"Hej, det är från förskolan B. Vi är inte säkra, men vi tror att..."
("... vi glömde Nova nånstans i Kronobergsparken.", hann min hjärna snabbt fylla i, innan pedagog E fortsatte)
"... Nova kanske har magsjuka på gång".
Jaha, bara magsjuka alltså? Tjejerna tyckte att dottern hade verkat hängig, varken velat äta eller sova och dessutom gjort lite väl lösa varianter av nummer två tätt inpå varandra. Med tanke på att över halva småbarnsgruppen varit hemma från dagis idag med antingen magsjuka eller feber så var det väl kanske inte så konstigt att de trodde att Nova stod på tur.
Så jag fick ta tidig helg och hämtade henne vid halv två. Men som vanligt märker jag inte av att hon skulle vara speciellt sjuk. Trött, javisst. Men det skulle jag också vara om jag vägrade både frukost och lunch och dessutom var uppe och härjade mellan ett och tre på natten!
(Rättelse: jag ÄR trött och just av tidigare nämnda anledning. Inte för att jag var uppe och härjade, utan för att hon gjorde det. Inte alls rättvist, men det är väl så det funkar det här med att vara förälder har jag förstått.)
Förvisso talar väl det beteendemönstret för att det kanske är något som inte är helt okej i hennes lilla kropp.
(Rättelse: jag ÄR trött och just av tidigare nämnda anledning. Inte för att jag var uppe och härjade, utan för att hon gjorde det. Inte alls rättvist, men det är väl så det funkar det här med att vara förälder har jag förstått.)
Förvisso talar väl det beteendemönstret för att det kanske är något som inte är helt okej i hennes lilla kropp.
Dessutom hade vi glömt båda Margotarna på dagis igår. Konstigt nog frågade hon inte ens efter sin snuttegiraff utan godtog utan vidare att somna med nallen istället. Men avsaknaden av Margot kan ju ha spelat in vad gäller svårigheten att somna om inatt.
När vi kom hem petade hon iallafall i sig lite yoghurt och flingor och nu tar hon igen sig en stund i myshörnan.
Jag hoppas innerligt att vi slipper magsjuka i helgen.
Jag hoppas innerligt att vi slipper magsjuka i helgen.
