Bibblan has gone IT

Biblioteken, iallafall biblioteket här på Kungsholmen, har följt med in i IT- och självbetjäningseran, noterade jag när jag och Nova besökte det idag. Nu för tiden fixar man lånandet och återlämnandet själv med sitt lilla kort och sin PIN-kod och man får automatiskt ett mail eller sms när lånetiden börjar närma sig sitt slut. Man kan till och med förlänga lånetiden via internet. Praktiskt för en slarvfia som mig.
Eftersom jag inte satt min fot på ett bibliotek på typ 10 år så kanske detta är gammal skåpmat, men för mig var det en trevlig nyhet att bibblan has gone IT.

Även om det här biblioteket inte är av samma dignitet som Carolina Rediviva i Uppsala eller det gamla biblioteket i Östersund, så är det ändå något speciellt med de allra flesta bibliotek. Jag hoppas verkligen att Nova kommer att gilla att läsa och bli läst för, för det är iallafall något jag ser fram emot. Det finns så många bra böcker!

Idag lånade vi fyra bilderböcker till Nova och två tjockare varianter med något mer text till mig. Det blev även lite mellis i kafeterian innan vi drog vidare för att veckohandla mat.

Sedan smygfotade jag en dam som satt i lugn och ro och läste någon av systrarna Brontë på bibliotekets utegård. Lite stalkervarning på mig där, men det såg så himla skönt ut. När jag blir pensionär ska jag också sitta i solen med en kopp te och läsa bokklassiker.

När jag inte går runt och nyper unga fotbollsspelare i rumpan förstås.

Ostorgie och miniskiva

Helgen har spenderats i stugan. Det har varit fint väder med en hel del sol, men den där riktiga sommarvärmen saknas även om temperaturen har legat kring 17-18 grader dagtid.

I fredags kväll avnjöt jag och A en massa goda ostar och även det andra och sista paketet serranoskinka som Pedro och Elena hade med sig från Spanien. Skinkan fick sällskap av rostad baguette, gniden med en halv vitlöksklyfta, en tunn skiva tomat, mycket olivolja och en lätt dusch av svartpeppar från kvarnen. Mmmm. Pata Negra, det är smarriga grejer det! Egentligen ska väl även tomaten gnidas mot brödet enligt the spanish way, men jag föredrar att bara ha en skiva ovanpå.

På lördagmorgonen var både jag och A ute och tvångsjoggade oss själva i ett försök att mildra de psykiska och fysiska effekterna av ostorgien. Tveksamt om det lyckades, men det kändes bra iallafall.

Elin & tjejerna under sedvanlig eftermiddagsfika här på Vätö

Igår hade vi en mini-kräftskiva med E & E. Inga partyhattar eller tutor, men väl kräftor, snaps, västerbottenpaj och chèvregratinerade rödbetor stod på bordet.


Småtjejerna sov i samma rum, men det gick inte lika bra den här gången som det gjorde senast. Nova vaknade och lät i omgångar och Thea hostade en del, så de störde väl varandra. De somnade nog inte på riktigt förrän vid 22-snåret. Tyvärr innebär ju inte sen läggning automatiskt sovmorgon för föräldrarna - snarare tvärtom - så vid halv sju imorse var jag uppe med lillan. Men efter morgonvälling, blöjbyte och lite lek så sov hon ytterligare 2 timmar, skönt nog. Vi passade också på att blunda ett tag till.

Idag har A målat en sista runda på den hemknåpade vedboden, som nu är nästan klar och har blivit så här fin. Vilken tur att jag begåvats med en sån händig fästman som kan bygga hus där veden ska få bo. Veden gillar utsikten att få tillbringa en vinter inomhus den här gången.

Gungglädje

Kronobergsparken kl 14

Asfaltsborren från helvetet

Jag som var så glad över att jag är uppe före Nova idag. Alltid skönt att själv få äta frukost, borsta tänderna och klä på sig innan dagen med henne börjar. Då sätter plötsligt asfaltsborren från helvetet igång nere på gatan som våra sovrum vetter mot.
Bara en tidsfråga innan lillan vaknar.
Och det enda jag hann med var frukosten.

Annica-högen

Attans att det var jag som drog det korta strået och valde den sida av sängen där det alltid blir stökigt. Mycket märkligt.

As nattduksbord...

