Bibblan has gone IT

Biblioteken, iallafall biblioteket här på Kungsholmen, har följt med in i IT- och självbetjäningseran, noterade jag när jag och Nova besökte det idag. Nu för tiden fixar man lånandet och återlämnandet själv med sitt lilla kort och sin PIN-kod och man får automatiskt ett mail eller sms när lånetiden börjar närma sig sitt slut. Man kan till och med förlänga lånetiden via internet. Praktiskt för en slarvfia som mig.
Eftersom jag inte satt min fot på ett bibliotek på typ 10 år så kanske detta är gammal skåpmat, men för mig var det en trevlig nyhet att bibblan has gone IT.

Även om det här biblioteket inte är av samma dignitet som Carolina Rediviva i Uppsala eller det gamla biblioteket i Östersund, så är det ändå något speciellt med de allra flesta bibliotek. Jag hoppas verkligen att Nova kommer att gilla att läsa och bli läst för, för det är iallafall något jag ser fram emot. Det finns så många bra böcker!

Idag lånade vi fyra bilderböcker till Nova och två tjockare varianter med något mer text till mig. Det blev även lite mellis i kafeterian innan vi drog vidare för att veckohandla mat.

Sedan smygfotade jag en dam som satt i lugn och ro och läste någon av systrarna Brontë på bibliotekets utegård. Lite stalkervarning på mig där, men det såg så himla skönt ut. När jag blir pensionär ska jag också sitta i solen med en kopp te och läsa bokklassiker.

När jag inte går runt och nyper unga fotbollsspelare i rumpan förstås.

Ostorgie och miniskiva

Helgen har spenderats i stugan. Det har varit fint väder med en hel del sol, men den där riktiga sommarvärmen saknas även om temperaturen har legat kring 17-18 grader dagtid.

I fredags kväll avnjöt jag och A en massa goda ostar och även det andra och sista paketet serranoskinka som Pedro och Elena hade med sig från Spanien. Skinkan fick sällskap av rostad baguette, gniden med en halv vitlöksklyfta, en tunn skiva tomat, mycket olivolja och en lätt dusch av svartpeppar från kvarnen. Mmmm. Pata Negra, det är smarriga grejer det! Egentligen ska väl även tomaten gnidas mot brödet enligt the spanish way, men jag föredrar att bara ha en skiva ovanpå.

På lördagmorgonen var både jag och A ute och tvångsjoggade oss själva i ett försök att mildra de psykiska och fysiska effekterna av ostorgien. Tveksamt om det lyckades, men det kändes bra iallafall.

Elin & tjejerna under sedvanlig eftermiddagsfika här på Vätö

Igår hade vi en mini-kräftskiva med E & E. Inga partyhattar eller tutor, men väl kräftor, snaps, västerbottenpaj och chèvregratinerade rödbetor stod på bordet.


Småtjejerna sov i samma rum, men det gick inte lika bra den här gången som det gjorde senast. Nova vaknade och lät i omgångar och Thea hostade en del, så de störde väl varandra. De somnade nog inte på riktigt förrän vid 22-snåret. Tyvärr innebär ju inte sen läggning automatiskt sovmorgon för föräldrarna - snarare tvärtom - så vid halv sju imorse var jag uppe med lillan. Men efter morgonvälling, blöjbyte och lite lek så sov hon ytterligare 2 timmar, skönt nog. Vi passade också på att blunda ett tag till.

Idag har A målat en sista runda på den hemknåpade vedboden, som nu är nästan klar och har blivit så här fin. Vilken tur att jag begåvats med en sån händig fästman som kan bygga hus där veden ska få bo. Veden gillar utsikten att få tillbringa en vinter inomhus den här gången.

Gungglädje

Kronobergsparken kl 14

Asfaltsborren från helvetet

Jag som var så glad över att jag är uppe före Nova idag. Alltid skönt att själv få äta frukost, borsta tänderna och klä på sig innan dagen med henne börjar. Då sätter plötsligt asfaltsborren från helvetet igång nere på gatan som våra sovrum vetter mot.
Bara en tidsfråga innan lillan vaknar.
Och det enda jag hann med var frukosten.

Annica-högen

Attans att det var jag som drog det korta strået och valde den sida av sängen där det alltid blir stökigt. Mycket märkligt.

As nattduksbord...

... och mitt mer överbelamrade dito.

Reflektion 1:
Jisses, vad kalt och vitt sovrummet såg ut på de här fotona. Kanske dags att piffa lite med en tapet eller dylikt? Vi målade ju hela lägenheten vit när vi flyttade in för att "känna efter" vad vi ville ha för färg i de olika rummen. Samtidigt är det skönt med vita väggar som kontrast till det mörkbruna trägolvet. Novas rum står hur som helst först på piff-listan.

