Strax efter jag skrev sist fyllde jag år och det firades med att barnen hostade mig ur sängen och jag vaknade till min trettionionde födelsedag mörbultad och långt från utsövd i soffan. Vi bröt en lång och fin tradition av gå-ut-och-äta-födelsedagsmiddag-på-tu-man-hand då både Ante och tilltänkta barnvakter var krassliga. Jag lagade en trerätters till familjen bestående av spaghetti, köttfärssås och ketchup och avslutade dagen med att hänga tvätt istället. Vilka glammiga födelsedagar man har såhär mitt i livet.
Det visade sig att Ante hade streptokocker och det var förfärligt synd om honom ett par dagar. När penicillinet väl tagit kål på elakingarna dröjde det dessutom inte många dagar innan han var snuvig igen och ända fram till nu har han egentligen varit småsjuk. Resten av familjen har klarat sig hyfsat ok. Nova var dock hemma med feber och örvärk mestadelen av sista veckan innan jul och missade tråkigt nog Lucia. Och eftersom förskolan hade tänkt sig att vi skulle ha varit på plats strax efter 07 den 15 december för Luciafirandet fick även lillasyrran missa den här traditionen. Vid den tiden håller vi normalt sett på att få oss själva och ungarna ur sängen liksom. Det kändes som rätt val i efterhand då det regnade och blåste hela morgonen och jag inbillar mig att behållningen för en tvååring att gå i Luciatåg är rätt begränsad ändå.
Julen firade vi här i Stockholm, ute på Anders systers Storholmen för att vara mer exakt. Mycket mysig och vintervacker miljö (om man kisar lite när man tar sig förbi de grävarbeten som görs på ön nu). Som vanligt var det julklappsbonanza och öppning till sent på kvällen. Nova verkar fortfarande tro på tomten och reagerade inte över att farfar oturligt nog var ute när tomten kom. Alla sov över till juldagen och så avslutade vi julfirandet med en redig kalkonmiddag innan det var dags att ta sig hem till Sollentuna igen.
På lördagen efter jul var vi bjudna på hejdå-middag till E&E, som sedan åkte till Thailand på nyårsafton. Sju veckor ska de vara borta, lyckosarna. Tidigare i år hade vi planer på att göra dem sällskap, men som familjens ekonomichef har jag den otacksamma rollen att försöka begränsa Antes vidlyftiga planer eftersom vi har utgifter så att det räcker och blir över med husbygge och trädgård framöver.
Det har åkts en del skridskor, när vintern äntligen kom med ett par minusgrader och några lätta snöfall. På söndagförmiddagar är skridskobanan neråt Edsviken öppet för allmänheten och det är en alldeles lagom friskluftsutflykt att åka skridskor 1-2 timmar innan lunch. Till och med Freja har premiäråkt med stor entusiasm.
Optimistiskt släpade vi även med oss skridskoutrustning för hela familjen upp till mina föräldrar, nu när vi var där ett par dagar över nyår. Självklart snöade det järnet samma kväll vi kom upp, för att ersättas av plusgrader och regn. Ingen is, med andra ord. Istället roade vi oss med snöskottning och att fika. Lite pulkaåkning/dragning blev det också. Vi var även uppe och hälsade på min kära mormor som flyttat in på ett äldreboende i ett samhälle ett par mil bort.
Nyår firade vi med mina föräldrar, brorsan med flickvän och föräldrarnas goda vänner. Och med god mat. Efter snittar åt vi en jordärtskockmousse med chilimarinerade räkor och kungskrabba, toppad med ruccola, mango och granatäpplekärnor. Oxfile, potatiskaka och pepparsås till huvudrätt och en schizofren pannacottahistoria till efterrätt som jag stod för och där det ingick både cheesecakebotten, hallonpannacotta, vit chokladpannacotta och halloncoulis. Både god mat och mycket mat. Till och med Ante blev proppmätt.
Efter middagen trillade en gammal tjejkompis (som jag inte träffat på herrans många år) och hennes sambo in och firade tolvslaget med oss. Det tändes rislyktor (varav en nog fortfarande hänger kvar i föräldrarnas björk) och dracks bubbel. Sedan följde jag med till en nyårsfest fram på byn där de flesta var typ hälften så gamla som vi och där det partajades fram till morgonen. Jag gav upp vid halv sex, men min lillebror hade kojsat först framåt lunchtid. Ante tog sitt ansvar och gick och lade sig vid 03 och vaktade på barnen istället. Sen var han lite piggare än mig dagen därpå också... Men vi har som de flesta av våra kompisar vet lite olika ansvarsområden i vår familj. Ante är bajsansvarig, jag är partypingla.
Tyvärr har det inte hänt mycket med huset under månaden som gått. Våra byggfirma har prioriterat andra åtaganden under december och det är fortfarande bara ytterväggar, tak och fönster på övervåningen, trots att planen var att den skulle vara inflyttningsklar innan julledigheten. Jag och Ante börjar bli rätt less på att campa i vardagsrummet och ha en varsin femtiocentimetersgarderob som klädförvaring nu, speciellt när våra nya sovrum och walk-in-closet hägrar på den tilltänkta övervåningen. Men just nu känns det som att övervåningen aldrig kommer att bli färdig. Typ. Tills dess roar vi oss med att planera och möblera i fantasin. Vissa familjemedlemmar mer ambitiöst än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar