Nova behöver kissa mitt i badstunden och sitter naken på toaletten när hon plötsligt verkar slås av tanken på skillnader mellan pojkar och flickor:
- "Jag har ingen snabel!"
- "Umm nä, tjejer har ju inte det", svarar jag. Inte riktigt säker på vad hon menar även om jag anar att det är kissapparatens beskaffenhet som upptar lillans funderingar.
- "Bara pojkar. Och elefanter." konstaterar hon vidare.
Hon har koll, vår dotter.
måndag 30 januari 2012
lördag 28 januari 2012
Vår dotter bussgormaren
Det har blivit mer äta-ute än vanligt för min del senaste dagarna, det gillas! I torsdags mötte jag upp högstadiekompisen M på Wagamama efter jobbet. Vi har därmed blivit lite duktigare på att ses, förra gången vi träffades - i november - hade vi inte träffats på typ 1,5 år. Inte ok när man bor i samma stad och faktiskt vill hålla kontakten.
Middagsdejt även igår, men för hela familjen den här gången. Vi hängde på E & E & T och föräradeIndian Guru på Odengatan med ett besök på fredagkvällen. Restaurangträning är viktigt och tjejerna uppförde sig bra. Första gången jag åt på den restaurangen. Maten var god men servicen var aningen långsam. Efteråt undrade vi om det kanske till och med var meningen att man skulle säga till när man ville ha nästa rätt...
Det är skönt med sådana fredagar, att kunna göra någonting tillsammans ute hela familjen, sedan vara hemma till 20-21, stoppa dotter i säng och fortfarande ha rätt mycket fredagkväll kvar.
Imorse väntade vi hantverkare till kl 10 och var faktiskt färdiga att lämna lägenheten när de kom. De skulle fixa några små sprickor som uppstått vid kanten mot halltaket. Först stannade vi till en stund i Pontonjärsparken där A och Nova roade sig länge, länge i en stor gunga.
Någon minut senare hör jag ett barn vråla och det dröjer inte länge förrän jag motvilligt förstår att det är Nova som gormar "mammamammamamma" och bara skriker i falsett. Om och om igen. Riktigt jäkla högt. Jag anar att A har det svettigt medan jag känner mig något lättad över att jag står så pass långt fram att jag iallafall slipper se förödelsen. Precis när bussen lämnar nästa busshållplats ser jag genom fönstret att A klivit ur bussen. Nova kör spännbågen i vagnen och skriker så högt att jag inte tror att det är sant. Helt skogstokig. Själv hinner jag inte med utan får åka till nästa hållplats innan jag hoppar av och börjar gå tillbaka.
Sedan var det bara att följa ljudet.
Jag hittade dem på en parallellgata, där lilla fröken Gorm fortfarande höll låda och spjärnade i As famn. Hon slutade först när jag kommit fram till dem, spänt ögonen i henne och frågat vad tusan hon höll på med. Ingen aning om vad som föranledde det våldsamma utbrottet, men det var en ångerfull liten dam som fick följa med mig hem till lägenheten medan A gjorde matinköpen.
När vi har pratat om bussincidenten i efterhand säger Nova att hon inte ville åka buss och att det var därför hon började skrika. Mamma förhörsledare frågade varför dottern inte slutade gorma när de klivit av bussen i så fall (aha! en brist i redogörelsen). Den misstänkta kom då med någon svamlig utläggning om att bussen var dum som åkte. Mamman påpekade därefter att dottern ju faktiskt inte ville åka buss, så varför var bussen dum som åkte? (aha! en brist i redogörelsen igen). Och så vidare. Treåringar är icke lämpliga förhörsobjekt, kan jag konstatera. De har liksom ingen känsla för logik eller om berättelsen hänger ihop...
