Tillbaka till rutinerna

Precis en vecka fick Nova vara hemma med vattkoppor, men imorse ansåg jag henne vara frisk nog att återgå till förskolan; bara torra sårskorpor var kvar av "kopporna", som aldrig blev särskilt vattniga egentligen. Det blev liksom sår av prickarna direkt. Både mor och dotter var nog rätt nöjda att återgå till rutinerna, även om Nova innan frukost hävdade att hon minsann aldrig ville tillbaka till dagis, utan baaara vara hemma med mig. Hemska tanke.

Nu håller jag span på lillasyster, då det närmar sig två veckor sedan Nova borde ha börjat smitta. Ingenting än.

Kort fokusskifte

Tjejernas farfar ryckte in och sällskapade med Nova två timmar mitt i dagen idag, medan jag och Freja blev utsläppta för att luncha med två "kollegor" från företaget jag satt på innan mammaledigheten (de arbetar alltså inte på mitt konsultbolag utan på kundföretaget jag konsultade på). Tack farfar!

Lunchen var ett kort och skönt fokusskifte från vattkoppetillvaron hemma. Kollegorna i fråga är nämligen ett par år yngre killar som är i en helt annan fas i livet än jag själv och diskussionerna cirklade mer kring nya jobb, nya flickvänner och flytta-ihop-funderingar än de vanliga diskussionerna man brukar ha mitt i livet som småbarnsförälder. Plus en del skvaller vad som hänt på jobbet sedan jag lämnade dem för nästan åtta månader sedan förstås. Vi blev rätt tajta under de nästan två år vi arbetade ihop och det var kul att träffa dem igen.

Väl tillbaka hemmavid dröjde det inte länge innan vi fick leksällskap av Novas simultansjuka förskolekompis. Ämnena jag och hennes mamma plöjde över kaffekopparna här i köket under tiden tjejerna lekte var av lite mer bekant slag än diskussionerna tidigare på dagen.

Därefter kom Ante hem en kort sväng efter jobbet och lekte med tjejerna en stund innan han drog vidare för att träna med tenniskompisarna och gå på sportbar och kolla fotboll efteråt. Själv njuter jag nu ohejdat av att bara få softa framför datorn och TVn alldeles själv. Ingen som opponerar sig när jag vill kolla på typ fyra kanaler samtidigt (och inte för att det är så bra program som går parallellt, tvärtom...). En hel vecka med två barn hemma tär på krafterna.

Nattliga rockader under fullmånen

01:45 Freja gruffar, jag går upp och ger henne en flaska mjölkersättning. Hon somnar om.
02:30 Jag håller precis på att gå ner i djupsömn när Nova kommer över till vår säng. Jag går och lägger mig på madrassen hos Freja, Nova kryper upp bredvid Ante. Jag har svårt att somna om.
04:00 Ante kommer in med Nova, som har snurrat sig igenom 1.5 timme i vår säng utan att kunna sova. Nu hävdar hon att hon inte kan sova om hon inte får ligga på madrassen. Jag ligger kvar bredvid på mattan och kliar henne på ryggen en stund tills hon verkar sova. Lägger mig sedan i min egen säng.
04:15 Nova börjar gnöla. Nä, madrassen var ingen bra idé trots allt. Jag och Nova går över till vårt sovrum och skickar Ante till madrassen istället. Nova somnar äntligen. Jag med, efter ett tag.
04:45 Freja vaknar, men jag lyckas koppla bort det hyfsat (eftersom hon ligger i ett rum som just då var Antes ansvarsområde, hehe).
05:30 Ante lyckas övertyga Freja om att somna om efter mycket om och men och utspottad välling.

Efter det får Ante sova ända till 07:30 när hans omställda väckarklocka ringer. Jag vaknar i samma veva. Freja en kvart senare. Och Nova sover fortfarande, i vår säng.

Ofta när jag har riktigt svårt att sova och sover dåligt, visar det sig faktiskt vara fullmåne. Natten mellan söndag och måndag var en sådan natt när jag varken kunde somna eller sova särskilt djupt och den här natten bjöd ju inte på någon sömnkvalitet den heller, som synes ovan. Fast den här gången kan jag nog inte ovetenskapligt skylla på månfasen utan på våra egna småtroll. Och trots sömnbristen kunde jag faktiskt se humorn i våra rockader då alla utom Freja testade att sova på madrassen under natten.
Även om jag var för trött för att skratta åt det.

Femårsplansfunderingar

Praktiskt nog insjuknade en av Novas förskolekompisar ganska exakt samtidigt som Nova och nu efter helgen var de båda pigga nog för en lekdejt. Vi tog en sväng hem till dem efter lunch idag så att tjejerna fick leka av sig i två timmar. De har aldrig lekt på tu man hand utanför förskolan tidigare men var väldigt kompatibla. Även Freja hade en nästan jämngammal kompis i 6 månader gamla lillasyster L. Faktum är att nästan 50% av barnen på Novas avdelning har småsyskon som är hemma med mamma eller pappa just nu. De lär fylla upp hela småbarnsavdelningen på förskolan ett par år framöver.

