Två generationer påskkärringar

Precis när vi skulle påbörja projekt påklädning och ge oss iväg i torsdags morse erinrade sig Mamman att det nog var någon form av påskfest på förskolan på Skärtorsdagen. Snabb avstämning med dottern om hon hade lust att klä ut sig och fram med sminkväskan medan jag berättade om när jag själv var liten och gick påskkärring på den lilla byn där jag växte upp. Jag och en kompis kuskade runt byns alla hus iförd full mundering med huckle, förkläde och kvast och delade ut hemgjorda påskkort. Inkasserade slantar och godis lades i kaffepannan.

Just de där häxattiraljerna bekymrade Nova, vi har ju varken kvast eller kaffepanna här i lägenheten. Och gosekatten var ju tyvärr förkyld och ville inte alls följa med till förskolan, enligt dottern. Men vi enades om att den vita IKEA-musen var ett fullgott substitut som häxkompanjon.

På utvägen försökte den lilla påskhäxan övertyga mig om att sopen som står innanför fastighetsporten skulle vara ett utmärkt fordon för henne, men jag lyckades avstyra det hela med att övriga boende i huset nog inte skulle uppskatta det tilltaget (inte för att jag nånsin sett nån använda den där sopen, men ändå).

- "Okej mamma, då får väl ståbrädan vara min låtsaskvast istället." Skönt att hon bara gillar läget ibland, vi har argumentationer så det räcker och blir över varje dag ändå.

Nova

Jag