Påföljden i det här fallet, förutom arga/handfallna föräldrar då, blev såklart att det varken blev bulle eller konditoribesök och istället fick gormaren tillbringa en bra stund på sin rum för att betänka sitt uppförande. När vi så småningom blivit vänner igen och båda föräldrarna fått både "förlåt", spontana kramar och pussar samt ett löfte om att hon aldrig ska skrika på bussen igen har jag och Nova tillverkat chokladbollar som intogs till efterrätt/lördagsgodis. Varmrätten i form av lasagne fick vi dock truga i henne. Lite märkligt. Dottern ratar även alla barns favoriträtt köttfärssås och spaghetti, men nudlar och teriyakisås äter hon gärna. Kanske dags att visa henne att köttbullar faktiskt görs av köttfärs. Hon ju inte så bortskämd med hemmagjorda sådana och tror antagligen att köttbullar värps av Mamma Scan.
Middagsdejt även igår, men för hela familjen den här gången. Vi hängde på E & E & T och föräradeIndian Guru på Odengatan med ett besök på fredagkvällen. Restaurangträning är viktigt och tjejerna uppförde sig bra. Första gången jag åt på den restaurangen. Maten var god men servicen var aningen långsam. Efteråt undrade vi om det kanske till och med var meningen att man skulle säga till när man ville ha nästa rätt...
Det är skönt med sådana fredagar, att kunna göra någonting tillsammans ute hela familjen, sedan vara hemma till 20-21, stoppa dotter i säng och fortfarande ha rätt mycket fredagkväll kvar.
Imorse väntade vi hantverkare till kl 10 och var faktiskt färdiga att lämna lägenheten när de kom. De skulle fixa några små sprickor som uppstått vid kanten mot halltaket. Först stannade vi till en stund i Pontonjärsparken där A och Nova roade sig länge, länge i en stor gunga.
Efter det ett stopp på en färgaffär för att pejla färg till hallen och sedan fortsatte vi promenera ner mot stan. Planen var att besöka Mio för att se om den perfekta förvaringsmöbeln till Novas rum månne kunde finnas där. Det gjorde den inte. Men innan dess hann vi också med att äta lunch på Wagamama. De har en speciell barnmeny med rimliga priser (49 kr) och pyssel och knåp. Dessutom ätpinnar för barn! Nova var så söt när hon mödosamt plockade upp nudlarna, doppade dem i sås och förde dem till munnen. Ungefär 50% svinn på varje tugga.
Vi avverkade några snabba stopp i ett par butiker och hade sedan utlovat konditoribesök och kanelbulle på vägen hem. Tyvärr var anrika Vetekatten på Kungsgatan knökfullt och vi hoppade på bussen för att åka hem till Fridhemsplan och fika på Thelins istället. A gick in bak med Nova i vagnen och jag gick på där fram. Det var mycket folk på bussen så jag fick stå och kunde inte komma bak till övriga familjemedlemmar.
Någon minut senare hör jag ett barn vråla och det dröjer inte länge förrän jag motvilligt förstår att det är Nova som gormar "mammamammamamma" och bara skriker i falsett. Om och om igen. Riktigt jäkla högt. Jag anar att A har det svettigt medan jag känner mig något lättad över att jag står så pass långt fram att jag iallafall slipper se förödelsen. Precis när bussen lämnar nästa busshållplats ser jag genom fönstret att A klivit ur bussen. Nova kör spännbågen i vagnen och skriker så högt att jag inte tror att det är sant. Helt skogstokig. Själv hinner jag inte med utan får åka till nästa hållplats innan jag hoppar av och börjar gå tillbaka.
Sedan var det bara att följa ljudet.
Jag hittade dem på en parallellgata, där lilla fröken Gorm fortfarande höll låda och spjärnade i As famn. Hon slutade först när jag kommit fram till dem, spänt ögonen i henne och frågat vad tusan hon höll på med. Ingen aning om vad som föranledde det våldsamma utbrottet, men det var en ångerfull liten dam som fick följa med mig hem till lägenheten medan A gjorde matinköpen.
