Semesterlunk

Oftast sover vi till framåt 09. Vi vaknar till klarblå himmel, 28-30 grader och turkost hav så långt ögat kan nå från vår lilla lägenhet som ligger i kedjehusliknande byggnader (Pallas Athena) längst ner mot havet i resorten. Någon enstaka gång har barnen vaknat tidigt (med semestermått mätt, klockan åtta), men det dröjer ändå minst till halv tio innan vi har masat oss upp till frukosten. Först ska det busas och härjas i föräldrarnas säng.

Ante måste alltid kontrollera att det inte hänt något superviktigt inom den spanska fotbollen under natten.

Freja är svår att få i frukost. Det ska liksom vägras och petas och spontanvrålas innan hon till sist plockar i sig lite korv. Varje dag har vi försökt med olika mer frukostiga alternativ, men det slutar alltid med att hon äter några korv- och potatisbitar.
Och vrålandet, mon dieu! Hur har vi kunnat få en sån gormunge? Hon skriker så högt (både i decibel och tonläge) att det känns som att hela restaurangen fryser till varje gång. Nova är också en motvillig ätare men brukar iallafall få i sig större delen av en dubbel osttoast, följt av frukt.

Stora badkläds- och solsmörjracet följer efter frukost innan vi kommer ut vid 11. För det mesta kör vi lite poolhäng innan lunch. Nova badar antingen med puffar i den lite djupare barnpoolen eller försöker lära sig simma utan i den grundare. Då har hon oftare huvudet under vattenytan än över den. Freja tycker inte att det är våldsamt kul i/vid poolerna och vi får anstränga oss med diverse avledningsmanövrer för att undvika missnöjesvrål från lillan. Som tur är hinner vi ofta inte vara vid poolen mer än någon timme innan det är lunchdags. 

Vid 14 är vi tillbaka i lägenheten igen och resten av familjen softar medan Freja sover. Ibland råkar även jag eller Ante ta en tupplur. Att ligga utsträckt på sängen till surret av ACn och dregelsomna lite lätt mitt på dagen känns väldigt lyxigt. (Här reflekterar jag över hur definitionen av "lyxigt" har förändrats efter barnen.)

Framåt 15:30 turas jag och Ante om att träna varannan dag. Det känns närmast obscent att ha skor och tights på sig i värmen, även om gymmet ligger bara några minuter bort. Det blir inga ambitiösa träningspass utan mer "underhåll" inför efter-semestern, typ en halvtimme på löpband, någon minut i planka och ett gäng snabba armhävningar är vad jag brukar hinna med. Det är svettigt, ACn gör inte riktigt sitt jobb där inne. Och framför allt är det så tråååkigt att springa på löpband. Trots utsikten. Eller kanske på grund av den...? Hav, hav och hav är inte vidare actionfyllt. Senaste två gångerna har jag lyssnat på podcast istället för musik, mycket bättre!

Händelselös utsikt från löpbandet

Rätt ofta vill Nova hänga en stund i "miniland" på för- eller eftermiddagen. Det tycker Freja också är roligt. I minilandet finns det filmhörna, pärlor, ritgrejer, dockor, vagnar, lego, bilar och andra leksaker. Plus en stor klätterställning och sand utomhus.

Ibland erbjuds det kropps- och ansiktsmålning (med färg som smetar av sig precis överallt...)

Strand och hav försöker vi hinna med på eftermiddagen, innan middagen. Det finns en fin liten strand bara hundra meter ner för berget och där det inte är speciellt mycket folk. Vattnet är ovanligt rent och klart - inte en tillstymmelse till vare sig skräp eller sjögräsflurr - och håller behagliga 25 grader. Under de premisserna badar till och med jag gärna. 

Eftermiddagssolen är skön och ibland tar vi en öl eller en drink från beachkiosken i sanden innan det är dags för middagsbestyren.

Även om restaurangen här på resorten känns mycket som en skolmatsal (dock en fräsch sådan med olika teman, mycket grönsaker, färsk frukt, absolut fantastisk utsikt samt att den pimpas till middagen med tygservetter och ljuslyktor) så får jag erkänna att den erbjuder helt ok mat för vuxna och barn och den stora fördelen är förstås att det går snabbt för oss att få ut mat till hungertjuriga barn. Inte för att våra telningar äter så värst mycket, frukostceremonin upprepas oftast för Frejas del och Nova äter för det mesta korv och pasta när jag inte lyckas sälja in ett kycklingspett eller liknande någon enstaka gång. På kvällen är det "barnshow" och minidisco efter middagen inomhus. Chartrigt värre, men kul för barnen. Freja somnar nästan alltid i vagnen - både vid lunch och middag - innan vi ens lämnat bordet. En bra vana hon lagt sig till med.

Vacker utsikt från restaurangen

Barnen sover sedan vid 21-22 och då brukar föräldrarna slå sig till ro i sovrummet för att läsa, surfa, spela spel och äta choklad. Jag och Ante trodde nog att vi skulle sitta oftare på balkongen med en öl och njuta av havsbrisen om kvällarna men sovrummet har den fördelen att det är svalt och har stora, sköna kuddar i sängen. Sen ser man ju ändå inte havet i mörkret...

Så rullar dagarna på här med fokus på barnen och enkel familjetid. Två gånger har vi vågat oss halvvägs ner till den lilla byn Makrigialos för att inta efterrätten på ett ställe där de har en massa sorters god glass och praliner. I övrigt har vi hållit oss på Sunwing och syster-resorten Ocean Beach Club. Alldeles för långt att gå i värmen ner till byn för fyraochetthalvtåringen. Ante letade dock förgäves efter ett ställe att kolla på fotboll där nere en kväll och kan rapportera att hamnområdet verkade väldigt mysigt med ett antal grekiska tavernor och barer och utan något större turistpådrag.

Gissa om lillasyster också gillar glass? Större fågelungegap har väl sällan skådats.

Vi kommer med andra ord tillbaka till höst och vardag rejält utvilade. Jag börjar inte helt oväntat att känna mig aningen uttråkad. Förvisso nyttigt det med. Två veckors ingentingande är rätt lång tid på samma ställe utan kompisfamiljer. En vecka hade kanske känts i kortaste laget, tio dagar hade nog varit lagom. 

Vår charterpremiär har väl varit ungefär som vi förväntat oss. Det är väl inte helt och hållet vår cup of tea, men man kan ju iallafall välja hur mycket man vill ta del av det som erbjuds. Vi har uppskattat solen, värmen, bekvämligheten och att det finns mycket för barnen. Det var ju liksom det vi var ute efter, annars hade vi valt att göra en "riktig" resa. Vi ser fram emot att kunna göra mer sånt nu när vi känner att det funkar även med Freja (och när mor- och farföräldrarna läser de senaste textraderna vet jag att de redan nu kommer att börja oroa sig för att vi ska dra iväg deras barnbarn till någon djungel någonstans... ;-) 

På torsdag flyger vi iallafall hem igen och på måndag är det tillbaka till jobb för mig och förskola för Nova. Ante och Freja ska sköta ruljansen hemma i höst. Jag tror faktiskt att samtliga är peppade för återgången till vardagsrutinerna.