Mästerkocken

Vi lagar köttgryta och rotfrukter i ugn till middag idag. Min hjälpreda har utrustats med en bordskniv och delar färska champinjoner med stor entusiasm och bara en gnutta övermod:
"Mamma, jag är jättebra på att laga mat. Jag kan laga allting!"

Diverse läkarbesök

Medan A var på konferens i helgen höll jag och mor med förenade krafter ställningen här hemma. Så mycket vilda utflykter annat än ett par lekparksbesök blev det inte, vi hade rätt fullt upp ändå. Fika med Å & B på lördagen och söndagmiddag med fellow gräsänkan E och tjejerna hann vi iallafall med. Mamma stack som vanligt mellan med några städinsatser också; städning av kyl, skafferi och kökslåda, X antal tömningar och fyllningar av diskmaskin och tvättmaskin, dammsugning och putsning av 52 fönsterrutor. Jag tackar och bockar för sällskap och hjälp med både barn och hushåll!

Parklek i Rålis på lördagen

På fredagen hade jag tid hos en specialistklinik för att ta bort en visdomstand som uppvaktade den intilliggande tanden lite väl intimt. Jag förväntade mig det värsta men det var faktiskt ett helt okej ingrepp. Jag hade inte speciellt ont efteråt heller och övertygade tandläkaren om att det visst gick bra att ersätta en värktablett med lite fredagsvin. Det hela smärtade nog faktiskt plånboken mest; 3800 kr kostade kalaset och då var det ändå subventionerat ett par tusen. Huh.

Mer läkarbesök på måndag morgon. A hade bokat tid hos vår husläkare för att ta en titt på vår samlade kollektion födelsemärken och andra prickar. Inget som verkade konstigt tyckte dr M, men jag passade ändå på att skära bort ett utstående märke jag haft på övre delen av ryggen. Nån valuta för pengarna ska man väl ändå ha.

Senare på dagen hade jag återbesök på MVC. Efter att vi pratat igenom hur allt gått med snittet och hur allting fungerar på hemmafronten konstaterade min barnmorska att mitt blodtryck var bra som alltid och att mitt blodvärde var riktigt bra igen (128). Sedan skällde hon lite på mig för att jag inte gör knipövningar mer strukturerat än min nuvarande approach "när jag kommer ihåg det" (vilket kan bli varannan dag eller en gång i veckan). Om jag är duktig och kniper ett par gånger om dagen i två veckor tyckte hon att jag kunde börja köra konditionsträning efter det, så länge jag trappar upp försiktigt och allt känns bra. Jahaja, bara att foga sig i det och börja kniiipa då.

Att åka vagn

... är örntråkigt, tycker Freja. Om man inte sover förstås.
Bättre när mamma fäller ner sufletten så att det går att kika mot trädkronorna när storasyster lämnas och hämtas från dagis. Bäst av allt - när man får vara lite uppallad som i helgens lekparksbesök med mormor. Annars gormas det.

Självklar outfit

... på kanelbullens dag, eller hur?


"Det ser ut som sånt som kommer ur rumpan" fnissade Nova förtjust och använde konstigt nog ett något mer omskrivande språk än de rakt-påiga ord som hon och andra barn i den åldern så ofta och gärna använder.

Och apropå kanelbullar så fick vi precis en leverans av 60 sådana tillsammans med barnens mormor, som kom med tåget från Norrland innan lunch. Hon ska agera understöd över helgen eftersom A drar iväg på konferensresa till Kreta om ett par timmar. Av uppenbara skäl stannar jag hemma i år. Men nästa år är det han som får rodda kidsen!

Familjemedlem no 5

Jag trodde väl aldrig att vi skulle ha sådan stor glädje av den hiskeliga heliumballong som Nova släpade hem efter ett Gröna Lund-besök med kusinerna för några veckor sedan. Den har blivit Frejas ögonsten nummer ett och troget följt oss runt i lägenhetens alla rum.

Tyvärr börjar Kitty se något bedagad ut. Det helium som återstår segrar knappt över tyngdlagen  och hon vajar med något slakare lina för varje dag som går. Hur ska vi klara oss utan vår femte familjemedlem?!