När vi har pratat om bussincidenten i efterhand säger Nova att hon inte ville åka buss och att det var därför hon började skrika. Mamma förhörsledare frågade varför dottern inte slutade gorma när de klivit av bussen i så fall (aha! en brist i redogörelsen). Den misstänkta kom då med någon svamlig utläggning om att bussen var dum som åkte. Mamman påpekade därefter att dottern ju faktiskt inte ville åka buss, så varför var bussen dum som åkte? (aha! en brist i redogörelsen igen). Och så vidare. Treåringar är icke lämpliga förhörsobjekt, kan jag konstatera. De har liksom ingen känsla för logik eller om berättelsen hänger ihop...
Påföljden i det här fallet, förutom arga/handfallna föräldrar då, blev såklart att det varken blev bulle eller konditoribesök och istället fick gormaren tillbringa en bra stund på sin rum för att betänka sitt uppförande. När vi så småningom blivit vänner igen och båda föräldrarna fått både "förlåt", spontana kramar och pussar samt ett löfte om att hon aldrig ska skrika på bussen igen har jag och Nova tillverkat chokladbollar som intogs till efterrätt/lördagsgodis. Varmrätten i form av lasagne fick vi dock truga i henne. Lite märkligt. Dottern ratar även alla barns favoriträtt köttfärssås och spaghetti, men nudlar och teriyakisås äter hon gärna. Kanske dags att visa henne att köttbullar faktiskt görs av köttfärs. Hon ju inte så bortskämd med hemmagjorda sådana och tror antagligen att köttbullar värps av Mamma Scan.
onsdag 25 januari 2012
Samtalet och den huvudlösa kvinnan
Vi har tydligen två konstnärer i familjen. När jag hämtade Nova på dagis idag kom hon springande med en målning och pedagog J berättade att dottern sagt att den hette "Ett samtal" och att den var till mig. Intressant. Den titeln kändes något pretentiös för att komma från en treåring...
När vi sen åt middag frågade jag Nova varför hon döpt teckningen till "Ett samtal".
- "För att jag gillar samtal!", fick jag till svar.
- "Jaha, vad är det då?", fortsatte jag.
-"Som man kan stoppa i väskan."
- "Mmm, men vad menar du att det är?", försökte jag igen.
- "En liten snigel?"
- "Ok, så ett samtal är en snigel som man kan stoppa i väskan?", summerade jag.
- "Japp!"
Självklart.
Van Gogh den äldre satte också upp ett av sina alster häromdagen, en tavla som han målade när han var typ 18. Varje gång vi flyttar tror jag liksom att den ska förbli nerpackad, men nejdå, jag verkar få leva med den huvudlösa kvinnan ett tag till.
När vi sen åt middag frågade jag Nova varför hon döpt teckningen till "Ett samtal".
- "För att jag gillar samtal!", fick jag till svar.
- "Jaha, vad är det då?", fortsatte jag.
-"Som man kan stoppa i väskan."
- "Mmm, men vad menar du att det är?", försökte jag igen.
- "En liten snigel?"
- "Ok, så ett samtal är en snigel som man kan stoppa i väskan?", summerade jag.
- "Japp!"
Självklart.
Van Gogh den äldre satte också upp ett av sina alster häromdagen, en tavla som han målade när han var typ 18. Varje gång vi flyttar tror jag liksom att den ska förbli nerpackad, men nejdå, jag verkar få leva med den huvudlösa kvinnan ett tag till.
måndag 23 januari 2012
Rapport från dagissubstitutet
Förskolan är i planeringstagen och håller stängt idag. Som tur är fanns möjlighet till ett substitut hos Novas farmor och farfar. Statusrapport kom via mail tidigare idag:
"Hej mamma o pappa, fikon är gott. Jag har det bra hos farmor o farfar.
Hej då. Puss o kram
Nova"
"Hej mamma o pappa, fikon är gott. Jag har det bra hos farmor o farfar.