Reflektion 2:

Jag borde nog införskaffa något att slänga kläder på till min sida, då skulle jag kanske bli av med den Annica-högen (som A benämner dem) som ligger på golvet iallafall. Grejen med de här Annica-högarna är att de drar åt sig nya saker och växer som okontrollerbara, glupska monster när de väl har bildats.
Det gäller att stävja dem när de är i sin linda.

Nya nöjen

Jag och Nova har tillbringat denna vackra sensommardag med att lekparka och luncha med Elin och Thea. Efter 10 månaders pappaledighet har Emil återgått till jobbet och nu ska Elin vara hemma med Thea tre veckor tills hon börjar på dagis.

Två saker har vi premiärat under dagen; gungan i lekparken och majskrokar. Jag kan rapportera att båda sakerna var till dotterns förnöjelse.

Bröllop

Klockan är efter ett och jag kan inte sova. Säkerligen ett ovanligt fenomen i småbarnsmammeland. Boven i dramat är antagligen den sköna tvåtimmars eftermiddagstupplur hela familjen tog.

Jag och A var nämligen på Emma och Henkes bröllop i Uppsala i lördags och vi var aningen trötta när vi kom tillbaka strax efter lunch idag. Novas farmor och farfar barnvaktade under tiden här hemma i lägenheten. Bröllopet hölls i ett annex till Uppsala slott och själva vigselplatsen förrättades i ett tornrum. Väldigt stämningsfullt. Jag har inte varit på en borgerlig vigsel tidigare och blev förvånad över hur kort vigselakten är. Fröken Larsson blev fru Lagercrantz i en grisblink.

Därefter följde mingel och champagne utomhus och sedan var det dags för middagssittning. Hela det gamla Uppsalagänget, det vill säga vi typ 10 personer som hänger ihop sen pluggtiden, skulle göra ett litet uppträdande under sittningen. Kicki, Maria med flera hade satt ihop text till en låt som blev klar först på fredagnatten och vi hade 15 minuter på oss på hotellet att öva in den. Det var en svår låt att sjunga och det är ingen underdrift att framförandet hade tjänat på ett par repetitioner till, men alla vi skrålade glatt och förhoppningsvis var det inte alltför pinsamt dåligt. Att vårt nummer kom under slutet av middagen var nog bra, då hade både vi och övriga gäster fått en del innanför västen.

Under veckan har jag pillat en hel del med att sätta ihop en film med foton och videoklipp från Emmas möhippa och den visades till kaffet. Den blev rätt bra i slutändan, även om den lilla (ganska stora) perfektionisten i mig säkerligen hade kunnat pilla med den en vecka till.

Sedan var det klackarna i taket fram till 2:30, då festen var slut. Jag och Elin lullade hem till hotellet bland alla fulla studenter och sen var det kraschlandning i sängen som gällde. A med flera åkte taxi. Innan dess lyckades jag faktiskt krascha mitt på Stora Torget i Uppsala också. Jojo. Jag skyller på höga klackar, trötta fötter och kamouflerade trottoarkanter, för det hade absolut inget att göra med alldeles för mycket vin- och drinkpimplande långt in på småtimmarna. Man vet för övrigt att det har varit bra drag på festen när man vaknar i gårdagens kläder med sminket på och det känns som att tänderna är täckta av grönaktigt flurr. Vilket de antagligen var också, jag kollade inte badrumsspegeln innan tandborsten åkte in.

Nova har iallafall varit en riktig barnvaktsdröm och sovit från åtta till åtta utan minsta knyst. Imorse var hon tydligen lite fundersam och gnällig när vi inte varit där, men det gick snabbt över. Stort tack till snälla svärföräldrar som ställde upp och tog hand om lillan!

Kom igen nu, John Blund! Nu kryper jag tillbaka till sängen, snälla kom och sprid lite pömsgrus i ögonen på mig!

Sex månader

Och så höll jag nästan på att glömma... Nova blir ju sex månader idag! Ett halvt år!

De stora grejerna som hänt senaste månaden är väl framför allt att hon lärt sig sitta, hasa framåt och börjat gå upp på alla fyra. Krypandet är nog inte alltför långt borta, misstänker jag.

Så nu måste vi verkligen få in dagisplatsansökan eftersom det är när de blir sex månader som är det tidigaste ködatumet, även om man kan skicka in ansökan från den dagen bebisen föds.
Som vanligt är vi ju ute i god tid (=djup ironi). Gaaah. Hur ska man kunna välja dagis?

