Samtalet och den huvudlösa kvinnan

Vi har tydligen två konstnärer i familjen. När jag hämtade Nova på dagis idag kom hon springande med en målning och pedagog J berättade att dottern sagt att den hette "Ett samtal" och att den var till mig. Intressant. Den titeln kändes något pretentiös för att komma från en treåring...

När vi sen åt middag frågade jag Nova varför hon döpt teckningen till "Ett samtal".
- "För att jag gillar samtal!", fick jag till svar.
- "Jaha, vad är det då?", fortsatte jag.
-"Som man kan stoppa i väskan."
- "Mmm, men vad menar du att det är?", försökte jag igen.
- "En liten snigel?"
- "Ok, så ett samtal är en snigel som man kan stoppa i väskan?", summerade jag.
- "Japp!"
Självklart.

Van Gogh den äldre satte också upp ett av sina alster häromdagen, en tavla som han målade när han var typ 18. Varje gång vi flyttar tror jag liksom att den ska förbli nerpackad, men nejdå, jag verkar få leva med den huvudlösa kvinnan ett tag till.

Huvudfoting

Föräldrarna proudly presents.... dotterns första huvudfoting!

Rapport från dagissubstitutet

Förskolan är i planeringstagen och håller stängt idag. Som tur är fanns möjlighet till ett substitut hos Novas farmor och farfar. Statusrapport kom via mail tidigare idag:

"Hej mamma o pappa, fikon är gott. Jag har det bra hos farmor o farfar.
Hej då. Puss o kram
Nova"

Fix

AW på Björk här i närheten med MW & J fick avsluta fredagen och inleda helgen. Nova var helt fantastiskt glad och nöjd. Hon pysslade länge med sin målarbok, tittade en stund på film på den medhavda DVDn och ägnade resten av tiden åt att springa upp och ner för en trappa i hotellfoajen under de två timmar vi var där. Sedan var det dags att dra sig hemåt för att lägga lillan och äta varma smörgåsar.

Just målarböcker roar Nova mycket nu och hon kan ligga länge på mage på golvet i sitt rum och bara rita, rita och rita.

Nova pysslar också mycket med sina dockor och gosedjur för tillfället. Här pågår högläsning för dockan som omväxlande går under namnen Valter/Matilda/Thea. Observera "glasögonen".

På lördagen klarade vi av ett "snabbt" IKEA-besök där vi återlämnade ett par saker och köpte på oss ett par andra. Därefter hem och städa lite innan As föräldrar kom över för barnvaktande. Jag och A promenerade sedan ner till stan vid 19 för att se nya Hamilton på bio. på vägen stannade vi på Vapiano och njöt av en kladdig pasta. Filmen var en helt okej actionfilm. Det är ett bra betyg för att komma från mig som inte direkt är någon älskare av svensk film eller Mikael Persbrandt.
Hemma hade Nova varit på bra humör fram till dess att  Å & B försökt sig på att lägga henne. Då hade fröken Gorm kommit fram och de hade inte fått hjälpa till med något. Till slut gick hon och lade sig själv. Men hon skulle inte ha sovpåse, inte ha blöja och ljuset skulle vara tänt!

Idag har jag haft några timmars egentid och strosat i butiker här på Fridhemsplan medan A och Nova varit hemma hos hans föräldrar. Skönt. Efter det har vi fixat en del här hemma; lagat storkok köttgryta, städat garderob, plockat ordning i mellanrummet och rullat ut en ny matta, fått upp ett badrumsskåp i lilla badrummet och mest bara pyschlat omkring rent allmänt. Alla saker har inte riktigt hittat sin plats här hemma än, så det finns att göra.

Lucia?

Fredag morgon. Mamman sminkar sig framför badrumsspegeln i sin nya, crèmefärgade klänning. Dottern smyger in, begrundar detta ett tag och frågar sedan: "Mamma, är det Lucia idag?".