Apropå det så har vi efter stor vånda rangordnat förskolor för Frejas del och valde samma som Nova går på i första hand. Vi vill gärna ha dem på samma, i och med att de kommer att gå på förskola samtidigt i 1,5 år innan Nova börjar förskoleklass. Novas nuvarande förskola ligger ju egentligen inte optimalt till för vår del och vi har funderat på att låta henne byta, men samtidigt har vi inga andra kommunala förskolor som ligger klockrent till häromkring. (Jo, det finns en som ligger inte alltför långt bort, men föräldrarna där verkar vara ovanligt missnöjda. Och den ligger inte så nära att vi skulle känna att vi vann så mycket på ett byte). Däremot finns två föräldrakooperativ som verkar bra väldigt nära, men vi vet inte om vi är intresserade av det. Men kanske ska vi ta en titt på dem ändå, vi får se.

I samband med förskolevalet kom funderingarna på "femårsplanen"; var har vi tänkt att vi ska bo på sikt, var ska tjejerna få växa upp och gå i skola egentligen? Därmed inte sagt att vi självklart har tänkt flytta, men om vi ska flytta vidare bör vi göra det inom två år så att Nova kan få gå i förskoleklass och rota sig lite där innan hon börjar skolan. Och vi har ingen som helst aning om var vi i så fall skulle ta vägen, vi trivs ju jättebra där vi bor nu och är inte direkt sugna på hus i och med att vi har sommarställe. Vi gillar att bo i stan.
Men, vi tror att det kommer att bli allt viktigare med "villaområdeskänsla" i takt med att barnen blir större. Där det känns tryggt, är nära till skolan och enkelt att "springa ut och leka" med jämngamla kompisar. Det behöver inte vara ett klassiskt villaområde vi är ute efter utan kanske ett radhusområde eller något av nybyggnadsområdena, typ Hammarby Sjöstad, Liljeholmskajen eller Hornsberg. Det är dock en lååång checklista som ska uppfyllas om/när vi ska flytta nästa gång och det kommer inte att bli lätt att hitta ett eventuellt nästa boende. Men Ante har så klart tagit chansen att börja Hemnetta igen och har nya kreativa, men inte speciellt realistiska, förslag varannan dag. Icke förvånande.

Sol och syre

Idag har vi varit ute och fått en välbehövlig dos av sol och syre efter de senaste dagarnas sjukstuga inomhus. Nova är väl inte helt redo att återvända till dagis än på någon dag, men tillräckligt frisk för en utomhuspicknick och några vändor i pulkabacken.

Vi tackar familjen vP för sparken i baken när de på morgonen meddelade att de skulle luncha i Hagaparken. I det fina vintervädret fanns ingen anledning att inte hänga på så vi packade ner smörgåsar och varm hallon-Proviva och tog bilen upp. Jag och Ante hade dock missbedömt utetemperaturen och vår rörelseinsats å det grövsta i våra dunjackor och vi var riktigt varma innan vi var på plats uppe vid Koppartälten. Jag vet faktiskt inte riktigt hur vi tänkte, vi tar ju för det mesta på oss våra skaljackor och lämpligt antal underlager vid dylika tillfällen. Hjärnsläpp. Dessutom var Ante tvungen att dra iväg tidigare för att gå på rehab för sin axel och jag fick därmed äran att ta hem barnen, vagnen, ståbrädan, pulkan och all packning från parken. Jag svettades floder och höll på att få ett nervöst sammanbrott av allt bök och stök med att bära pulkan och köra vagnen med en hand innan vi väl var framme hos barnens farmor och farfar vid Vanadisplan. Där gjorde jag strandhugg och inväntade bärhjälp från mannen i familjen.

Prickiga rufs-Fia ... och lilla kåldolmen

Rapport från vattkoppeland

Efter hell night mellan onsdag och torsdag har nattsömnen stabiliserat sig här i vattkoppeland (peppar, peppar). Natten därpå var en halvkass natt och igår slocknade Nova i soffan och sov genom natten utan ett endaste pip. Det känns som att det inte kommer några nya prickar och idag har hon knappt nämnt att det kliar. Men eftersom det verkar som att det blir värre under natten tog vi det säkra före det osäkra och gav henne Tavegyl innan läggdags. Imorgon hoppas vi kunna ta oss utanför lägenheten hela familjen, kanske en sväng till en park eller till farmor och farfar.

Och eftersom vi inte kan komma till den thailändska maten får den thailändska maten komma till oss; ikväll biffsallad med glasnudlar, en massa koriander och andra asiatiska smakkompisar. 

Efter det har vi genomlidit sista delfinalen i årets melodifestival och nu försöker Ante för andra gången hålla sig vaken till klassikern "Jagad" från 1993. Oddsen för det är rätt höga.

Stretcha hjärnan

Efter en dos Tavegyl vid lunchtid har det varit full fräs här hemma och inte överdrivet mycket gnöl om att det kliar här och var.

-"Mamma, jag ska träna nu. Och sen ska jag stretcha. 
   Uh-oh... här kommer jag ju inte fram?!"

Nämen, vad konstigt. Var det kanske en annan fyraåring som drog fram hela lägenhetens kudd- och filtförråd och lade på golvet för att kunna "flyga" från fåtöljen?

Efter några varv runt vardagsrummet är det dags för stretch;
-"Man stretchar hjärnan så här. Man drar fram ena armen, och sen den andra."