Fint och finast

I lördags åkte vi ut till Vätö efter frukost. "Efter frukost" i vårt fall betyder att vi kom fram kl 15 efter lunchstopp och mathandling i Norrtälje på vägen. Inga direkta måsten stod på agendan, vattenurblåsning och annat tråk inför vintern tar vi senare. Eventuellt åker A ut själv och fixar sådant i början av november. Det enda vi föresatt oss var att tömma blomkrukor och göra en allmän avplockning av terrassen, vilket vi lyckades med. I övrigt blev det mest höstmys, bastu och god middag med E & E under helgen.

T och N lekte en del både på lördagen och söndagen. Det är generellt sett mycket fokus kring vad som är "fint" och "finast" för Nova just nu och det kan gälla allt från färger och teckningar till kläder, vilket kan göra mig vansinnig även om jag försöker att inte uppmärksamma det alltför mycket. Jag har försökt stävja det här beteendet på olika sätt, men den ansträngningen märks knappast.
(Tips mottages tacksamt; vad göra när dottern t ex inte vill ha på sig galonisar för att det inte är "fint"?! Det hjälper inte ett dugg att förklara att "fint" för det mesta inte har någon som helst betydelse för hur man klär sig utan att det är vad det är man ska göra som spelar någon roll.)

Iallafall,tjejerna ritade en del i helgen och A hörde T ledset beklaga sig till Nova över att Nova alltid svarade att sin egen färg eller teckning var finast när T frågade vem som ritade finast.

Något senare observerade A döttrarna vid ritbordet när T återigen frågade Nova vilken teckning som var finast. Det var tydligt att Nova även den här gången ville svara "min" men efter lång tvekan och med synbar ansträngning svarade hon sammanbitet "din" istället. T hajade till över det oväntade svaret och det syntes att hon blev glad. Men hon fann sig snabbt och replikerade generöst "jag tycker båda är finast". 

Det sociala spelet alltså, en konst att bemästra redan i unga år... och det är väldigt intressant att höra dem diskutera och argumentera utan vår inblandning, både när de är sams och osams.

Två månader

... har jag tillbringat i den här familjen. Här är min månadsrapport.

Sömn och dygnsrytm
Sova är ju schysst, men jag gillar verkligen inte att vara trött och själva insomningen i sig. Paradoxalt det där. Så jag skriker som bara den när jag är trött och innan jag somnar, speciellt på kvällen, bara för att poängtera att jag inte gillar den känslan. Mamma och pappa är inte riktigt vana vid det där har jag märkt. Min storasyster var tydligen någon sorts ängel som typ aldrig skrek. Bara för det brukar jag gorma och spänna mig lite extra för att det är rätt roligt att se hur stressade de blir. Men de har tyvärr blivit mer härdade med tiden och även insett att det är just sömn som saknas när jag är på dåligt humör.

Iallafall så tar jag 3-4 tupplurar per dag. Oftast blir det en kortare på förmiddagen, en längre efter lunch och en eller två kortisar till framåt kvällen. Men det där varierar. Och ibland är jag supertrött på dagen (speciellt om jag har härjat kvällen innan och har planer på att fortsätta härja på kvällen igen) och kan lugnt sova en sisådär 4-5 timmar på eftermiddagen då. I allmänhet orkar jag vara vaken i cirka två timmar innan jag blir trött.

Min natt har hittills börjat ungefär samtidigt som mina föräldrars, det vill säga att jag somnar för natten framåt 23:30. De verkar vilja att jag ska sova tidigare, men hittills har jag struntat blankt i det och med alla medel försökt hålla mig uppe på kvällarna. Men mellan oss så funderar faktiskt på att börja sova lite tidigare, jag känner ju att jag blir så trött och grinig om kvällarna. Skrikfest är inte så kul om man har det varje kväll, om ni förstår vad jag menar? Man blir lite blasé liksom.

