Asfaltsborren från helvetet

Jag som var så glad över att jag är uppe före Nova idag. Alltid skönt att själv få äta frukost, borsta tänderna och klä på sig innan dagen med henne börjar. Då sätter plötsligt asfaltsborren från helvetet igång nere på gatan som våra sovrum vetter mot.
Bara en tidsfråga innan lillan vaknar.
Och det enda jag hann med var frukosten.

Annica-högen

Attans att det var jag som drog det korta strået och valde den sida av sängen där det alltid blir stökigt. Mycket märkligt.

As nattduksbord...

... och mitt mer överbelamrade dito.

Reflektion 1:
Jisses, vad kalt och vitt sovrummet såg ut på de här fotona. Kanske dags att piffa lite med en tapet eller dylikt? Vi målade ju hela lägenheten vit när vi flyttade in för att "känna efter" vad vi ville ha för färg i de olika rummen. Samtidigt är det skönt med vita väggar som kontrast till det mörkbruna trägolvet. Novas rum står hur som helst först på piff-listan.

Reflektion 2:

Jag borde nog införskaffa något att slänga kläder på till min sida, då skulle jag kanske bli av med den Annica-högen (som A benämner dem) som ligger på golvet iallafall. Grejen med de här Annica-högarna är att de drar åt sig nya saker och växer som okontrollerbara, glupska monster när de väl har bildats.
Det gäller att stävja dem när de är i sin linda.

Nya nöjen

Jag och Nova har tillbringat denna vackra sensommardag med att lekparka och luncha med Elin och Thea. Efter 10 månaders pappaledighet har Emil återgått till jobbet och nu ska Elin vara hemma med Thea tre veckor tills hon börjar på dagis.

Två saker har vi premiärat under dagen; gungan i lekparken och majskrokar. Jag kan rapportera att båda sakerna var till dotterns förnöjelse.

Bröllop

Klockan är efter ett och jag kan inte sova. Säkerligen ett ovanligt fenomen i småbarnsmammeland. Boven i dramat är antagligen den sköna tvåtimmars eftermiddagstupplur hela familjen tog.

Jag och A var nämligen på Emma och Henkes bröllop i Uppsala i lördags och vi var aningen trötta när vi kom tillbaka strax efter lunch idag. Novas farmor och farfar barnvaktade under tiden här hemma i lägenheten. Bröllopet hölls i ett annex till Uppsala slott och själva vigselplatsen förrättades i ett tornrum. Väldigt stämningsfullt. Jag har inte varit på en borgerlig vigsel tidigare och blev förvånad över hur kort vigselakten är. Fröken Larsson blev fru Lagercrantz i en grisblink.

Därefter följde mingel och champagne utomhus och sedan var det dags för middagssittning. Hela det gamla Uppsalagänget, det vill säga vi typ 10 personer som hänger ihop sen pluggtiden, skulle göra ett litet uppträdande under sittningen. Kicki, Maria med flera hade satt ihop text till en låt som blev klar först på fredagnatten och vi hade 15 minuter på oss på hotellet att öva in den. Det var en svår låt att sjunga och det är ingen underdrift att framförandet hade tjänat på ett par repetitioner till, men alla vi skrålade glatt och förhoppningsvis var det inte alltför pinsamt dåligt. Att vårt nummer kom under slutet av middagen var nog bra, då hade både vi och övriga gäster fått en del innanför västen.

Under veckan har jag pillat en hel del med att sätta ihop en film med foton och videoklipp från Emmas möhippa och den visades till kaffet. Den blev rätt bra i slutändan, även om den lilla (ganska stora) perfektionisten i mig säkerligen hade kunnat pilla med den en vecka till.

Sedan var det klackarna i taket fram till 2:30, då festen var slut. Jag och Elin lullade hem till hotellet bland alla fulla studenter och sen var det kraschlandning i sängen som gällde. A med flera åkte taxi. Innan dess lyckades jag faktiskt krascha mitt på Stora Torget i Uppsala också. Jojo. Jag skyller på höga klackar, trötta fötter och kamouflerade trottoarkanter, för det hade absolut inget att göra med alldeles för mycket vin- och drinkpimplande långt in på småtimmarna. Man vet för övrigt att det har varit bra drag på festen när man vaknar i gårdagens kläder med sminket på och det känns som att tänderna är täckta av grönaktigt flurr. Vilket de antagligen var också, jag kollade inte badrumsspegeln innan tandborsten åkte in.