... och mitt mer överbelamrade dito.

Reflektion 1:
Jisses, vad kalt och vitt sovrummet såg ut på de här fotona. Kanske dags att piffa lite med en tapet eller dylikt? Vi målade ju hela lägenheten vit när vi flyttade in för att "känna efter" vad vi ville ha för färg i de olika rummen. Samtidigt är det skönt med vita väggar som kontrast till det mörkbruna trägolvet. Novas rum står hur som helst först på piff-listan.

Reflektion 2:

Jag borde nog införskaffa något att slänga kläder på till min sida, då skulle jag kanske bli av med den Annica-högen (som A benämner dem) som ligger på golvet iallafall. Grejen med de här Annica-högarna är att de drar åt sig nya saker och växer som okontrollerbara, glupska monster när de väl har bildats.
Det gäller att stävja dem när de är i sin linda.

Nya nöjen

Jag och Nova har tillbringat denna vackra sensommardag med att lekparka och luncha med Elin och Thea. Efter 10 månaders pappaledighet har Emil återgått till jobbet och nu ska Elin vara hemma med Thea tre veckor tills hon börjar på dagis.

Två saker har vi premiärat under dagen; gungan i lekparken och majskrokar. Jag kan rapportera att båda sakerna var till dotterns förnöjelse.

Bröllop

Klockan är efter ett och jag kan inte sova. Säkerligen ett ovanligt fenomen i småbarnsmammeland. Boven i dramat är antagligen den sköna tvåtimmars eftermiddagstupplur hela familjen tog.

Jag och A var nämligen på Emma och Henkes bröllop i Uppsala i lördags och vi var aningen trötta när vi kom tillbaka strax efter lunch idag. Novas farmor och farfar barnvaktade under tiden här hemma i lägenheten. Bröllopet hölls i ett annex till Uppsala slott och själva vigselplatsen förrättades i ett tornrum. Väldigt stämningsfullt. Jag har inte varit på en borgerlig vigsel tidigare och blev förvånad över hur kort vigselakten är. Fröken Larsson blev fru Lagercrantz i en grisblink.

Därefter följde mingel och champagne utomhus och sedan var det dags för middagssittning. Hela det gamla Uppsalagänget, det vill säga vi typ 10 personer som hänger ihop sen pluggtiden, skulle göra ett litet uppträdande under sittningen. Kicki, Maria med flera hade satt ihop text till en låt som blev klar först på fredagnatten och vi hade 15 minuter på oss på hotellet att öva in den. Det var en svår låt att sjunga och det är ingen underdrift att framförandet hade tjänat på ett par repetitioner till, men alla vi skrålade glatt och förhoppningsvis var det inte alltför pinsamt dåligt. Att vårt nummer kom under slutet av middagen var nog bra, då hade både vi och övriga gäster fått en del innanför västen.

Under veckan har jag pillat en hel del med att sätta ihop en film med foton och videoklipp från Emmas möhippa och den visades till kaffet. Den blev rätt bra i slutändan, även om den lilla (ganska stora) perfektionisten i mig säkerligen hade kunnat pilla med den en vecka till.

Sedan var det klackarna i taket fram till 2:30, då festen var slut. Jag och Elin lullade hem till hotellet bland alla fulla studenter och sen var det kraschlandning i sängen som gällde. A med flera åkte taxi. Innan dess lyckades jag faktiskt krascha mitt på Stora Torget i Uppsala också. Jojo. Jag skyller på höga klackar, trötta fötter och kamouflerade trottoarkanter, för det hade absolut inget att göra med alldeles för mycket vin- och drinkpimplande långt in på småtimmarna. Man vet för övrigt att det har varit bra drag på festen när man vaknar i gårdagens kläder med sminket på och det känns som att tänderna är täckta av grönaktigt flurr. Vilket de antagligen var också, jag kollade inte badrumsspegeln innan tandborsten åkte in.

Nova har iallafall varit en riktig barnvaktsdröm och sovit från åtta till åtta utan minsta knyst. Imorse var hon tydligen lite fundersam och gnällig när vi inte varit där, men det gick snabbt över. Stort tack till snälla svärföräldrar som ställde upp och tog hand om lillan!

Kom igen nu, John Blund! Nu kryper jag tillbaka till sängen, snälla kom och sprid lite pömsgrus i ögonen på mig!