Nova ritar

Familjen.

Novas restaurang

I eftermiddags var det liksom helt plötsligt vår. På riktigt! Det var det alldeles säkert imorse också, men det var inget jag noterade då jag hade bråttom till förskolan och sen hem igen för att röja undan lite eftersom några ur mammagruppen skulle komma och förmiddagsfika. Freja blev som vanligt upphetsad av att träffa andra bebisar, skrek högt av förtjusning och försökte sedan lugga dem och nypa dem i ansiktet. Dottern behöver slipa en aning på sina sociala färdigheter.

Men vid hämtningen slog det mig att nu, nu måste väl ändå den riktiga våren vara här? Äntligen. Under de tio minuter det tog för Nova och en av hennes något yngre förskolekompisar att sparkcykla (och tjattra) sida vid sida till en fullsmockad, solig Kronobergspark åkte både jacka och mössa av på vägen. Jag och andra mamman slog oss ner på en lagom skuggig parkbänk med småsyskonen. Nova kräver ett minimum av engagemang (annat än att man ska titta på något hon gör någon gång ibland såklart) när hon har en kompis med sig i parken, skönt. Efter att vårt sällskap begett sig gick vi upp till den delen av parkleken som är för småttingar och lät Freja gunga en stund. Blomplockning på vägen hem och så hade vi klarat av de där två timmarna efter hämtningen innan det är dags att börja med maten.

Äntligen gräs och blommor i Kronobergsparken
Efter middagen tog Ante med sig barnen in i lekrummet för att besökas Novas restaurang. Där finns bebisleksaker till besökande bebisar och en meny som inte gästerna kan läsa, utan bara Nova själv. Sedan brukar det sällan finnas det gästerna beställer, men har man tur så kan man få någon annan mat. Idag bjöds Ante på pizza, rött vin, kaffe och en persika. Det bästa med restaurangen är kanske att maten brukar vara gratis. Och är den inte det så brukar man få en peng av ägarinnan innan man ska betala.

Freja kryper

För 1-2 veckor sedan började Freja göra de första, trevande kryprörelserna framåt och nu är det full sprutt på köksgolvet!

Tidig morgon

Freja vaknade någon gång kring 05:20 imorse.
Tydligt trött, men vrålade argt och vägrade att ta nappen (vilket är ett nytt otyg hon börjat med rätt ofta nu nattetid, det enda som hjälper är att ta upp henne för att få tyst på mistluren). Jag tog med henne in till vår säng, där hon ömsom såg ut som att hon skulle somna om och ömsom verkligen inte såg ut som att hon tänkte somna om. Ante tröttnade på att ha små bebishänder krafsande i nacken efter ett tag och flydde till extramadrassen på tjejernas rum istället för att få ytterligare sömn. Vällingflaskan ville dottern heller inte ha (vilket är ytterligare ett otyg hon har börjat med senaste tiden. Välling är en bra grej för bebisar som behöver somna om, förstå det envisa bebis).

Jag låg och tjurade och låtsassov med Freja enligt parollen "i den här familjen är det inte morgon innan kl sex på vardagar" och klev sedan upp strax efter sex. Den arla morgonstunden utnyttjade jag till att baka fröknäcken. Ante hade hintat lite fint på  inköpslistan på kylskåpet att både fröknäcken och müsli saknas honom.

Det var Antes dag att lämna Nova på förskolan och strax efter de gått var det sovläge för Freja. Jag hade goda förhoppningar om att hon skulle sova ikapp ett par timmar på förmiddagen och att jag själv skulle kunna ta en tupplur under tiden. Men nä, jag hann inte ner i någon vidare djupsömn innan det larmades inne från spjälsängen och hon var färdigsoven.

Men någon timme senare, mitt i lunchätningen, gick det tydligen bra att sova. Jag tittade bort typ 5 sekunder och när jag tittade tillbaka snusades det gott i barnstolen.

Nu blommar snipporna

På vägen till förskolan fick Nova fick syn på ett område med blommande scilla.

-"Mamma titta, blåsnippor!"

Måndag

... och äntligen en "normal" vardag efter att ha haft båda barnen hemma halva förra veckan. Nova är numera frisk och hyfsat hostfri med andra ord och Freja hade bara någon enstaka dag med lite feber och nästäppa och hosta i början av veckan. Själv kan jag konstatera att förra veckans hängighet bara var förrätten på en långsittarmiddag. Hela helgen har jag varit snorig, hostig och energilös. Inte våldsamt förkyld men bara allmänt småkrasslig. Sovit dåligt som följd och det gör ju inte saken bättre. Blä, hellre då att vara ordentligt sänkt ett par dagar och sedan ha det avklarat istället för att gå och vara halvsjuk i två veckor. Träning har inte varit att tänka på. Idag har det dock känts bättre, även om jag i vanlig ordning fick börja dagen med att snyta ut ungefär halva hjärnan innan jag kunde höra mina egna tankar. Men jag tycker mig märka en liten boost i energinivån, alltid något (och inte bara på grund av morgoncocktailen bestående av Treo och Berocca)!