Middagskonversation

Onsdagen började på allra bästa sätt med en icke-färdigsoven Nova som ropade från sin säng vid 6:40. "Jag vill titta på Spöket Laban", mumlade hon sömndrucket när jag bar över henne till vår säng i förhoppning om att hon skulle sova 30 minuter till. Men när min och As väckarklockor ringde strax innan 7 var hon fortfarande vaken och ville fortfarande titta på film.
- "Okej då, men först får du gå på toaletten och klä på dig så kan du titta på Spöket Laban medan vi gör oss i ordning och fixar frukost", sa jag.
Det hade ju kunnat vara frid och fröjd med det om det inte vore för att dotter är ytterst mammig just nu - jag ska göra ALLT - och när hon insåg att det var A som skulle klä på henne denna morgon brakade kaoset loss.  Pappa fick inte göra något och allt var bara helhemskt. Det hade varit en enkel lösning för mig att ta över, någon längre stund tar det ju inte egentligen att göra henne i ordning, men det fungerar liksom inte att det bara är jag som ska få hjälpa henne. Speciellt inte när det känns som att hon sätter sig på tvären bara för att hon kan. Så fröken Gorm fick inte sin vilja igenom och istället skreks och gräts det i ungefär en timme. Jag förstår inte hur hon orkade?! Det enda resultatet, vilket vi förklarade om och om igen, blev ju att hon inte hann se Spöket Laban för att hon valde att bråka istället.

Trotsålder till trots så började vi faktiskt undra om hon inte hade feber eller något, för hon brukar vanligtvis inte ställa till med en timmes härjande på grund av vem det är som ska klä på henne. Men termometern visade inte på feber, så det blev dagis för henne och jobb för oss. A rapporterade sedan att dagislämningen inte hade varit någon dans på rosor, men för mig gick både hämtning och tiden fram till läggning smärtfritt. Nova ansåg kanske att bråkkvoten för dagen hade fyllts, vilket jag är tacksam för eftersom A spelar tennis ikväll.

Till middag serverade jag den kulinariska läckerheten makaroner och korv, vilken ackompanjerades av följande konversation:
- "Hur har det varit på dagis idag då?"
- "Det har varit roligt."
- "Jaha, vad bra, var det något speciellt som var roligt?"
- "När jag lekte med lilla Astrid. Och stora Astrid. Och Valter"
- "Mhmm? Vad lekte ni då?"
- "Jag kommer inte ihåg"
En stunds tystnad.
- "Hur har det varit på jobbet idag då?", frågar dottern plötsligt tillbaka.
- "Jotack, det var bra. Kanske lite tråkigt ibland.", svarade jag med skratt i rösten när jag hämtat mig från chocken över den artiga replikeringen. Att den skulle komma från den lilla dam som inte ens säger hej eller hejdå till sina kompisar var lite lätt oväntat.

Trött och gnälligt

Kockan på förskolan syr fantasifulla utklädningskläder till barnen, så idag hade Nova en rolig klänning med en massa olika tyger och små silverärmar när jag hämtade henne.

Dottern var i full färd med att bygga lego med pedagog J och var inte alls sugen på att gå hem. När jag väl fått med henne ner till klädhängarna sprang hon iväg flera gånger och tramsade omkring så att jag höll på att bli tokig innan vi väl tog oss därifrån. Hon är verkligen i värsta trotsåldern nu och provocerar både mig och A så gott som varje gång det gäller något av vardagens alla små måsten. Mitt humör är ju heller inte på topp sådär vid 16:40 då även jag är både trött och hungrig efter en jobbdag. Sedan gnällde Nova konstant de 13 minuter det tar för oss att gå från förskolan och hem och jag höll på att få dagens andra psykbryt. Tålamod är en bristvara hos mig.

Efter lite middag i magarna var vi piggare och hyfsade kompisar igen. Det blev en spelomgång och en Bamsefilm på tu man hand fram till läggdags. A var på kurs på jobbet.

Lagom till tandborstningen var det dags för bråk igen när hon först blåvägrade att borsta tänderna och sedan på pin kiv svalde tandkräm upprepade gånger (samt sköljvattnet) istället för att spotta, trots att jag sa åt henne om och om igen. Hon vet mycket väl att hon ska spotta. Därefter blev det bums i säng med ransonering på sång och enbart saga. Kanske inte mycket till straff egentligen när man betänker min "ljuva" stämma. Jag hoppas på mer harmoni imorgon, för då spelar A tennis och jag och Nova har ytterligare en ensamkväll. Inte säker på att jag hinner boosta min tålamodsreserv till dess.