Nova har iallafall varit en riktig barnvaktsdröm och sovit från åtta till åtta utan minsta knyst. Imorse var hon tydligen lite fundersam och gnällig när vi inte varit där, men det gick snabbt över. Stort tack till snälla svärföräldrar som ställde upp och tog hand om lillan!

Kom igen nu, John Blund! Nu kryper jag tillbaka till sängen, snälla kom och sprid lite pömsgrus i ögonen på mig!

Sex månader

Och så höll jag nästan på att glömma... Nova blir ju sex månader idag! Ett halvt år!

De stora grejerna som hänt senaste månaden är väl framför allt att hon lärt sig sitta, hasa framåt och börjat gå upp på alla fyra. Krypandet är nog inte alltför långt borta, misstänker jag.

Så nu måste vi verkligen få in dagisplatsansökan eftersom det är när de blir sex månader som är det tidigaste ködatumet, även om man kan skicka in ansökan från den dagen bebisen föds.
Som vanligt är vi ju ute i god tid (=djup ironi). Gaaah. Hur ska man kunna välja dagis?

Segdagen

I lördags var det kräftskiva hos Pelle och Jessica i Uppsala. Vi gjorde sällskap med Pontus och Linda i vår bil och Linda var "chaufför", som man säger där jag kommer ifrån. Eftersom vi ska ha barnvakt kommande lördag fick Nova följa med på kalaset. Lillan sov i Pelle och Jessicas säng på övervåningen, där ljudnivån var något lägre. Det var lite svårt för henne att komma till ro, inte speciellt märkligt, men efter att jag tagit fram mitt hemliga vapen (en extra vällingflaska) gav hon upp och kroknade på studs.

Kräftskivan var initialt tänkt att vara barnfri, men sällan har jag sett så många ungar på ett och samma ställe. Jag kikade in på Sebastians rum någon gång under kvällen och då kändes det som det var en hel tomtearmé som satt och tittade på video där inne. De flesta var dock av modell större (5-8 år), de skötte sig själva ganska bra och vi såg inte så mycket av dem.

Vi var iallafall omkring 15 vuxna som satt ute på Pelle och Jessicas bakgård. Efter ett tag började det regna men Pelle hade fixat nån sorts presenning som vi drog ut över bordet (och som han spikade fast i grannens fönsterkarm, undrar just vad de gillar den saken...?). Mer än en gång under kvällens lopp fick jag en pinne i huvudet, så det var ingen stabil konstruktion direkt. Mycket snaps och sång blev det och A fick äran att hålla "talet till kräftan". Till och med jag lyckades få i mig en hel snaps, även om det tog hela kvällen. Nä, snaps var inte gott den här gången heller.

Vi var inte hemma i Stockholm igen förrän vid 3-snåret så det var alltså två ganska sega föräldrar som fick sova i pass här i går eftersom Nova vaknade vid 7:30. Jag kan konkludera att det här med att vara bakistrött och småbarnsförälder inte är någon optimal kombination. Tack och lov händer det inte särskilt ofta.

Nova övar på att pressa sig upp på alla fyra
(men så snart jag kom med kameran la hon sig platt på mage).
Liket i bakgrunden är A.

Slagna hjältar. Klockan är 14.

Vid 15-tiden masade vi oss iväg till IKEA. Inte direkt önskesysselsättningen för två trötta själar, men vi behövde verkligen köpa några saker till Nova. Här i stan har vi varken haft någon barnstol eller spjälsäng, bara den lilla babysängen vi lånat av E & E och som Nova mer eller mindre växt ur nu. Men naturlich var barnstolen i rött eller vitt slut på IKEA så jag får fortsätta mata Nova i babysittern ett tag till. Jobbigt.

När Nova somnat i sin nya säng hämtade A pizza. Självklar avslutning på segdagen.

Fredagkväll

Fredagkväll och jag är glad över den nya nötbaren på Daglivs där jag köpt smarremumsiga macadamians som jag och A ska avnjuta medan vi lagar lasagne...
(från mobil @ 18:04)