Freja är en riktig pappagris och hade först svårt att acceptera att Ante var borta. Redan på torsdag morgon när han precis åkt, kring 5-snåret, var hon uppe och ylade efter pappa och ryckte i ytterdörren. Tjugo minuters tröstlöst gråtande, en vällingflaska och en torr blöja senare somnade hon om bredvid mig. Samma ritual på natten till fredag, fast med en något kortare rycka-i-ytterdörren-session. Därefter sov hon helt okej (dvs med något enstaka nattipluttningsuppvak, jag väntar fortfarande på den natt då hon sover rakt igenom) de två följande nätterna och framför allt; i sin egen säng. När hon ligger i vår säng har hon för vana att rulla upp tvärs över kuddarna. Sömnkvalitet noll med det upplägget och jag brukar få fly till soffan för att få några timmars sömn utan någon som sparkar mig huvudet.
Lördagen spenderade vi med att pyschla omkring inomhus. Jag gjorde några tappra försök att få med mig barnen ut och leta reda på någon lekpark, men Nova hävdade bestämt att hon var trött och mest ville "ta det lugnt", dvs titta på film, spela spel eller pyssla. Jag ångrade att jag hade formulerat det hela som en fråga, men då var det för sent. Så jag och Freja gick ut en stund med krattorna för att fixa lite i trädgården istället, men väl ute övermannades jag av det tröstlösa i att kamma i den vildvuxenhet som utgör vår tomt och stoppade undan fixa-iordning-trädgården-tankarna någonstans långt i bakhuvudet och långt ner på priolistan. Det blir ett projekt för våren.
På söndag kom så äntligen den efterlängtade Pappan tillbaka. Med fina presenter till sina tjejer dessutom. Och nästa helg är det min tur att få lite egentid. Då åker jag och Elin och hälsar på Lillis i Västerås och det ser jag fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar