Den här veckan kunde minst sagt ha börjat bättre.
Jag hade vinkat av A och Nova, krupit tillbaka ner i sängen med mysbyxorna på och precis lyssnat på hur Freja kom till ro i spjälsängen medan jag själv sakta seglade bort i en skön sovstämning. Sådär vansinnigt skön som bara en dagstupplur när man har sovit alldeles för få timmar alldeles för många nätter kan vara. Då ringer plötsligt telefonen - jag trodde förvirrat att det var alarmet för en kort sekund - och A deklarerar irriterat att förskolan är stängd och att vår dotter ligger och vansinnesgormar på trottoaren och vägrar att åka bil tillbaka med honom.
Aaargh, jag hade helt missat att förskolan är stängd för planeringsdagar nu måndag och tisdag.
Min planerade tupplur och såsiga hemmadag försvann med ett hånfullt poff och en kvart senare dumpade A en snorig och skrikande Storasyster på vår hallmatta.
Jamen tack för det, måndagmorgon. Verkligen.