Någon vecka efter snittet hade den mesta svullnaden gått ner, men fötterna är fortfarande inte back in business. Det känns som att de är konstant kalla och blöta och när jag går en längre stund så värker de rejält. Dessutom är de känsliga för kyla och beröring av sträva saker, typ lakanstyg. Och lakanstyg är ju svårt att undvika när man ska sova, så det är en kamp varje kväll att positionera fötterna så att de har minimal tygkontakt och ändå är varma. Jag kan bli riktigt irriterad på A om han kommer åt mina fötter så att de pressas mot sängkläderna. Inte helt lätt att sova med mig alltså. Är det inte jättemage så är det elefantfötter.
Jag vill ha mina vanliga fötter tillbaka. Pronto!
Hihi... Inte så mycket Kleopatra över de där fossingarna! :-)
SvaraRaderaDet ligger nog i släkten,det där med ömma fötter!
SvaraRadera