Trots det har vi iallafall gjort årets första stugbesök i helgen! Det var mer än sju månader vi var ute sist och det är alltid lite extra kruxigt sådär första gången för året med tomt kylskåp och ett allmänt behov av uppfräschning. Vi var dessutom nödgade att införskaffa en ny soffa då vi tidigare har haft svärföräldrarnas soffa stående temporärt där ute och den fick lämna oss när de flyttade till större lägenhet i höstas.

Så den här första stughelgen fick bli en mjukstart och vi sänkte ambitionsnivån till att sätta målet för lördagen till att vi skulle ta oss ut till Vätö innan mat- och läggdags för barnen. Det tar ju sin lilla tid att packa, hämta släpvagn, hämta soffa (0 kr för en tresits IKEA-Ektorp utan klädsel på Blocket och vi hade ändå tänkt köpa en ny klädsel), äta lunch, åka bil den där timmen och dessutom handla mat på vägen.

Stockholm är ju snöfritt sedan lång tid tillbaka och vi såg inte många snöfläckar på bilturen ut till Vätö, så vi blev väldigt förvånade när vi kom fram och det visade sig vara snö kvar på mer än halva tomten! Grannarna sa att det hade varit dubbelt så mycket snö för bara en vecka sedan. Inomhus var det hyfsat fräscht. Ett fåtal döda flugor bara och det får man nog räkna med när stugan stått obebodd från september till april.

Mumifierad banan. Någon gjorde tydligen inte riktigt sitt jobb med att tömma fruktskålen sist vi var där.

Efter att vi packat ur, städat lite, byggt ihop spjälsängen till Freja och fått tjejerna i säng fick vi själva njuta av årets första grillmiddag. Sen vaknade Freja och tyckte inte alls att hon skulle ligga och sova i tjejernas sovrum utan vara uppe med oss. Sen tyckte hon att det verkade mysigt att få sova med oss också. Sängen i stugan är ju bara 160 cm bred och jag och Ante upplevde att det var aningen trångt med tre i sängen, men det tyckte inte Freja. Hon sov så gott så.

Årets första grillmiddag. Med chilibearnaise såklart.

Tallriksvärmning är nödvändigt när man grillar i april. Annars hinner köttet kallna redan innan det hamnat på bordet.

Söndagen bjöd på sol och 14 plusgrader och det var rejält varmt i solen. Man kunde nästan se hur snön smälte på tomten. Freja kröp omkring på terrassen, undersökte allt som jag inte lyckats sopa bort, grävde i någon gammal kruka och försökte krypa ner för trappan med huvudet före. Inser att både hon och blommorna kommer att behöva övervakning i sommar. Vi lastade iallafall ur soffan, tog en titt på utbyggnaden som pågår i E&Es stuga, åt lunch utomhus i solen och donade lite allmänt innan vi åkte tillbaka till stan sent på eftermiddagen. Tjejerna somnade i bilen tillbaka efter friskluftsöverdosen.

Dags att fixa en större cykel till Nova. Denna lånad från E&E.

En pärla för morgonblöjan

I veckomailet från förskolan informerades jag och Ante om att

"Vi kommer att prova ett arbetssätt där vi pedagoger delar ut pärlor till barnen när de hjälper varandra i olika situationer. Dessa pärlor lägger vi i en gemensam burk, för att i slutet på veckan tillsammans räkna dem och se hur många vi samlat."

Min fundering är att det är bra att förskolan försöker hitta nya sätt att arbeta med normer och värden men att  jag generellt sett är lite skeptisk mot den sortens belöningssystem då jag tycker att det finns en risk att fokus hamnar på den materiella "belöningen" istället för på glädjen i att kunna hjälpa någon annan. Jag vill att mina barn ska hjälpa andra för att de vill göra just det, för att det känns bra att göra något för någon annan och inte för att de förväntar sig en pärla eller ett klistermärke för det.

Här hemma försöker jag iallafall att så långt som möjligt tänka på att interagera med Nova så att hon ska utvecklas till en medkännande person som litar på sin egen inre kompass mer än vad andra tycker och tänker. Väldigt mycket enklare sagt än gjort.
Men om Nova till exempel gör något "snällt" mot Freja försöker jag kanske fokusera mer på att "Titta, vad glad Lillasyster blir" och något mindre på att jag tycker att Nova är "duktig" som leker med sin lillasyster. Jag ser hellre att Nova söker positiv bekräftelse från Freja än att det är mig hon vill göra nöjd. Typ så (även om jag naturligtvis också säger att det gör mig glad när de leker ihop och att jag tycker att hon är en bra storasyster).

Men tillbaka till förskolans pärlsystem. Nova verkar iallafall entusiastisk och efter att ha briefat mig om hur det går till över morgonyoghurten har hon implementerat samma system här hemma. Sedan förtjänade jag tydligen min första pärla genom att byta Frejas morgonblöja, enligt dottern.

Undrar just hur många pärlor Mamman kommer att ha tjänat ihop i slutet av den här tredje dagen hemma med båda barnen?  Och undra just om man kan byta in dem mot fotmassage av Pappan sen?