När jag väl somnat för natten så kan jag vara i sov-mode i sisådär 12 timmar framåt och totalt sett så är nog mitt sömnbehov som vilken medelbebis som helst vid min ålder, jag sover kring 16-18 timmar per dygn beroende på dagsform.
Lättast somnar jag när jag får ligga i den stoora sängen och amma en stund och mamma buffar mig i rumpan efteråt. Eller när vi är ute och går i vagnen. Ibland kan jag till och med få mamma eller pappa att köra runt mig i vagnen i lägenheten när jag gör mig riktigt omöjlig på kvällarna. Det är kul. Tyvärr händer det faktiskt allt oftare att jag blir lurad till att somna av mig själv i min säng när jag är mätt och lagom trött. Gärna till toner av en speldosa. Men det där gosedjuret som de envisas med att lägga på kinden kan de slänga åt fanders. Jag brukar gorma ännu argare när de kommer farande med den där elefanten. För att inte tala om nappen. Ibland försöker jag suga lite på den för att de så gärna verkar vilja att jag ska ha den där saken i munnen, men för de mesta ger jag dem en förebrående och äcklad min på samma gång liksom. Sen brukar jag skrika lite för att budskapet ska gå fram. Men det går sådär, de försöker fortsatt att stoppa in den i munnen på mig minst en gång om dagen.

Mat
Jag brukar bli hungrig med alltifrån 2 till 4 timmars mellanrum, beroende på hur mycket vakentid jag har. När jag sover under dagtid kan det gå 5 timmar innan jag behöver äta igen. På nätterna har jag till och med börjat hålla ut till 6-7 timmar innan jag blir hungrig. Inatt åt jag till exempel vid 23:30 en sista gång och sedan sov jag i min egen säng ända till 6:30 innan jag tyckte det var läge att komma över till stora sängen och amma en stund innan jag somnade om.

När det gäller själva maten förenar jag det bästa från två världar. Först brukar jag amma en stund och när det inte finns mer att hämta där får jag mjölk i flaska tills jag blir mätt. Just nu äter jag ca 5-6 gånger per dag och drar i mig mellan 100 och 170 ml mjölkersättning varje gång, beroende på hur hungrig jag är. Däremellan kanske jag hobbyammar också. På morgonkvisten kan jag som sagt till och med nöja mig med att bara amma innan jag sover vidare någon timme till.

Vad gäller att kräkas så är det inte riktigt min grej och det gör jag mest om det är luft som behöver komma upp efter maten.

Gillar och ogillar
Om vi nu ska ägna en stund åt mina preferenser så kan jag upplysa om att det jag gillar, förutom det rent basala som att vara mätt, utsövd och ha en ren blöja, är att ligga i min babysitter och särskilt att titta på syrrans heliumballong under tiden, försöka stå upp, bada och bli pratad och sjungen till. Då brukar jag le stort, krumbukta mig lite och prata med ögonen och små diffusa ljud för att uppmuntra deras beteende.
Jag har hittills föredragit mamma före pappa, speciellt när jag känner mig lite kinkig, men okej, he is growing on me för varje dag som går. Storasyster är förstås extra rolig att titta på.

Förutom att vara trött så tycker jag inte om att ta på mig mössan eller andra ytterkläder, jag avskyr att bli upptagen ur badet, gillar inte så mycket att ligga på mage eller på rygg i någons famn heller (såvida jag inte blir matad, annars vill jag vara i upprätt läge om jag ska bli hållen). Och så var det där med nappen då. Bläk.

I stort så tycker jag att familjen sköter sig rätt bra. Vi börjar lära känna varandra och kommer bättre och bättre överens för varje dag som går. Sedan tycker jag väl i och för sig att de kan vara lite låga när de kallar mig "Prickigkorven" och "Sumo". Det vet ju alla med lite intelligens att plitor är ett tecken på att immunsystemet aktiverats och personligen gillar jag mina extra hakor och mysiga lårvalkar; 6,4 kg och numera uppe i storlek 62. BVC-tanten säger att det är bra med välmående bebisar, så att det finns att ta av om jag skulle bli sjuk. Henne gillar jag.

Fortfarande lite prickig

Jag håller på att lära storasyster att klä på mig. Ju fler betjänter desto bättre.

Och ni undrar varför jag ibland är skeptisk mot min pappa...?