Segdagen

I lördags var det kräftskiva hos Pelle och Jessica i Uppsala. Vi gjorde sällskap med Pontus och Linda i vår bil och Linda var "chaufför", som man säger där jag kommer ifrån. Eftersom vi ska ha barnvakt kommande lördag fick Nova följa med på kalaset. Lillan sov i Pelle och Jessicas säng på övervåningen, där ljudnivån var något lägre. Det var lite svårt för henne att komma till ro, inte speciellt märkligt, men efter att jag tagit fram mitt hemliga vapen (en extra vällingflaska) gav hon upp och kroknade på studs.

Kräftskivan var initialt tänkt att vara barnfri, men sällan har jag sett så många ungar på ett och samma ställe. Jag kikade in på Sebastians rum någon gång under kvällen och då kändes det som det var en hel tomtearmé som satt och tittade på video där inne. De flesta var dock av modell större (5-8 år), de skötte sig själva ganska bra och vi såg inte så mycket av dem.

Vi var iallafall omkring 15 vuxna som satt ute på Pelle och Jessicas bakgård. Efter ett tag började det regna men Pelle hade fixat nån sorts presenning som vi drog ut över bordet (och som han spikade fast i grannens fönsterkarm, undrar just vad de gillar den saken...?). Mer än en gång under kvällens lopp fick jag en pinne i huvudet, så det var ingen stabil konstruktion direkt. Mycket snaps och sång blev det och A fick äran att hålla "talet till kräftan". Till och med jag lyckades få i mig en hel snaps, även om det tog hela kvällen. Nä, snaps var inte gott den här gången heller.

Vi var inte hemma i Stockholm igen förrän vid 3-snåret så det var alltså två ganska sega föräldrar som fick sova i pass här i går eftersom Nova vaknade vid 7:30. Jag kan konkludera att det här med att vara bakistrött och småbarnsförälder inte är någon optimal kombination. Tack och lov händer det inte särskilt ofta.

Nova övar på att pressa sig upp på alla fyra
(men så snart jag kom med kameran la hon sig platt på mage).
Liket i bakgrunden är A.

Slagna hjältar. Klockan är 14.

Vid 15-tiden masade vi oss iväg till IKEA. Inte direkt önskesysselsättningen för två trötta själar, men vi behövde verkligen köpa några saker till Nova. Här i stan har vi varken haft någon barnstol eller spjälsäng, bara den lilla babysängen vi lånat av E & E och som Nova mer eller mindre växt ur nu. Men naturlich var barnstolen i rött eller vitt slut på IKEA så jag får fortsätta mata Nova i babysittern ett tag till. Jobbigt.

När Nova somnat i sin nya säng hämtade A pizza. Självklar avslutning på segdagen.

Fredagkväll

Fredagkväll och jag är glad över den nya nötbaren på Daglivs där jag köpt smarremumsiga macadamians som jag och A ska avnjuta medan vi lagar lasagne...
(från mobil @ 18:04)

En stor dammråtta

Lilla älsklingen har visst lärt sig hasa framåt nu. Hon har ju jobbat bakåt ett tag, men det här var första gången jag såg henne ta sig åt det håll näsan pekar. Coolt.

Efter att ha gjort den här turen var dottern täckt av nåt oidentifierbart grått ludd och såg ut som en stor dammråtta ungefär. A hade tidigare en idé om att vi kunde använda Nova som en sån där liten robotdammsugare som snurrar omkring på golvet dagarna i ända och samlar upp ludd. Inte alls nåt dumt förslag.

(Mamma, lugn och fin nu. Jag hade bara inte hunnit plocka fram dammsugaren sedan vi kom tillbaka från stugan, men nu är hennes rum rent!)

Mat på kub

Tadaaa! Helt ekologisk (förutom örtkryddorna och vitlöken möjligtvis), bebisanpassad köttfärssås!


Så snart detta frusit ska jag göra kuber med pasta och grönsaker. Tanken med att frysa in kuber är såklart att det blir enklare att sätta ihop varierade måltider, då behöver jag inte alltid servera köttfärssåsen med pasta till exempel.

Så här husmoderlig har jag nog aldrig känt mig, det är nästan så att jag blir rädd för mig själv. Å andra sidan ser köket som vanligt ut som en krigszon efter mitt kockande, så det drar väl ner präktighetspoängen lite, antar jag.

Nu återstår bara att se om den lilla vildingen gillar mina kokkonster.

Tillbaka i stan

Denna dag lär knappast gå till historien som en av de roligare. Det har varit packning och städning i stugan för hela slanten. Imorgon börjar A jobba igen och därmed är även min "semester" slut.

Men det känns faktiskt ganska så skönt att vara tillbaka i stan igen.
Hej tvättmaskin, diskmaskin och obegränsat med varmvatten, jag har saknat er...

