Och på Turingen väntas det

MMS från mormor Siw 29 nov kl 13:04:

Pulkan väntar på Nova!

Kolmårdsbesök

Lördag till söndag har vi varit nere och hälsat på Novas farmor och farfar i Kolmården och blivit uppassade med god mat samt fått en extra timmes sömn på söndagmorgonen. Skönt.

Nova blev också bortskämd med några nya leksaker och även en "hjälm", ifall det kan tänkas behövas nu när hon ska börja ta sina första steg. Än så länge har vi dock inte sett några tendenser till våghalsiga eskapader från dotterns sida.

Promenad i kyligt novemberväder

Prästens lilla kråka...

Söndagkväll och sambon är fullt upptagen med "El Clásico" på TV. För den som är oinsatt i spansk fotboll pratar vi nu om the fotbollsmatch mellan Barcelona och Real Madrid i La Liga. Jag tror inte ens att Scarlett Johansson inpromenerande här i raffset skulle få honom att slita blicken från rutan en kväll som denna.
Eller jo... det skulle nog kanske bli oavgjort i den matchen.

Jodå, vi lever

Efter min bloggtystnad under gårdagen har inte mindre än tre släktingar hört av sig och oroligt undrat hur vi mår, så jag vill bara deklarera att familjen fortfarande lever och har hälsan i behåll!

Det var fullt upp igår helt enkelt. Nova var feberfri igen efter sin post-vaccinations-dipp och vi var ute från innan lunch och kom inte hem förrän vid middagstid. Två av timmarna tillbringade jag och dottern på öppna förskolan och sen blev det en del shopping för mamman medan dottern sov i vagnen. Min garderob gapar nämligen tom (vilket sambon antagligen skulle skylla på att allt ligger huller om buller på hyllan istället för att hänga på galgarna, snarare än att det saknas kläder) och ropar desperat efter kärlek i form av några nya plagg. Det kan man ju inte bara ignorera.

På förmiddagen har jag dragit mitt lata arsle runt min vanliga runda längs Kungsholmsstrand. De nya löpskorna har ju blivit onödigt lite använda sedan jag köpte dem. Det var två månader sedan jag sprang senast och jisses vad det går utför. Då syftar jag inte på min löpstyrka i nedförsbackarna utan på det faktum att efter två månaders träningsuppehåll finns det inte mycket kvar av det flås jag faktiskt byggde upp under sommaren. Sen blir det liksom inte så mycket kontinuitet när man springer med bebis i barnvagn. Förutom att telefonen ringde två gånger så ska det stannas för att rätta till mössan, rätta till bebis, ta på vantarna, titta på ankorna etc. Det gav mig i och för sig en legitim ursäkt för att stanna nu och då. Inte helt fel med tanke på att det pep i bröstet redan efter den sträcka som jag normalt sett brukar se som "uppvärmning". Suck, man ska aldrig sluta träna när man väl har börjat. Eller kanske aldrig börja när man väl har slutat...?

Imorgon bitti, lagom till dotterns morgontuppis, sätter vi oss i bilen för att åka ner och hälsa på hennes farmor och farfar i Kolmården. Det var ett tag sen sist så det ska bli mysigt.
Men först fredagkväll och det blir nog en favorit i repris; hemmakväll med ett glas rött och något gott på tallriken. Idol på TV och kanskekanske blir det en härlig skräckfilm efter det.

Biverkningar

Nehepp, man ska inte vara positiv, det är ju det jag alltid har sagt. Bara för att jag trodde att vi klarat oss lindrigt undan vaccinationsbiverkningar blev lillan hängig efter lunchen med Em idag. Eftermiddagen ägnades åt att tupplura och gnälla. Hon satt en lång stund och bara mös (myste?) med Margot i min famn och somnade visst en liten stund också. Sötnosen.


Dottern fick Alvedon på eftermiddagen och innan läggningen och jag hoppas att hon är pigg imorgon igen. Nova somnade för övrigt innan 19 så det finns ju viss risk för tidig morgon imorgon...

Bättre sent än aldrig

Tack föräldrarna för presentkortet på Team Sportia jag fick i julklapp 2004. Nu behövde jag bara betala halva priset på de nya inneskorna jag investerade i idag (jag slängde ju ut mina gamla tidigare i höst). Humm, nu har jag snart inga ursäkter kvar för att inte börja träna igen...

Inga större men

... såhär dagen efter flunsavaccineringen, varken för mig eller lillan. Än så länge. Tvi, tvi. Peppar, peppar. Ta i trä.
Nova har litelite feber och det enda jag känner av är att jag är öm i armen. Och det får man väl räkna med.

Handklapp och soffgång

Såhär strax efter 9 månaders ålder har Nova uppvisat två nya trick; gå längs med möbler och klappa händer. Handklapp förekommer än så länge ytterst spontant och vi vet inte riktigt vad det är som triggar det. När jag själv klappar händerna och uppmanar dottern att göra detsamma får jag hittills bara den där frågande men-är-du-dum-i-huvudet-eller?-blicken.

Det är iallafall hyfsat tydligt vad det är som lockar henne att ta en liten promenad längs bordet eller soffan...