Hej då. Puss o kram
Nova"
söndag 22 januari 2012
Fix
AW på Björk här i närheten med MW & J fick avsluta fredagen och inleda helgen. Nova var helt fantastiskt glad och nöjd. Hon pysslade länge med sin målarbok, tittade en stund på film på den medhavda DVDn och ägnade resten av tiden åt att springa upp och ner för en trappa i hotellfoajen under de två timmar vi var där. Sedan var det dags att dra sig hemåt för att lägga lillan och äta varma smörgåsar.
Just målarböcker roar Nova mycket nu och hon kan ligga länge på mage på golvet i sitt rum och bara rita, rita och rita.
På lördagen klarade vi av ett "snabbt" IKEA-besök där vi återlämnade ett par saker och köpte på oss ett par andra. Därefter hem och städa lite innan As föräldrar kom över för barnvaktande. Jag och A promenerade sedan ner till stan vid 19 för att se nya Hamilton på bio. på vägen stannade vi på Vapiano och njöt av en kladdig pasta. Filmen var en helt okej actionfilm. Det är ett bra betyg för att komma från mig som inte direkt är någon älskare av svensk film eller Mikael Persbrandt.
Hemma hade Nova varit på bra humör fram till dess att Å & B försökt sig på att lägga henne. Då hade fröken Gorm kommit fram och de hade inte fått hjälpa till med något. Till slut gick hon och lade sig själv. Men hon skulle inte ha sovpåse, inte ha blöja och ljuset skulle vara tänt!
Idag har jag haft några timmars egentid och strosat i butiker här på Fridhemsplan medan A och Nova varit hemma hos hans föräldrar. Skönt. Efter det har vi fixat en del här hemma; lagat storkok köttgryta, städat garderob, plockat ordning i mellanrummet och rullat ut en ny matta, fått upp ett badrumsskåp i lilla badrummet och mest bara pyschlat omkring rent allmänt. Alla saker har inte riktigt hittat sin plats här hemma än, så det finns att göra.
Just målarböcker roar Nova mycket nu och hon kan ligga länge på mage på golvet i sitt rum och bara rita, rita och rita.
Nova pysslar också mycket med sina dockor och gosedjur för tillfället. Här pågår högläsning för dockan som omväxlande går under namnen Valter/Matilda/Thea. Observera "glasögonen".
På lördagen klarade vi av ett "snabbt" IKEA-besök där vi återlämnade ett par saker och köpte på oss ett par andra. Därefter hem och städa lite innan As föräldrar kom över för barnvaktande. Jag och A promenerade sedan ner till stan vid 19 för att se nya Hamilton på bio. på vägen stannade vi på Vapiano och njöt av en kladdig pasta. Filmen var en helt okej actionfilm. Det är ett bra betyg för att komma från mig som inte direkt är någon älskare av svensk film eller Mikael Persbrandt.
Hemma hade Nova varit på bra humör fram till dess att Å & B försökt sig på att lägga henne. Då hade fröken Gorm kommit fram och de hade inte fått hjälpa till med något. Till slut gick hon och lade sig själv. Men hon skulle inte ha sovpåse, inte ha blöja och ljuset skulle vara tänt!
Idag har jag haft några timmars egentid och strosat i butiker här på Fridhemsplan medan A och Nova varit hemma hos hans föräldrar. Skönt. Efter det har vi fixat en del här hemma; lagat storkok köttgryta, städat garderob, plockat ordning i mellanrummet och rullat ut en ny matta, fått upp ett badrumsskåp i lilla badrummet och mest bara pyschlat omkring rent allmänt. Alla saker har inte riktigt hittat sin plats här hemma än, så det finns att göra.
fredag 20 januari 2012
Lucia?
Fredag morgon. Mamman sminkar sig framför badrumsspegeln i sin nya, crèmefärgade klänning. Dottern smyger in, begrundar detta ett tag och frågar sedan: "Mamma, är det Lucia idag?".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
