg mer död än levande ut när han yrade in på hennes rum och plockade upp henne.

Nu har vi förflyttat oss ut till stugan för att bara mysa och slappa i helgen. Det var rätt kylslaget när vi kom hit - temperaturen låg på noll grader inne i stugan - men efter att ha brassat på med både element, braskamin och en massa värmeljus fick vi upp värmen hyfsat snabbt.

Kallt i stugan!

Efter att ha ätit kött tre dagar i rad (jag var ju tvungen att säkra så att den sydamerikanska oxfilén inte smakade senig gammelkossa) inledde vi 2010 med tigerräkor stekta i olivolja, vitlök, peppar och persilja.

Nu är det hög tid att gå och sussa sött i den sköna tystnaden här ute på Vätö. Till er som trillar in och läser bloggen vill jag önska ett gott nytt år och god fortsättning!