Nova sjunger

Vi har visst fått en liten sjungande sjöjungfru på halsen. Eller en sån där förhistorisk flygande ödla, förklädd till bebis. Så här låter det iallafall när Nova sjunger, om det nu är det hon pysslar med?

Idag blir det morgonjogg så snart A har vaknat ur sin skönhetssömn och om ett par timmar ska vi åka in till Norrtälje. Där blir det lunch och sedan tar A med sig Nova för att shoppa lite medan jag ska få gå på ansiktsbehandling.
Det kommer bli alldeles, alldeles underbart!

Sista semesterveckan

Solen har snällt besvarat min lilla bön och generöst strösslat strålar över oss den här sista semesterveckan. I måndags drog vi dock in till stan för att ta itu med monstertvätten och besöka BVC.

På BVC fick Nova sin andra vaccinationsspruta och så var det sedvanlig mätning och vägning såklart. På tremånaderskontrollen låg ju dottern mitt på normalkurvan för längd, vikt och huvudomfång så vi trodde nog att hon skulle ligga över den här gången, speciellt som A vägde sig med henne i famnen för några veckor sedan och då kalkylerade att hon låg kring 7,5 kg.
Men se lillan vägde inte mer än 6,6 kg och mätte 65 cm från topp till tå, så nu är hon faktiskt under normalkurvan igen. Men det var absolut inget att fundera över tyckte Helena, Nova ser jättefin ut. Frågan är dock om A försökte mörka sina egna semesterkilon genom att hävda att det var Nova som vägde mer än normalt? Eller är han helt enkelt dålig på att räkna...?

Sara och tjejerna var ju här medan vi var i Stockholm och på onsdagen kom även Åsa och Bosse hit. De stannade kvar till torsdagen och A fick välbehövlig hjälp av sin far att bygga vedbod.

Idag har vi haft besök av familjen M; Malin, Mats och Molly. Jag och Malin har känt varandra sedan högstadiet men träffas tyvärr inte alltför ofta nuförtiden, så det var trevligt att ses. Vi har haft picknicklunch på badstranden, tagit en liten båttur och sedan grillade vi hamburgare hemma på terrassen innan de rullade tillbaka till Vallentuna vid åttatiden. Nu har vi inga andra besök inplanerade så det blir några lugna och sköna dagar på tre man hand innan vi drar tillbaka till stan på onsdag.

Nova och Molly

I skrivande stund är klockan 22:30 och vi tittar på Rome på DVD. Eller ja, A har intagit sin vanliga helgkvällspose när något annat än spansk fotboll visas på TVn. Det vill säga ganska sovande.

Kamikazebaggen

Den här lille gynnaren försökte precis, upprepade gånger, landa på mig! Jag vet inte om det är jag i bikini som ser ut som en stor, vit landningsbana för flygande skalbaggar eller om det är det rosaröda bikinimönstret som lockar? Jag drämde till den envisa rackaren säkert fyra gånger med tidningen jag höll på att läsa och varje gång la den om kursen och försökte närma sig från ett annat håll istället. Värsta kamikazebaggen!

Det är strålande sol och klarblå himmel här på Vätö idag. Temperaturen har dock knappt orkat över 20 grader. Men i solen på terrassen är det riktigt varmt och skönt! Om jag dessutom skulle slippa bli anfallen av självmordsbenägna insekter vore livet ännu bättre.

Just nu bygger A vedbod och Nova sover sin lunchlur inne, där det är svalt och skönt. Idag ska vi packa ihop och åka in till stan framåt eftermiddagen. Lillan ska få sin andra vaccinationsspruta imorgon och vi behöver tvätta också.

Sara och tjejerna kommer ut någon gång under dagen och stannar till på onsdag så för deras skull hoppas jag att vädret håller i sig.
Snälla solen, please stay!

Senaste nytt på utvecklingsfronten

Nu händer det grejer! Kanske inga utvecklingssprång i paritet med människans första steg på månen, men helt klart evolution i vår egen lilla värld.

De senaste dagarna har Nova blivit alltmer duktig på att sitta och om man säkrar upp med några kuddar runt omkring så kan hon sitta själv och pilla ett bra tag innan hon lutar sig alltför mycket åt något håll och (förhoppningsvis) faller över en av kuddarna.

Hon är också mycket smidigare på golvet och snurrar runt en hel del. Det här med att åla sig framåt har hon inte koll på än, däremot hasar hon bakåt. Imorse lyckades hon ta sig från sin filt och in under bordet där hon låg och filurade ett tag (sen upptäckte dottern att det är rätt tråkigt i längden att sitta fastkorkad under en stol).